Par spel hemma

Southampton fick dubbla skador senast, men både Jose Fonte och Victor Wanyama har lämnat klartecken till spel i dag. Jumbon Aston Villa väntar på bortaplan och Saints behöver en trepoängare för att avancera i tabellen. Målfarlige Charlie Austin saknas igen, men i övrigt ser det bra ut i Southampton. Aston Villa spelar för äran och borde få svårt mot ett motiverat Southampton. Pou hemma (Pou back home): Liknande flash spel; Pou At The Doctor. Pou Chokladkaka. Perfekt Pou par. Pou Karting. Pou och prinsessan Love 2. Pou: Nyfött barn. Pou och prinsessan Night Adventure 2 . Pou Escape . Shooting Pou 2 . Jumper Pou . Pou Baby Bathing . dump Escape . Kamera Chaos ... Operate Without Restrictions Sam is back and deadlier than ever. He's the only secret operative with the power to act above the law, and uses ruthless methods to interrogate enemies in order to extract crucial information that will prevent the next Blacklist attack. Poker har blivit ett universellt spel som har flyttats från casinon in till folks hem. Det har blivit ett socialt spel, och ett sätt att umgås. Poker definieras av taktik och adrenalin, och den kick spelarna får under spelets gång. När det kommer till hemmapoker så är det nästan uteslutande texas hold’em som spelas. Det […] OREGON — Lima Central Catholic won the Northwest Ohio Girls Golf League Championships with a 330 team total at par 72 Maumee Bay Golf Course followed by Notre Dame Academy (348), Van Buren (393 ... Megalista: 33 Bästa Kortspelen Att Spela Hemma & På Nätet. Så, du vill prova på några av de bästa kortspelen som du kan spela hemma med hjälp av datorn och mobilen? Det är en bra idé, och det finns fler än en anledning. Kortspel är riktigt roliga och fängslande spel, speciellt när man spelar dem på nätet. Denna webbplats och varumärket Speedy Bet drivs av Hero Gaming Limited med registreringsnummer C 61794. Adressen till företagets huvudkontor är Hero Gaming, Level 0, Spinola Park, Triq Mikiel Ang Borg, St Julians SPK 1000, Malta.

Fick just veta att min farfar gått bort. Bör jag åka till mina föräldrar?

2019.09.18 23:01 lessenhest Fick just veta att min farfar gått bort. Bör jag åka till mina föräldrar?

Bakgrund: Har varit bosatt utomlands en längre tid. Om mindre än två veckor flyttar jag med jobbet till Asien och är mitt uppe i flytt, allmänt roddande och förde reseledare mer jobbet. Till råga på allt är jag deprimerad, mästare i prokrastrinering och har såklart arslet fullt men slösar ändå större delen av min lediga tid på Reddit och annat nonsens. Är också mycket som händer på startupet där jag har nyckelposition med mycket ansvar.
Jag fick precis veta att min farfar gått bort. Han är gammal och varit sjuk ett tag. Syrran är i bitar och svårt att veta hur mina föräldrar hanterar det. Hela den sidan av familjen bor annars hyfsat nära varandra. Farmor är på sjukhus efter ett fall ett par dagar sedan, och det var alltså under hennes sjukhusvistelse som farfar somnade in.
Vi är fyra barnbarn totalt, jag och min syster plus två kusiner.
Jag känner någon sorts plikt att åka hem, även om det näst är orimligt med tanke på timingen.
Överväger ändå att boka flyg hem bara över helgen för att vara nära familjen, även om det bara skulle vara ett spel för galleriet. Känner inte att jag skulle kunna göra något för dem och jag för min egen skull inte behöver det. Som tur är har de alla varandra där hemma. Begravning har det inte hunnits pratats om än, men jag antar att det inte blir förrän jag är på andra sidan jorden.
Hur tänker ni? Är det värt att åka hem ändå? Har så svårt att läsa mina föräldrar, om de hade tagit illa upp om jag inte kommer eller hur mycket de skulle uppskatta det.
Vad kan jag annars göra för att visa familjen att jag bryr mig?
submitted by lessenhest to sweden [link] [comments]


2019.04.06 18:30 IamEzalor Lose Yourself - Eminem, 2002 (Engelska > Japanska > Somali > Thai > Hindi > Svenska)

Om du har en match eller en chans, se
Gör omedelbart vad du vill
Har du eller trycker du på det?
 
Oh! Hans händer var tunga på knä, knän och armar.
Hans ryggmums spaghetti är kräkningar.
Hon är en erotisk person. Men ytan ser stabil och klar
Men han kommer fortfarande att glömma bombattacken
De skrev allt väldigt högt.
Hon öppnade sin mun, men hon citerade inte.
Detta är rädsla. Hur är det Alla skämtar.
Timman har kommit och det är över.
Gå tillbaka till det faktum att du täcker vikt.
Lazy man gone Han klagade. Han var arg men gjorde inte.
Sluta med den här saken Nej, det har han inte. Han vet
Deras hela kropp beror på nätsladden. Men det här är inte sant, det är ett strå
Han vet, men det är ett slöseri som han vet.
När han återvände till detta hus var det dags.
Återgå till skärmen igen i den här mappen.
Avbryt denna gång, förhoppningsvis kommer han inte att passera
 
Du måste lyssna på musik.
Vid den här tiden kommer du inte tillåta dig att gå.
Du får bara en match och missar inte chansen att träffa.
Denna möjlighet kommer att bli igen i livet.
Du måste lyssna på musik.
Vid den här tiden kommer du inte tillåta dig att gå.
Du får bara en match och missar inte chansen att träffa.
Denna möjlighet kommer att bli igen i livet.
Du är bättre
 
Hans själ sprang bort från honom
I denna värld, snälla gör mig kung.
Vi flyttade in i den nya världsordningen
Normalt liv är tråkigt, men det är svårt.
Närmare döden blir det bara svårare.
Huset blev varmt. Hon slog upp
Alla dessa moln är i det, separerade från kusten.
Detta kallas globtrotter. Vägen är lugn.
Gud vet att han växte upp hemma, inte från sin far.
Han gick hem och kände sin dotter långsamt.
Men ta din näsa "Jag är här i kallt vatten.
Dessa kepsar vill inte vara fulla "Det är roligt.
Hon gick till shima
Han sålde bunkarna på näsan.
Snart växte det Jag tror att det finns gamla par.
Men rytmen fortsätter: Dada damm, far Dada
 
Du måste lyssna på musik.
Vid den här tiden kommer du inte tillåta dig att gå.
Du får bara en match och missar inte chansen att träffa.
Denna möjlighet kommer att bli igen i livet.
Du måste lyssna på musik.
Vid den här tiden kommer du inte tillåta dig att gå.
Du får bara en match och missar inte chansen att träffa.
Denna möjlighet kommer att bli igen i livet.
Du är bättre
 
Inget annat spel, vi kommer att ändra din överklagande.
Två hundar skära denna mödras säng precis som en bur.
Första gången jag spelade förändrades min lycka.
Jag biter och spyttar och den kommer på scenen.
Men jag skyddar "gymnastik" och faktiskt undertecknar
Jag tror att någon betalar en piperör
Det finns smärta i hela familjen
Faktum är att jag inte körde runt 9 och 1
5 Och jag kan inte ge ett riktigt familjeliv
"Eftersom den mannen inte köpte denna underbara måltid
Det finns ingen film för Mahi Fisher, mitt liv är inte.
Den här tiden är tuff och det blir svårt.
Lägg till min papperskorgen till spill och vatten, även med chips.
Min far och far är bland oss.
När min mamma ropade, ville jag inte göra det här.
En plats och den andra dagen
Jag förstod att jag gillar luft.
För att göra rum eller göra gel eller skal
Framgång är det enda valet av mamma.
Min mamma älskar dig men tåget säger
Jag är inte för gammal för att vara i Lot i Salem.
Här går jag, mitt skott: mina ben kommer inte att tas bort
Detta är det enda tillfälle jag någonsin har träffat.
 
Du måste lyssna på musik.
Vid den här tiden kommer du inte tillåta dig att gå.
Du får bara en match och missar inte chansen att träffa.
Denna möjlighet kommer att bli igen i livet.
Du måste lyssna på musik.
Vid den här tiden kommer du inte tillåta dig att gå.
Du får bara en match och missar inte chansen att träffa.
Denna möjlighet kommer att bli igen i livet.
Du är bättre
 
Du kan göra allt i ditt sinne.
submitted by IamEzalor to sweden [link] [comments]


2016.05.24 16:02 JonathanRL En Flygkadetts resa till USA 1953

Denna text är en sammanslagning av den berättelse som berättas av "VarJag" på forumet Skalman i den här tråden.. Orginalet är spritt över flera sidor och kan vara lite knepigt att följa, således copy-pastar jag istället för att länka. Mycket nöje!
 
USA's 'Civil Air Patrol' (CAP) hade ett utväxlingsprogram kallat IACE (International Air Cadet Exchange) Program med i stort sett alla länder i Västeuropa. Europeiska ungdomar inbjöds till USA medan amerikanska tillhörande CAP fick besöka europeiska länder i tre veckor. Den svenska organisationen kallades Flygpojkarna och var en del av Flygvapnets rekryteringsprogram kan man säga. Varjagen uttogs (i hård konkurrens!) till den grupp av fem - som fick besöka USA 1953.
Det var upplagt så att varje nationsgrupp fick en 'värdstat' - våran var Syddakota. Det blev tre fantastiska veckor med massvis med flygning, parties och sightseeing. USA 1953 - jämfört med lilla Luleå, ja Sverige...var som en trollerilåda! Alla resor, utom lokala, skedde med MATS (Military Air Transport Service), en del av USAF. Logeringen, allt från USAF-baser till hotell och privat inackordering i familjer. New York var slutstationen i USA på hemresan - och det var där Utrikesminister Dulles fann tid för ett 'pep-talk' till de blivande flygarna.
 
Detta var en oerhörd upplevelse för en ung grabb 1953 - Kalla Kriget blev varmare och Koreakriget rasade. Så jag kan spinna vidare med några poster till för de som är intresserade..... Efter en vecka på F 8 där vi utrustades med FV-uniformer, trimmades till, lärde oss 'vända klack', putsa skor och raka oss dagligen randades äntligen Den Stora Dagen. Dessförinnan var det klappjakt på amerikanska dollars! Det var nämligen stenhårda valutarestriktioner - US $ var hårdvaluta och kunde inte köpas 'över disk'. Vad jag minns, tilldelades alla fem Flygpojkarna den furstliga summan av tjugo dollars ($20) var :roll: . Men alla 'kände ju någon' som hade en eller några amerikanska dollars undanstoppade i byrålådorna....En stockholmsbekant till min mor, gav mig omkring $40 men, med reservationen att jag måste köpa en 'amerikansk plastkortlek' till honom och ta med den hem. (dom fanns inte i Sverige vid den tiden...) En jazzintresserad Luleåbo skildes från $6 med instruktionen att köpa Gerry Mulligans sista plattor...o.s.v. Allteftersom dollarförrådet växte - blev 'shoppinglistan' längre. Det var helt enkelt så 1953 att det fanns massvis med eftertraktade varor i USA - som helt enkelt inte var tillgängliga i Sverige men alla ville ha dem.....
 
Den Stora Dagen - och Bulltofta. En MATS C-47 äntrades, glänsande aluminium på utsidorna - matt olivgrön inuti. Den hade inga säten - utan stansade 'soffor' a la fallskärmsjägare - längs kroppssidorna med ett litet 'dasshål' för varje röv. Vi hade med två gruppledare, en kapten från F8 och en löjtnant från F11 som höll oss i tukt och Herrans Förmaning. Och herregud, kaptenen var influgen på J 29 och löjtnanten hade massvis med 'timmar' på S 31 Spitfire - vi betraktade dem som Gudar!
Färden, gick till Fornebu i Oslo, där tidig lunch och den norska gruppen - likaledes fem 'cadets' och två officerare väntade. Sen bar det av till Rhein-Main Air Force Base i Västtyskland. C-47:an var ju ett amerikanskt militärflygplan - och vi flög mycket lågt jämfört med vad man gör idag. Till vår förtjusning - gick flygningen över Hamburg på bara omkring 800 meters höjd. Förstörelsen, bombruinerna - var helt enkelt otrolig. (jag gissade långt senare - att den delen inte var en tillfällighet) Landning på Rhein-Main AFB - och ögonfröjd för oss Flygpojkar. Basen var enorm.....innan utrullningen var slut hade vi redan 'spottat' B-29:or, F-86 Sabres, F-80's - C-82:or - ögonen rullade på oss av att verkligen s e dessa flygplan som vi bara upplevt på bilder.
 
Övernattning i 'Nissen-huts' - och uppenbarelsen! PX - som betyder Post Exchange......Ett veritabelt varuhus på flygbasen där allting kostade bråkdelar av vad det gjorde i 'allmänna marknaden'. Men var enbart för amerikansk militärpersonal. Och Oss!!!
US Air Force bjöd på sightseeing med bussar i Frankfurt am Main. Staden var fortfarande svårt bombskadad och vi frapperades av hur det hade växt upp hela träd i bombruinernas grushögar. Besök på Zoo m.m. men Frankfurt verkade smutsigt, trött och slitet. Maten i mässhallarna blev en upplevelse för oss - den serverades på stansade rostfria stålbrickor med sex olika 'fack' för olika rätter. Mässpersonalen var alla 'afroamerikaner' och portionerna var enormt tilltagna....inte minst de obligatoriska stekta äggen, dom lades upp ända tills man tog undan brickan :D, men vi noterade det amerikanska slöseriet - de flesta yankees tycktes bara äta mindre än hälften - resten tömdes i sophinkarna utan krus :roll: Man gissar att gödsvinen i Frankfurttrakten snabbt blev feta på de kopiösa matresterna......
 
Japp så blev det då dags för Atlantflygningen - med MATS DC-6:a, riktiga stolar och säkerhetsbälten. Start på e.m. och mot USAF-basen på Azorerna. Dit vid anlände mitt i natten och - det regnade. Språngmarsch mot adminbyggnaden men vi blev alla ordentligt blöta innan vi nådde dit. Givetvis - serverades 'frukost' trots småtimmarna, samma brickor och samma mat som på Rhein-Main! Vi lärde snabbt att amerikanska flygvapnet tydligen bara hade en mycket begränsad matsedel - och att den åts likadan över hela världen...i Tyskland, USA, Japan, Okinawa - precis detsamma. Några kulinariska äventyr, av 'lokal' karaktär - tilltalade tydligen inte dessa amerikaner 8-) Starten i mörker blev av hängglidar-kasta sig ut -typ......fältet låg på en bergsplatå för jag uppfattade att planet rusade över en 'kant' -sen var det hundratals meter ned till havet.
 
Destinationen - var Andrews Air Force Base utanför Washington. Hettan slog emot oss som en vägg! Den fuktiga hetta som är typisk för atlantkustens högsommar och minst av allt lämpad för Flygvapnets korderoj-byxor, präktiga varma blåskjortor med lång ärm och knäppt i halsen med svart slips :roll:. Efter bara minuter - badade vi i svett. Mottagningskommitén för oss svenskars del var Flygattachén och Biträdande Flygattachén i Washington - som bägge var iklädda oklanderliga lätta amerikanska khaki-byxor och skjortor med kort ärm - OKNÄPPTA i halsen...... Vår kapten och löjtnant bara stirrade - om mumlade något om att 'den modellen hade knappast godkänts i Flygstaben....' Det enda som var 'svenskt' var mössorna och axelklaffar med svensk gradbeteckning. Det blev presentation med ställningssteg, handskakning och honnörer.....Flygattachen, en överste skulle senare bli rätt väl känd. Han hette Stig Wennerström :) Så man rörde sig i 'de bästa kretsar'.
 
OK - Andrews AFB och en större Nissen-barack - denna var försedd med ett par sergeanter som inte verkade upplagda för skämt och upptåg :roll: 'Lights out at ten!' lydde ordern... Och den amerikanska trollerilådan.....Coca Cola-automater, luftkonditionering, television - allt grejor som vi aldrig sett i Sverige. Isté, iskaffe - var få tag på växelpengar att prova allt detta överflöd!?
När man ville sträcka på benen hann man bara gå några meter innan en bil eller jeep bromsade upp och erbjöd lift...amerikanerna var antagligen lika nyfikna på oss utlänningar som vi var på dom.
Ögonfröjd i luften, på en närbelägen bana (det fanns massor av banor) höll ett stort gäng Grumman 'Hellcats' på med vad vi fattade var landningsövningar på hangarfartyg; om dom överskjöt 'märket' med mera än 25 meter - drog dom på och gick om.
Washington DC! Sightseeing i bussar....Lincoln Memorial, Jefferson Memorial, Vita Huset (man fick inte gå in), Capitol (man fick gå in) och klättring av alla trappstegen i Washington Monument - det var tungt! Plus mycket mera som jag glömt. Amerikanerna höll ett rasande tempo och vi var dödströtta på kvällarna. Vår gruppledare hade till slut kapitulerat inför värmen och vi tilläts lägga av våra präktiga Flygvapenskjortor och slipsar, och uppträda i regelvidriga vita skjortor med upprullad ärm och utan slips - tack kapten T.!
 
En dag var det flygning :D Ngn flygklubb hade ställt upp med ett par dussin sportflygplan som reläade igenom ett par hundra killar med ngn kvart var i luften. Typfloran var stor - MINST ville man flyga med en Stinson som lastade 6-7 pax på en gång, MEST ville man upp i en av de Stearman PT-17 som deltog i cirkusen. Jag - hade turen att 'få' en Ercoupe, en tvåsitsare där man åkte cabriolet s.a.s. Vi kallades ju 'air cadets' - och piloten tog tydligen för givet att jag kunde flyga 8O så vi hann bara upp på ett par hundra meter när han sa 'you take over'... Det blev Varjags första flyglektion - en försiktig sådan speciellt med så intensiv trafik runtomkring.
Ercoupe'n var känd för att vara 'spinnsäker' d.v.s. mycket svår att få i spinn och över motorbullret frågade jag piloten om detta. 'You try it!' Jag bleknade - 'no you try it' Killen höjde nosen i 45 grader, drog av gasen och släppte ratten (fpl hade rattstyrning) - och sannerligen, Ercoupe'n sänkte snällt nosen utan minsta spinntends - ett mycket stabilt flygplan.
 
Vår kapten och löjtnant hade mumlat lite om frånvaron av trafikledning och dålig trafikdisciplin och efter att jag kommit tillbaka till terra firma, inträffade den enda allvarliga på hela resan.....En Stinson var nära sättning - när en Stearman vars pilot inte kunde se Stinsonplanet under sina stora undervingar - kom snuddande nära att 'landa' på Stinson vinge 8O Det var bara ngn meter som skilde planen åt - när Stearmanpiloten såg planet under honom - drog på fullvarv och klarade skivan.....Det - var nära ögat!
Och den dagen, var den 27:e juli 1953. För på kvällen kom President Eisenhower på TV och meddelade att vapenstillestånd slutits i Panmunjon och Koreakriget var över.
 
Exit Washington....i en C-47 med riktiga stolar, tre mans besättning och skriver och säger sju (7) passagerare! Vi hade hela flygplanet till oss själva! 8O Det kallar jag VIP-behandling....C-47:orna (civila DC-3) kallades ju Dakota under kriget och det passade ju bra när man skall flyga till Syd Dakota.
Denna kom att bli den mest minnesrika flygningen i mitt liv. Efter att vi nått cruising-höjden (låååg - kanske 1000 meter, fpl hade ingen tryckcabin eller syrgas - vilket ger utomordentlig marksikt) blev atmosfären ombord ytterst informell. Killarna i cockpit kom akteröver med mat i små kartonger.... med stekt kall kyckling, sallader och apelsin- och tomatjuice. Det var första gången jag sett eller smakat tomatjuice - något som jag verkligen gillade och som sitter i än. Dom ville 'snacka' och då planet saknade autopilot erbjöds frikostigt sittning i högerstolen där framme 8-) Vi fem flygpojkar fick var sitt halvtimmespass 'vid spakarna' (egentligen halvratt) medan vi mullrade fram över USA's prärier. Speciellt minns jag flygningen över södra delen av Lake Michigan och Chicago och de följande, nästan oändliga vetefälten i Iowa. Vädret var finfint och stämningen mycket hög. Speciellt imponerade blev vi när vi fick förklarat för oss att detta med 7pax i ett egen flygplan, inte var något misstag; 'Vi och flygplanet står till ert förfogande under hela eran vistelse i Syd Dakota' 8O När amerikanarna lägger på gästfrihet baxnar man. Di rika di kan.....
 
Resans mål var Sioux Falls, den största staden i Syd Dakota nära gränsen till Minnesota.
När 'kaparen' meddelade att vi hade en halvtimme kvar dit (det var en c:a sex timmars flygning) ruskades plötsligt vårt flygplan om av våldsamma okända krafter och jag uppfattade något som blixtrade förbi mitt fönster på väg nedåt....
Vi hade fått eskort!
Ett par aluminiumglänsande Mustanger (North American P-51D) - hade 'buzzat' oss och kom nu tillbaka upp - bara för att inta position vid vardera vingspetsen av C-47:an...dom hade halv flaps ute för att komma ned till vår blygsamma flygfart minns jag och tuffingarna i Mustangerna vinkade vänligt.
Det stod SD * ANG på kroppssidorna, 'aha sa vi - ANG är naturligtvis för mustANG' - men det var fel. Det betydde South Dakota Air National Guard och något pampigare mottagande till Syd Dakota kunde vi knappast tänka oss.
OK - Sioux Falls, 60 tusen själar och en mera 'hanterlig' stad för oss lantisar. Mottagningen på flygplatsen kaotisk - fotoblixtar, presentationer, snurrande filmkameror....i hårt tempo och bil till en TV-studio, 'ni skall vara med på TV-nyheterna i kväll'! Skyltfloran var bedövande - reklam, reklam överallt - man såg knappast stan för alla billboards :roll:
 
Snabb dusch, rakning och ombyte innan det bar iväg till Minnehaha Country Club för galamiddag med Civil Air Patrol..... 'Minnehaha' var siouxspråk - och betydde 'Skrattande vattnet'; ha ha-biten var i alla fall lättfattad :D Storartad middag, med tal, musik, dans - och flickor! Dansen - var mest den då populära 'reelen' - en irländsk skuttdans som var oss helt obekant. Vi - kunde bara foxtrot och vals förstås och gjorde vårt bästa med tjejerna. Som var en uppenbarelse.....I kläder och make-up vars elegans saknade motstycke bland svenska tonåringar...faktum var att flickorna såg mycket äldre ut än de var i sådan stass och jag blev förvånad höra att dom var tonåringar som jag själv. 'The Country Club' vaär en amerikansk institution - och representerar noblessen och Minnehaha var en ganska luxuös sådan som imponerade oerhört på oss. Något annat som inte imponerade - var antalet berusade kvinnor..... I motbokens Sverige var detta något nästan okänt - här drack fruntimmerna Dry Martinis och Highballs som vatten och stumlade och tog snedsteg och sluddrade på målet utan ringaste skam.....Vi svenskar blev uppbjudna till dans av flera av dessa ginlampor - men fungerade mest som stagmaster i hångelhas på samlags avstånd :roll: Alkohol serverades vi inte - vi var underåriga liksom de amerikansk tonsårsflickorna, 'spritåldern' var strängt satt vid 21 år!
 
En annan 'första' - var Bingo, ett spel vi aldrig hört talas om. Fick bingobrickor gratis förstås - och virrig förklaring av reglerna. När jag i en omgång tyckte att jag fått kombinationen rätt - sade jag Bingo! Det blev åskliknande applåder....Men jäntan som satt bredvid mig kikade och sa att 'that won't work' :(
Vilket snabbt bekräftades av spelledaren, följt av en ytterst 'tunn applåd' :roll: Och en Varjag som var morotsröd i ansiktet. Det blev ännu en mycket sen kväll = tidig morgon.....en av killarna i gruppen skrev vykort hem 'vi är så trötta att vi behöver svenska tändstickor för att hålla ögonen öppna. Dom amerikanska är av papper och håller inte så här sent på natten...' :lol:
Sioux Falls hade inte så mycket av sightseeing att erbjuda - vi kördes till ett 'fläskpackeri' - som var ett av de största i Mellanvästern. Helt enkelt ett slakteri - där jag f.f.g. fick åse själva slakten :roll: Inte speciellt uppbyggligt men lärorikt...om amerikansk fart; 'dom här levande grisarna - kommer ikväll att vara kokade och på burk!' 8O
Det var antagligen läckerheter som Spam - det handlade om. Inte blev man vegetarian på kuppen - men kunskap om verkligheterna om vad som händer i ett slakteri är nog ganska nyttig för alla.
Sen blev det högtidlig 'presentation' av en gåva - till den svenska gruppen. Någon religiös församling (varav det fanns MÅNGA i Syd Dakota!) hade skänkt en svensk praktbibel att presenteras till oss. Den var minsann inga dåliga grejor....en sån där femkilospjäs - 60x30x10 centimeter och med massvis av fina tuschteckningar, kopparstick och annat på - jag minns inte, men kanske tusen sidor. Verket var från tidigt 1800-tal och man 'trodde' att det kommit från Minnesota där tiotusentals svenskar slagit sig ned. Den hade vackra mässingsbeslag och var sannerligen ett 'praktverk'. Mera minns jag inte om den. Utom att den skulle skänkas till Riksantikvarieämbetet vid hemkomsten. I samband med bibelgåvan blev det också nödvändigt med ett kyrkobesök - där vi lyssnade till Herrans Ord och svettades ymnigt - innan vi släpptes ut på kyrkbacken att introduceras till 'församlingen'. Lite krystat för min del - men kall Coca Cola gratis - hjälpte upp prövningen :)
 
Aftonen - och ett 'Garden Party' i ngn parkanläggning där aftonens 'clou' - var en underskön 'indianprinsessa' i de snyggaste buckskins med fransar - jag någonsin sett! Prinsessan kom dit, enbart av 'dekorativa skäl' - och försvann alltför fort :x - jäklar - henne, hade man minsann velat 'snack upp' :D
Syd Dakota var (är?) en agrarstat och den huvudsakliga skörden var 'prärieguld' - majs! (eller Corn som det heter på engelska) Kopiösa mängder av majs på millioner tunnland av pannkaksplatta prärier. Från bil hade man knappast ngn utsikt....det var majsfält vart man såg. I staden Mitchell, finns ett 'Majspalats' som byggs om, nästan helt klätt med majskolvar innan och utan - varje år! Det såg ut som som något ur en sagobok eller Disneyland långt innan Disneyland var påtänkt. Och inne i den stora lokalen kunde man äta majsanrättningar i kubik....(om det fanns 'stuvad majs' - minns jag inte men det förefaller troligt) och köpa souvenirer gjorda av majs och majskolvar där fantasin saknade gränser i form och färg. Bara utbudet av majspipor (a la General MacArthur) i alla storlekar kunde ha fyllt en mindre butik! Vår pålitliga C-47:a flög oss västerut - till Rapid City och möte med Strategic Air Command. SAC var flygvapnets bart huggande svärd med mottot 'Peace is our Profession' ( :roll: ) eller 'Fred är vårt Yrke'.
Men fredligt - var det minsann inte på Ellsworth's Air Force Base där vi förevisades 28th Bomb Wing utrustad med världens största bombplan Convair B-36 'Peacemaker'.. Sexmotoriga giganter vars uppgift i händelse av krig var att göra Sovjetunionen självlysande med sina atombomber. 'Security' på basen var enorm - överallt var det skyltar med 'No Go' och 'Endast Auktoriserad Personal'. Vi fick inte klättra upp i planen och kika inuti - men traska runt dem och titta - det fick vi. Bombschakten var kolossala och vår svenska kapten anmärkte att di däringa atombomberna måste vara stora och tunga grejor att döma at upphängningsanordningarna.
'Har ni atombomber här?'
'Yes ssirr'!
' Kan vi få se en??'
'No ssirr...Classified' Jag bör tillägga att vi denna tid hade uttrycket kärnvapen ännu ej slagit igenom - de kallades helt enkelt atombomber.
Så någon atombomb fick jag aldrig se....
 
Well, i Rapid City som paa ett par platser tidigare - bodde vi privat. Jag hade turen inackorderas hos en familj dar baade pappa och son - var CAP-medlemmar. Sonen var ett par aar yngre an jag men hade eget rum, eget fotolabb i huset, korkort och egen bil! Det sista var 'haeftigt' som man sager i Sverige idag.....'nej' sa han 'det flesta av mina kompisar har bilar ocksaa....' (korkortsaaldern - var 15 aar!) V.s.b.- som det hette i geometrin....kvicka telefonsamtal- och ett 'bilgaeng' trummades ihop till 'a meeting' paa ngn sundae-bar i stan. Det visade sig att alla mina fyra gruppkamrater - ocksaa bodde hos killar tillhorande 'bilganget'. Vi - saag ut som faagelholkar! Egna bilar!? Kom ihaag att 1953 i Sverige var det bara 'rikt folk' som hade bil - alla andra hade just borjat lukta paa moped- och motorcykelaaldern! Deras bilar, vad jag minns - var alla av efterkrigsmodell.....1946-48 aarsmodeller - min kille hade en Buick 1948... Vi ville ju absolut veta hur mycket deras bilar kostat - forklarande att en bil hemma i Sverige var ett, hart nar ouppnaaeligt maal for oss....Jag minns klart att hans Buick hade kostat $75! En annan kille hade en Plymouth Convertable ('med lite bucklor...') som kostat $40 8O. Vaara hakor hangde paa brosten.....
 
En annan bonus var killens fotolaboratorium.....jag hade maanga rullar film (svartvit 6x6cm saa klart 1953) och redan borjat oroa mig for framkallningskostnaderna hemma i Sverige..... :roll:
'No problem' - ge dom till mig! Nasta dag hade jag alltsammans framkallat, kopierat - och flera forstoringar :D . Hans rara mamma - hade last ngnstans att svenskar aat havregrynsgrot till frukost. Och som en speciell raritet - kokat 'oat-meal porridge' till mig...'saa du kan kanna dig lite hemma... :) ' En STOR gryta! Jag har alltid avskytt havregrynsgrot.....men vad gor man? Sonen tog pliktskyldigast en liten klick - jag, fick en valdig portion. Nar jag straevat igenom den - 'vill du ha mer?' - och innan jag hann svara landade ytterligare en valdig slev i tallriken :roll: 'En Svensk Tiger' som bekant - :wink: hur jag fick i mig den minns jag inte...men en ambassador for Sverige maaste ju gora sin plikt.
Nar jag fraagade sonen vad jag var skyldig for fotojobbet och materialet; 'Du ar inte skyldig mig en sekin - du aat upp den dar forfarliga groten i morse - annars hade jag varit tvungen ata halften av skiten.....' :lol:
 
Black Hills, South Dakota och det imponerande Mount Rushmore-monumentet. Vi aakte dit i USAF-buss....landskapet i Black Hills paaminde mycket om Sverige....barrskog, myrstackar och moranterrang. Sjalva monumenet - fyra presidenters huvuden utmejslade ur graaberget - AR oerhort imponerande. Det tog c:a 400 mannar med dynamit ned till stenhackor och slipmaskiner elva aar, att skapa konstverket. Ansiktena ar omkring 18 meter hoga forestaller fr.v. presidenterna Washington, Jefferson, (Theodore) Roosevelt och Lincoln.
All ara till egypterna och deras kollossalstatyer - men annu om en million aar, kommer det att vara mojligt att puzzla ihop anletsdragen av dessa amerikanska presidenter. Ett verkligt 'varaktigt' monument som for framtiden bevarar minnet av the United States of America.
Flyg med C-47:a igen - norr om Black Hills ligger ett sareget omraade kallat 'Badlands'. Som framgaar av bilderna - ar detta inte latt framkomligt till fots eller bil....men en fantastiskt upplevelse fraan 500 meters hojd paa 'sightseeing'!
Darefter - vandes nosen mot New York och Dakotaaventyret var slut.
 
Ar du tankelasare? (Angående förfrågan om bilder från redan; A/N) Jo det stammer bra det. Utom nagra dussin svartvita 'positiv' inklistrade i ett album :roll: - men Herregud, det ar femtiosex aar sedan! EN bra en som finns i albumet - ar en forstoring av 'Mustang vid vingspetsen' p.v.t. Sioux Falls dock :P
Tack for C-47:an forresten...
Jag har pratat lite om bussarna vi aakte i - dessa var undantagslost tillhoriga USAF, maalade mellanblaatt och av maerket 'International'. Dom var ytterst enkelt inredda - som billiga skolbussar. Vi motte dem paa Rhein-Main, Azorerna, Washington - overallt....standardtyp... En kul sak jag maaste beratta - ar kordisciplinen hos de, mest afroamerikanska, chaufforerna. Det fanns naagon trafikregel om jarnvagskorsningar och - deras korsning som fick oss att skratta.....men som foljdes mannagrant och utan minsta leende av USAF-chaufforerna....
1) Bussen stannar 2) Motorn slaas av 3) Dorren (reglerad av mekanisk vinkelhavarm av chaufforen) oppnas 4) Skjutfonstret till vanster om chaufforen oppnas 5) Han lyssnar till till hoger.... 6) Han lyssnar till vanster - genom fonstret... 7) Han startar motorn... 8) Han kor over korsningen... 9) Han stanger dorren... 10) han stanger fonstret
Vi ar paa vag igen! :lol:
 
Oavsett hur hett det var - kordes aldrig bussarna med oppen dorr...paa luftkonditionering - var inte en tanke :roll:
....resan fortsatte till New York - och supercentrala Hotel Astor vid Times Square. Dar, som jag tidigare berattat - den amerikanske utrikesministern fick traffa Varjag :lol: Ny amerikansk virvelvind, FN-skyskrapan - Empire State Building - broar, skyskrapor, platser och namn - det blev for mycket att 'ta in' vid det laget.... Vi var mest intresserade av att 'shoppa paa Broadway' med vaara aaterstaaende dollars. Bast minns jag reklamskylten for Camel-cigaretter, som blaaste rokringar tvars over gatan utanfor hotellfonstret....
Kopte rekvirerad plastkortlek, Gerry Mulligan-plattor, modellbyggsatser aldrig horda om hemma....m.m. m.m..... Varuutbudet fick lilla Luleaa att se ut som Duvemaala och vi alla delade en stark kansla av efterblivenhet i jamforelse med USA- som 'mellan skaal och vaegg' - kladdes i ord daa och daa...det bjod emot att erkanna det men sanningen var saa uppenbar att vi maaste prata om den.
 
Den sista kvallen - var 'fri' - inga arrangemang. Jag hade en mormors syster som bodde i New York och med stranga order att kontakta henne (hon visste naturligtvis att jag var dar...) ringde jag henne.....Det blev blixtavhamtning, laang bilfard till hennes hem - dar hela den avlagsna slakten vantade. Presentationer till ett dussin manniskor vars relation och namn jag knappast uppfattade. Jag var 'unik' .... ingen fraan de svenska delarna av slakten hade naagonsin besokt USA tidigare. Inget var for bra for en....alla maanade om mig - jag hann bara besvara faa av de maanga fraagor de stallde mig, innan det vars dags for bilfarden tillbaka till Astor.
Det undslapp mig hur snaalt tilltagen den $-dollartilldelning var som vi faatt..... 'Good Heavens - how much do you need??? - give him $200!' Jag forklarade blygt att det var for sent - vi flyger ut imorgon och jag kan inte handla mera i alla fall.....Suck
Hemresan antraddes i en MATS C-97 Stratocruiser - det storsta flygplan vi alla naagonsin satt vaar fot ombord paa.... och destinationen - var inte Sverige - utan Paris! Det var namligen saa att den franska gruppen (som varit i New Mexico) hade blivit saa imponerade att de meddelat Republiken att har faar Frankrike 'laegga paa naagot' for att balansera intrycken.....och inbjod alla de europeiska grupperna till ett par dagar i Paris fore slutlig hemresa. (Till och med engelsmaennen - accepterade fast dom fick ta en omvag :lol: )
 
Naagon timme efter starten fraan New York - raakade vi in det varsta aaskvader jag naagonsin flugit igenom. :roll: Blixtarna stod 'som spon i backen' och 'elektricitet' vandrade som maskar paa vingarna. Turbulensen var oerhord och vi kastades omkring som en lekboll i det upprorda lufthavet. C-97:an hade samma laanga smala vingar som dess halvsyster - B-29 och man saag genom fonstret hur dom 'flaxade' som faagelvingar i turbulensen.....8O Till och med vaar kapten och lojtnant saag lite oroliga ut.....
Men Boeing's tekniker hade tydligen raknat ratt i sina kalkylker - for vi kom genom stormen utan vingbrott. Det - var den forsta gaangen jag verkligen varit skitradd under en flygning......
Next, 'gay Paris'.
...och utan halster ar det dags avsluta denna (alltfor) laanga foljetong;
 
Som jag skrev i foregaaende - post - ville minsann nu den franska 'Fjarde Republiken' visa lejonklon efter all den amerikanska gastfriheten. En mycket valkommen och och ovantad clou paa resan som vi alla saag fram emot med stora forvantningar. Vi landade pa Le Bourget - och amerikanerna glomde inte paapeka att det var har - som amerikanen Charles Lindberg hade landat med sitt enmotoriga Ryanflygplan efter den forsta direktflygningen USA - Europa anno 1927! Jag minns inte mycket av ankomsten - vi landade paa kvallen. Men den 'amerikanska ordningen och effektiviteten - byttes omedelbart mot fransk villervalla....Passkontroll och 'formaliteter' tog en evig tid och det var 'smaatimmar' innan vi bussades till vaar logering. Alla europeiska grupperna - vi var omkring 90 man - anvisades en gymnastiksal. I vad vi senare upptackte var en flickskola. (men utan flickorna som var paa sommarlov.... :roll: )
 
Faeltsangar - med grasfyllda madrasspaasar - var uppstallda....bagage forvarades paa golvet bredvid sangen....filtar och kuddar utdelades av en saan dar fransos i 'kepi' - lakan var tydligen okanda i Fjarde Republiken :)
Men, vi var ju dodstrotta och fann att svenska, portugisiska och turkiska snarkningar - lat precis likadana :lol:
Frukosten - i 'flickornas matsal' - blev en sensation...dom serverade rodvin till frukost!(middag och kvall :) ) Brodet - i meterlangder, var jattegott! Resten, ja resten.... vad ovrigt serverades minns jag mycket val......och det beromda 'franska koket' imponerade inte. Hemligheten med den s.k. 'franska kokkonsten' ar att ha hittat paa femtusen olika namn for kalops! Som alla smakar precis lika, innehaaller samma saker och paa naagot obegripligt satt - naatt varldsrykte... :P
Virvelvind sightseeing i Paris.....upp i 'fiffeltornet', Sacre Ceur, Notre Dame, La Louvre..... Mitt bestaaende minne av Paris 1953 var att ALLT...alla dessa paradbyggader, ja hela stan - var morkgraa! Traakig farg -daa jag senare sett ett 'renputsat' Paris - men 1953 var det elandigt.....biltrafiken bestod till stor del av underliga trehjuliga 'lastbilar', bussar som var jamnaariga med mig eller aldre - och en uppenbar fattigdom som fick gamla Sverige att se ut som ett dromland! (kanske en poang for Folkhemmet i alla fall :roll: )
 
Vid kordes till slottet i Versailles! Paa kvallen - en magnifik 'ljud och ljus-show' om slottets och Frankrikes historia. Naturligtvis paa franska - men nar showen visade giljotiner (som gick som symaskinsnaalar :lol: ) visste vi i alla fall precis var, i historien vi befann oss....
Hojdpunkten - som 'la belle France' ville visa upp - var naturligtvis dambrost! Vi bevistade 'Folies Bergere' dar en magnifik 'show' exponerade mera av den varan - an jag naagonsin sett, tidigare eller senare.....man erinrar sig killen som aakte till Olympiaden for att han ville se '100 meter dambrost'...... Well det fick vi - utan Olympiad :)
http://en.wikipedia.org/wiki/Folies_Berg%C3%A8re
M.A.T.S. tog oss hem till Bromma - dar Varjagen smugglade 'kontraband' till kungariket Sverige - men glomde sitt pass i en telefonkiosk (for att underatta om lycklig hemkomst till foraldraskapet naturligtvis)......
Sen, ja sen blev det Statens Jarnvagar, den s.k. 'Nordpilen' - hem till Luleaa igen.....(ingen sovvagn - militarbiljett!) passet - kom paa posten fraan tullen i Bromma - naagon vanlig sjal hade hittat och lamnat in det.... :oops:
Stor pressmottagning i Luleaa - av Norrbottens-Kuriren. En mera dampad av Norrlandska Socialdemokraten.....'Norrskensflamman' brydde sig inte - men hedrade mig med de korta orden att 'Amerika har faatt en ny agent i Luleaa....' :P .....'Flamman' - hade alldeles ratt!
[På förfrågan om preskriberat brott] Jodå - det brottet är längesedan preskriberat. (Även om innhav av kontrabandet - ännu femtiosex år senare i Sverige är Majestätsbrott :roll: )
Här i alla fall förklaringen; vi besökte en liten stad, Yankton - vid Missourifloden i allra sydöstligaste Syd Dakota. Värdarna inkluderade en 'Game Warden' (=jägmästare) och jag och en annan Flygpojke åkte i hans bil.
I bilen - fanns ett gevärs-ställ! I stället stod en M1 'US Carbine' och på det hängde en Luger i ett 'US'-märkt axelhölster 8O Vi hade tidigare på dagen traskat förbi en pantbank i Yankton - där skyltfönstret [b]var en vapensamling[b].
Stannat, stirrat - revolvrar, pistoler i dussintal - igen, föll hakorna och sju svenska fågelholkar fick lära att 'det var bara gå in och köpa...' Licens?? - vad är det för nåt???
Vår fascinering av US-karbinen och pistolen, undgick inte jägmästaren/chauffören - så han sa helt vänligt, 'would you like to have a shot?' 'yes....' hickade vi..
Vi körde över Missouri på en bro - och befann oss i Nebraska....där jägmästaren kände till en lämplig plats för lite skjutövningar i terrängen....Alla bilarna stannade, US Carbinen tons ut och skjutövningarna inleddes i en liten ravin.
Alla Flygpojkarna fick skjuta - men Herr Jägmästaren uppfattade snabbt att Varjag var den enda som tidigare umgåtts med skjutvapen....
Morgonen därpå vid 'avskedet' från Yankton kommer jägmästaren fram till oss och säger; 'Jag vill ge en present till er svenska pojkar'- går fram till mig och - överräcker Lugerpistolen i sitt hölster....' har sett att Du - vet någonting om skjutvapen, så Du skall ha den....'
Jag blev stum. Stumma blev även en svensk kapten, löjtnant och fyra andra Flygpojkar.....
En officiell gåva - till en svensk delegation - kunde naturligtvis inte nekas. När vi kom till Bromma och det frågades 'något att förtulla?' - svarade bara officerarna att 'det får pojkarna själva redogöra för. Det fanns lojalitet på den tiden !
submitted by JonathanRL to sweden [link] [comments]


2015.11.10 05:29 Liquidedust En lite annorlunda tanke i det stora hela [Seriös]

Satt och funderade lite, kan väl själv klassificeras som en evig singel nu när jag passerat 30 och närmar mig 40 med stormsteg.
Har aldrig varit en person som kvinnor i största allmänhet varit intresserad av, aldrig haft ett förhållande, aldrig varit på en date.
Inte så att jag inte kan ha en konversation med kvinnor, är ej heller direkt blyg.
Under skoltiden brydde jag mig inte så mycket, höll på med sport, var vältränad men hade lite nördiga hobbies så ansågs väl vara lite annorlunda.
Sedan kom man in i arbetslivet och började jobba, fokuserade på det ett tag men insåg att fler och fler runt omkring en hittade en partner och började bilda familj osv.
Började bli lite mer fokuserad på att hitta någon man kunde dela livet med, träffade en del folk via vänner och bekanta men ledde inte direkt någon vart.
I mångt och mycket verkade mer som man i princip var osynlig för det motsatta könet.
Några år till och man kom in en bit i trettioårsåldern och provade nätdejting för varför inte, har ju misslyckats med allt annat.
Så har kört med ett par olika tjänster och försökt få kontakt med de kvinnor so verkar intressanta men har på tre år lyckats med konststycket att inte fått en enda reply eller intresse från någon av det motsatta könet.
(vilket iofs kanske är lite av ett rekord som man kanske ska vara stolt över)
Så nu när fyrtio börjar närma sig börjar man liksom fråga sig själv, och är egentligen min tanke med inlägget.
Är det dags att börja inse att man kommer vara ensam för evigt och aldrig träffa någon?
--- Uppdatering om mitt liv nedan, och WALL OF TEXT varning ---
Så låt se vart ska vi börja!
Detta ska inte ses som en snyfthistoria på något sätt, och jag tycker inte synd om mig själv och söker ingen medömkan på något sätt så folk är medvetna om det. Försöker bara dela med mig av mitt liv och skriva av mig lite.
Jag var väl ganska ensam som barn, och kanske till och med lite ”speciell” som man sa på den tiden. Umgicks bara direkt med 2-3 vänner och spenderade stor del av min tid i böcker och lärde mig saker via att läsa från tidig ålder (kunde läsa på egen hand från 5 års ålder).
Pga detta så ansågs jag även vara annorlunda av andra barn vilket ledde till viss utstötthet och man blev då ett enkel mål för mobbning och hån, vilket fortgick till stor del av min uppväxt och genom skolgången.
Till det stora hela höll jag väl till mig själv så mycket det gick, och fokuserade på mina intressen. Läste mycket, höll på med TV Spel och även i tonåren började jag träna och höll på med friidrott löpning på korta distanser.
I det stora hela fokuserade jag på det jag tyckte om i mitt liv och fick mig att må bra och till stor del undvek jag sociala sammanhang där jag kände att saker och ting inte riktigt var till min fördel. Hade få vänner och till viss del de jag umgicks med var andra som ungefär var i samma situation som mig själv, vi som var lite ”annorlunda” och inte riktigt passade in bland alla andra.
Tonåren kom och så puberteten, kom in i de tidigt vilket var trevligt för träning, men mindre bra för det sociala spelet; försök vara den första som får skägg och bli hårig, leder tyvärr till mer mobbning och utanförskap när du redan anses vara annorlunda.
Killar började intressera sig för motsatta könet mer och mer, och ska väl säga det gjorde väl en annan med. Tyvärr så blev det så att i mångt och mycket var jag killen som var annorlunda så jag undveks av de flesta och blev till viss del mer isolerad.
Blev helt enkelt att man fick fokusera på annat och göra något av sig själv i stället, så började med datorer och programmering samt skaffade mig ett deltidsjobb för att kunna ha råd med min nya hobby (detta är fortfarande runt tidig gymnasieålder).
Började på estet när det kom till Gymnasiet då jag inte riktigt visste vad det skulle bli av med mig, men jag var bra på att teckna så tänkte ”varför inte”. Som estet på mitt gymnasium tja, ansågs man vara annorlunda helt enkelt. Vi hade vår egen flygel på skolan och umgicks inte direkt med de andra eleverna och man träffade samma 20 pers varje dag.
Då jag hade ett jobb och tränade på fritiden samt ett stort fritidsintresse och ingen direkt intresse för att festa så blev jag lite av den där personen som man inte riktigt brydde sig om. Snackade mest med lärarna på lektionerna och ingen direkt som bjöd in mig på fester eller grejer på fritiden.
Hade dock vänner skall tilläggas, men vi höll mest på med rollspel, figurspel och tv-spel på fritiden. Träffade ytterst få människor utanför min bekantskapskrets som jag ärligt kan säga bestod till 100% av killar vid detta tillfälle.
Runt detta tillfälle blev jag även ”vän” med en person vars egentliga syfte med att ha mig som vän var att i slutänden utnyttja mig i sitt eget syfte gällande brott. Själv förstod jag inte riktigt detta utan var glad att ha hittat en ny bekantskap helt enkelt.
Tyvärr slutade detta i att i slutänden blev dömd för flertalet brott och helt plötsligt blev personen som var straffad innan han hunnit bli myndig. Förlorade även mitt jobb i samma veva då ”vi kan inte ha någon här som är dömd för brott, du måste förstå hur det är i en liten stad”.
Detta började min situation som mycket ensam och hemmavarande för jag medge. Även mina vänner som jag haft försvann en efter en från min hemstad och började plugga eller arbete på annan ort och jag var inte direkt en person som hade lätt att hitta nya vänner.
Efter lite om och men och internet hittade jag lite vänner som hade gemensamma intressen och började driva en communitysida för rollspel internationellt. Sidan gick bra och vi var två personer som lyckades till stor del leva på det i fyra år. Jobbade då som webbutvecklare för sidan och var långe perioder i England då det var därifrån sidan drevs.
Mitt arbete då vi i princip bara var två personer som drev sidan var mitt liv, satt framför datorn heltid och träffade inte många andra människor än min kompanjon. Mitt sociala liv bestod väl i princip av att jag umgicks med min kompanjon på jobbet och privat och i bland gick vi t för en öl då och då. Men skaffade även en del andra vänner i England som än i dag får kallas mina riktigt nära vänner, dock så var det inte direkt så många kvinnor i mitt liv heller här. (dvs. vänner som fortfarande i dag du vet att du kan ringa och undra om det är ok att man kommer över för några dagar och gör något kul tillsammans)
Efter dessa fyra år ville jag ändra lite riktning och göra något annat av mitt liv, och ska även tilläggas var jag lite sugen på att vara i Sverige igen (saknade det lite). Är numera runt 24 skall tilläggas så för 12 år sedan ungefär.
Började en liten enmansbyrå som frilansare konsult, kunde äntligen jobba i Sverige igen då mitt brottsregister var försvunnit med. Jobbade som webbutvecklare och webbkille på min egen enmansbyrå. Jobbade hemifrån till större delen och hade inga direkta vänner kvar längre då jag varit borta från Sverige ett tag.
Det här höll väl på i 7-8 år, bodde ensam, jobbade till större delen ensam och umgicks inte direkt med folk alls förutom i jobbet när man hade möten och liknande. Började känna mig lite ensam men tyckte inte att jag direkt led av det, men kände att jag kanske skulle hitta något annat att göra och börja jobba som anställd i stället för det var lite jobbigt att driva ett företag då man aldrig hade någon direkt fritid.
Skall även tillägga att det är i dessa år jag blir diagnostiserad som Aspergare i vuxen ålder.
Fick jobb rätt snabbt på en designbyrå och blev ansvarig för webbavdelningen, jobbade här i ett par år, sökte mig sedan vidare för andra uppdrag och för att försöka få igång min karriär lite och med lite bättre lön osv.
Mitt jobb i stora hela bestod av att sitta framför en dator i stora hela, avdelningen bestod till 100% av män och de flesta var väl ungefär som jag. Duktiga på det dem gjorde men höll sig ensamma och var nördiga i stora hela.
Fick ett jobb på en liten firma efter detta som enda utvecklare för att system för att hantera byggnader och automatisering av dessa. I princip jobbade jag ensam här, skötte allting ensam och träffade mer eller mindre inga andra än min chef när han kom med specifikationer och förslag.
Kände efter ett år att detta inte riktigt var min grej, då det var ensamjobbet jag hade sökt mig ifrån för ett par år sedan. Lönen var helt ok, och gillade det jag jobbade med men valde att söka mig vidare till ett jobb där jag faktiskt hade lite mer socialt samspel med andra individer.
Vilket leder till min situation i dag.
Har ett jobb jag gillar i Stockholm men bor i en ort cirka en timme iväg med tåg, har en ok lön som jag inte ska klaga på. Dock har jag inga direkta vänner då det inte haft möjlighet att skapa nya bekantskaper under lång tid pga mitt jobb.
Jobbar som utvecklare och min avdelning på jobbet består av två andra killar och vi har vår lilla egna avdelning som är lite bortgömd från resten av företaget och vi träffar mest varandra och vi är väl rätt nördiga hela bunten och ungefär i samma situation hela gänget när det kommer till partnerskap.
Min arbetsdag består i princip av gå upp 0630, tåget 0730, jobba, hemma igen vid 1930~2000, laga lite mat, se någon tv serie eller spela lite tv spel sedan gå att lägga sig vid 2230 de flesta dagar och upprepa.
Helgerna spenderas väl till största delen ensam, om jag inte åker över till de bekanta jag har kvar i England för lite umgänge, detta då jag inte har några vänner kvar i min hemstad och inte i närheten av budget för att skaffa boende i Stockholm och försöka skaffa mig ett större socialt liv där.
Så det är väl mitt liv i stora hela, lever ensam, har inga direkta vänner i min närhet, träffar aldrig direkt personer av motsatta könet. Börjar kännas rätt ensamt i stora hela.
Som slutord, jag lider inte på något sätt av min situation. Jag trivs till stor del av att vara ensam, men om sagt börjar kännas att det saknas något och skulle vara trevligt att ha någon i min närhet att kunna dela livet med.
submitted by Liquidedust to sweden [link] [comments]


YouTube No More Ryan ToysReview.... - YouTube Ensam Hemma! - Minecraft Entrapment - YouTube NÄR DU HAR TRÅKIGT  squishy - flamingo - spel - YouTube Är Alfons Åberg hemma? (1/5) - YouTube Every Witch Way  Magical Rap Music Video  Nick - YouTube EN HELT VANLIG HELG HOS FAMILJEN PAULSÉN VLOGG Alga spel - GWs brott - Trailer (38010460) OLIKA TYPER AV FÖRÄLDRAR - YouTube

Ett par spel - Expressen

  1. YouTube
  2. No More Ryan ToysReview.... - YouTube
  3. Ensam Hemma! - Minecraft Entrapment - YouTube
  4. NÄR DU HAR TRÅKIGT squishy - flamingo - spel - YouTube
  5. Är Alfons Åberg hemma? (1/5) - YouTube
  6. Every Witch Way Magical Rap Music Video Nick - YouTube
  7. EN HELT VANLIG HELG HOS FAMILJEN PAULSÉN VLOGG
  8. Alga spel - GWs brott - Trailer (38010460)
  9. OLIKA TYPER AV FÖRÄLDRAR - YouTube
  10. Hermione being Tortured by Bellatrix in Harry Potter and ...

Enjoy the videos and music you love, upload original content, and share it all with friends, family, and the world on YouTube. No More Ryan ToysReview because our new channel is called Ryan's World! Check out Ryan's World Español: https://www.youtube.com/channel/UCRA8YQZnqAZM8Nj-_4Fl... Watch these witches work their magic, if the spell goes wrong it might get tragic! Subscribe if you love Nickelodeon and want to see more! http://goo.gl/JJgx... Hej fantastiska ni! Gud vad jag har fått mycket önskningar om denna video. Idag pratar jag alltså om Olika Typer Av Föräldrar. Känner ni igen någon? Vilka ty... Idag gör jag tre pyssel för när man har tråkigt: - ett spel - pyssel som tar lång tid att göra, jag gör en squishy - ett pyssel som man tänkt göra men som ma... Enjoy the videos and music you love, upload original content, and share it all with friends, family, and the world on YouTube. Hej, Den här veckan hänger vi runt hemma, spelar tv-spel och äter lunch i MOS (Mall Of Scandinavia). Dammsugaren går sönder så vi diskuterar raskt runt hur länge en dammsugare lever, vilket ... Vi körde igång en custom map på vår realm som kallas för entrapment. Man ska lägga ut fällor för den andra spelaren i två identiska rum. Man turas hela tiden... i do not own this!!!i do not intend copyright!!!all rights belong to warner brothers!!! Polisen kallar in Leif GW Persson för att ta fast ett par exceptionellt farliga brottslingar. GW lägger upp sin strategi och drar sakta men säkert nätet hårdare kring brottslingarna. Fast ...