Hitta mig sex

Hur ska jag hitta en tjej for sex Sön 8 sep 2019 15:08 Läst 0 gånger Totalt 20 svar. Faiz. Visa endast Sön 8 sep 2019 15:08 ... Hon sa till mig att du borde ha stannat kvar hos mig . Hon inte förstått det . Man måste bygga framtid. Jag vill inte en kvinna som vill inte vänta på mig ”De kan alltid hitta mig” – Studie om människohandel och utsatta barngruppers livsvillkor Författad av: Länsstyrelsen Stockholm Robin Andersson jobbade i sex år som elektriker på ett företag utan kollektivavtal och har gått miste om nästan 100 000 kronor i avtalspension – pengar som hade gjort stor skillnad i plånboken den dagen han går i pension. ... ”Jag har lärt mig min läxa” ... Hitta.se på Linkedin Hitta.se på Instagram Hitta.se på Facebook Se när par knullar på cam här. Chatta med dem och se alla knulla, helt gratis. Bilderna visar paren som är online nu och de gör allt! På knulla.me hittar du bara de bästa paren som knullar helt gratis medan du tittar på. Knulla sammen her. Sex enkla steg att hitta dig själv ”Att hitta sig själv” är ett utslitet och mycket diffust begrepp som har lika många definitioner som det finns människor. Trots det, är det en lika nyttig som oundviklig upptäcktsfärd för alla som inte trivs med sig själv och vars självförtroende fått sig en törn. Hitta.se – vi känner Sverige! Nummerupplysning, karta, kontaktuppgifter och mycket mer. Hitta.se är en av Sveriges största hemsidor och ett utmärkt val för dig som letar efter information om personer, företag, platser och vägbeskrivningar. Vi hjälper ca 3-4 miljoner unika besökare i veckan med sina sökningar, helt gratis. Gratis porr Knulla Kompis Mamma Äldre Mogna Kvinnor . På den svensk vuxen hemsida gratisporr.club FRÅGA 1 Hur kan jag hitta mig själv? FRÅGA 2 Varför oroar jag mig för mitt utseende? FRÅGA 3 Hur kan jag kommunicera med mina föräldrar? FRÅGA 4 Hur kan jag hantera mina misstag? FRÅGA 5 Vad ska jag göra om jag blir mobbad? FRÅGA 6 Hur kan jag stå emot grupptryck? FRÅGA 7 Hur kan jag stå emot pressen att ha sex? Chatta med kåta cam tjejer och nakna kvinnor från HELA världen. Titta på kåta brudar från länder som Columbien eller till och med Sverige, här är alltid masse nakna tjejer som gillar at visa allt gratis. Se sexiga cam brudar nakna här hos knulla.me nu. Uppgifter om Sex & Erotik i Sverige. Se telefonnummer, adress, hemsida, öppettider mm. Gratis årsredovisning.

Kan någon korrigera mina texter tack? (även denna titel)

2020.09.05 19:02 Norsynth Kan någon korrigera mina texter tack? (även denna titel)

Hejsan! Jag heter Norsynth och jag var född på 1999 i Minneapolis, men jag växte upp i Älgsjö i delstaten Minnesota. Jag började lär mig svenska för kanske sex år sedan men jag också studera många andra olika språk. Några av mitt favorit språk att plugga är norska, japanska, och vietnamesiska, men asiatiska språk skapa mer svårigheter för mig. I skolan, jag pluggade tyska för fyra år. Jag minnas mig att jag ofta gör fel när vår lärare skulle fråga mig frågor. En gång, han frågade mig, ‘Cam, hur säger man milk på tyska’? Och svarade jag ‘Mjölk’. Efter detta ögonblicket, jag slutade studerar svenska för min hel tysk upplevelsen.
Jag gick till universitet på Norr State för två år medan jag var en akvatiskbiologi student, och då en informatik student. Jag har älskade att fiska i hela mitt liv, och den store sjön av den norr var toppen för mig. Men det var andra fantastiska saker om Norr State såsom det norra skogarna var vi åkte camping. På Norr State, Jag har skapat många kompisar från olika platser av världen, till exempel Kenya, Sydkorea och Kina. Det är kul att visa dem omkring det tvillingstäderna och Duluth när vi kör på helger.
På hemma, jag bor med min far, mor, och två bröder. Vi också har en katt vems heter Skuggan och en hund vems heter Nybörjare. Min bröder tycker om att spelar baseball, men jag har spelat fotboll i hela mitt liv. Vi alla tittar på ishockey och amerikansk fotboll tillsammans. Skål vikingar!
Tack för att läser! Jag är jätteglad att bli en svensk student i hösten.
++++++
Också, känner någon som några bra webbsidan att vet om ett ord är en eller ett?
Tack for alla! kanske andra kommer att hitta detta användbart.
submitted by Norsynth to Svenska [link] [comments]


2020.08.23 19:16 Arannis_Amakiir Fate Core Regler -- på svenska (samlat)

Fate Core Regler -- på svenska

Varje spelare använder fyra Fate-tärningar. Två sidor har ett +, två sidor har ett -, och två är blanka. Plus betyder +1, minus betyder -1 och blank betyder 0. Lägg sedan ihop dessa så får du värdet. Ett exempel: Du slår de fyra tärningarna och får Två minus, ett plus och en blank vilket ger värdet -1. Aspects är meningar som beskriver något viktigt om personer, saker, omgivingar eller situationer. High Concept är en Aspect som beskriver det viktigaste om personen. Trouble är en Aspect som talar om vad en person har problem med. High Concept och Trouble har jag förklarat I “Fate Core – förklaring av High Concept och Trouble” som finns nedan. Andra Aspects om en person ger mer information om personen. Aspects som saker har beskriver hur saken är. Tex hur stor, tung, snabb, mm den är. Apects om omgivningar beskriver hur omgivnigen ser ut. Tex om du är i en skog, i en lokal, om det regnar, osv. Aspects om situationer beskriver vad som händer just nu. Tex att du tappar ditt vapen. När du Invoke en Aspect så betalar du en Fate Point. När du gör det så får du välja mellan att addera två poäng till ditt värde eller så får du slå om tärningarna. När du Invoke en Aspect så måste du först förklara hur Aspect kan hjälpa dig i situationen som du just har kastat tärningarna till. När Game Master använder din Aspect för att ställa till problem för dig så kallas det för Compel. När GM gör det så får du en Fate Point. Du kan neka att ta emot problemet genom att betala en Fate Point istället för att få en. På det viset så händer aldrig problemet. För att du ska kunna få Fate Points så ska Aspect-meningen både kunna användas som Invoke och som Compel. När en ny Session startar så får du ett visst antal Fate Points. En Session är ett tillfälle då spelarna samlas för att spela i den verkliga världen. Du kan få en Fate Point genom att ge upp i en konflikt; det är faktiskt så. Fate Core fungerar bäst när det händer mycket och när figurerna i spelet driver fram handlingen. Det är handlingen som är viktig i Fate Core inte att fastna i långdragna strider eller annat som bromsar upp handlingen. Det är bra att välja figurer som är modiga och som utför saker på ett skickligt sätt eftersom det är det snabbaste sättet att utföra saker på. Skills har jag behandlat i “Fate Core - Skills --- På svenska” som finns nedan. Det finns fyra typer av Actions. Dessa används när du gör något. De är Overcome, Create an Advantage, Attack och Defend. Overcome används då du ska övervinna ett hinder. Det kan vara ett fysiskt hinder eller något som du vill uppnå på annat sätt. Du slår tärningarna och vill uppnå ett värde som är större än det som GM har bestämt. Värdet visas på en Ladder. Till värdet på tärningarna kan du lägga till saker som ökar värdet. Tex de två poäng som du kan välja när du gör en Invoke. Oavsett vad som händer så fortsätter historien. Om du lyckas så fortsätter historien som om du lyckas med det du gör. Om du Succeed With Style så lyckas du så bra att du får en extra förmån. Det inträffar om du får minst tre högre än det som du behöver. Om du Succed With a Cost så lyckas du, men du får lägga till en nackdel. Om du misslyckas så inträffar inte det du vill göra. Succed With a Cost inträffar om du slår samma värde som det som du vill vinna över. Create an Advange använder du när du vill lägga till en tillfällig Aspect till omgivningen eller situationen. En tillfällig Aspect kan du också ge till någon annan, en vän eller fiende. Om du lyckas så skapas One “Free” Invocation. Med det menas att du eller någon av dina vänner inte behöver betala någon Fate Point för att använda den den första gången. Om du Succeed With Style så får du två fria användanden av den. Attack används när du försöker att skada någon annan. Det kan vara en fysisk skada eller något annat. När du lyckas med att skada någon annan så får du en Hit. Defend används när du försöker skydda dig från en Attack. Defend kan också användas mot Create an Advantage om det är en Attack som riktar sig mot någon. Både du och din motståndare kastar tärningarna. När man har laggt till tilläggspoängen så jämförs värderna. Ju större skillnad mellan din Attack och motståndarens Defend ju större skada orsakar Attack. Stress och Consequences använder man för att markera skada. Det finns två varianter av Stress. Den ena är Physical Stress och den andra är Mental Stress. Båda har rutor markerade med 1, 2, 3 och 4. I början har man bara 1 och 2. Siffran visar hur mycket skada den rutan kan ta emot. Ett kan ta emot ett poäng. Tre kan ta emot 3 poäng. Så om du får en skada på 3 poäng så markerar du ett kryss i ruta 3. Om ruta tre redan är ikryssad så måste du kryssa i ruta fyra om du väljer att inte ta någon Consequence. Du förlorar alltså ett poäng. Du får inte kryssa i fler än en Stress-ruta vid ett skadetillfälle. Physical Stress-rutorna får endast användas för fysiska skador och Mental Stress-rutorna får endast användas för mentala skador. Stress-rutorna blir avkryssade när konflikten är avslutad eftersom det är skador som snabbt läks. Consequences är mer långvariga skador. De finns tre varianter av dem: Mild, Moderate och Sever. Mild Consequences är lindriga långvariga skador. Moderate Consequences är medelsvåra långvariga skador. Sever Consequences är allvarliga långvariga skador. Consequences kan användas till både fysiska och mentala skador. Consequences är nya farliga Aspects som behöver tid för att läkas. Mild Consequences är värd två poäng. Moderate Consequences är värd fyra poäng och Sever Consequences är värd sex poäng. Consequences fungerar på samma sätt som Stress när man markerar dem och man kan välja mellan att använda Stress eller Consequences. Du kan kan kryssa i mer än en Consequence vid ett skadetillfälle. Det finns mer saker i Fate Core. Men vill du veta mer så får du vända dig till Fate Core System-boken. Det som jag har visat här räcker för att spela Fate Core. De huvud ord som har använts är de engelska orden. Jag har gjort det för att det ska bli lättare att hitta orden i engelska Fate Core böcker. Då blir det lättare att begränsa den del som du behöver översätta från engelskan om du vill lära dig mer. Fate Accelerated och Fate Condensed är nerbantade system av Fate Core. Fate Accelerated är något annorlunda än Fate Core och Fate Condensed vet jag inte något om. Därför har jag riktat in mig på Fate Core i den här beskrivningen. 

Fate Core -- förklaring av High Concept och Trouble

 Aspects är fraser som beskriver några intressanta detaljer om rollfigurer eller situationer. Det finns tre typer av Aspects: High Concept, Trouble och vanliga Aspects. High Concept förklarar det viktigaste om rollfiguren. Exempel 1: Namn: James Bond. High Concept: Toppagent med egen vilja. Exempel 2: Namn: Robin Hood. High Concept: Pilbågsmästare som hjälper de fattiga. Trouble är vad som komplicerar rollfigurens liv. Exempel 1: Namn: James Bond. Trouble: Stor dragning till vackra kvinnor. Exempel 2: Namn: Robin Hood. Trouble: Bryter mot lagarna. 

Fate Core - Skills --- på svenska

FATE CORE – SKILLS Fate Core - Förmågor, kunskaper och dylikt. Athletics Din förmåga att använda kroppen på ett effektivt sätt och hur vältränad du är. Burglary Förmågan att stjäla och ta dig in på olika platser. Contacts Förmågan till kontakt med människor. Crafts Förmågan att arbeta med maskiner. Deceive Förmågan att ljuga och lura människor. Drive Förmågan att köra olika fordon och rida olika djur. Empathy Förmågan att se hur människor mår och vilket humör de är på. Fight Förmågan att kunna slåss med händer, svärd eller andra närstridsvapen. Investigate Förmågan att lista ut saker genom noggrann tankeverksamhet. Lore Hur mycket kunskap och utbildning du har. Notice Förmågan att uppfatta saker snabbt. Du hinner inte gå djupare in på saker. Physique Hur stark och uthållig du är. Provoke Förmågan att reta upp folk, hota dem eller få dem att känna sig osäkra. Rapport Förmågan att få folk att gilla dig. Resources Dina tillgångar såsom pengar, egendomar eller makt. Shoot Förmågan att kunna skjuta med vapen eller kasta saker. Stealth Förmågan att kunna smyga och gömma sig. Will Din mentala kraft. 
submitted by Arannis_Amakiir to FATErpg [link] [comments]


2020.06.23 03:58 themrme1 Min svenska har blivit rustig, hur kan jag ändra det?

Jag föddes på Island, och när jag var ungefär fem år gammal flyttade jag til Sverige. Jag lärde mig svenska och så använde jag det språket i skolan de nästa sex åren. Sen flyttade jag tillbaka till Island.
För den skull har jag inte pratat svenska vardags för fjorton år nu, och jag tycker att jag har blivit rustig - jag kan gott förstå svenska när jag hör den och det går bra för mig också att läsa svensk text, men när jag ska prata den kan jag inte altid hitta de rätta orden.
Jag skulle gärna vilja borsta dammet av min svenska igen - har ni några råd för mig?
Tack i förskott.
submitted by themrme1 to Svenska [link] [comments]


2020.06.12 18:51 madieu Genomgång: Hammarby

Hej alla fantasyspelare! För att öka aktiviteten i denna subreddit tänkte jag presentera en genomgång av fantasytillgångarna i Hammarby. Drömmen hade varit om supportrar till andra lag eller övriga insatta hade kunnat presentera liknande genomgångar för övriga 15 lag.

Formation:

Hammarby spelar 4-2-3-1 under Stefan Billborn. Som alla säkert vet vid det här laget är det ett väldigt framåtlutat spelsätt, vilket gör offensiva spelare mer attraktiva och defensiva spelare mindre attraktiva. Återstår att se om laget kan vara uppe och nosa på de otroliga 75 mål som gjordes ifjol, men klart är att spelsystemet inte lär ändras särskilt mycket.

Startelva:

Ousted
Sandberg Magyar Fenger Widgren
Bojanic Andersen
Kacaniklic Khalili Tankovic
Paulinho

Sandberg kommer missa premiären pga skada. Söderström ersätter som högerback.

Målvakter:

David Ousted 5.5 NY
Kommer med största sannolikhet vara förstemålvakt. Oavsett så är inte målvakter den positionen som bör investeras i om man ska ha Hammarbyspelare i sitt lag. Laget släpper in en hel del mål, vilket sex nollor på trettio matcher förra året visar. Ousted är faktiskt enda målvakten i spelet som kostar 5.5, vilket placerar honom mitt emellan premiummålvakterna som kostar 6.0-6.5 och budgetmålvakterna som kostar 4.5-5.0. Hammarbys försvarsspel blev mer solitt under hösten, och bara ett insläppt mål i cupen visar på framsteg. Dock skulle jag inte inleda säsongen med Ousted i laget, utan snarare vänta och se.
Davor Blazevic 5.0 44p 2019
Förra säsongens andremålvakt fick mer speltid än vad klubben hade räknat med då Johan Wiland gick sönder (vilket inte var så oväntat). Gjorde inte bort sig men ger ett stundtals fladdrigt intryck, varvar monsterräddningar med osäkerhet i luftspelet och med fötterna. Kommer inleda säsongen som andremålvakt, men skulle ta över vid skada eller om Ousted inte imponerar. Om han får speltid är han ett intressant val pga det låga priset, men undvik i början pga bänkplats.
Oliver Dovin 4.0 0p 2019
En av landets största målvaktstalanger (fyller 18 i sommar) men är tredjemålvakt här. Skulle kunna duga som andremålvakt i fantasy om ens bygge innehåller en 4.0-keeper. Kan mycket väl skickas på lån till Frej. Hyperintressant alternativ om han skulle få speltid, men det är ett väldigt avlägset scenario i stunden.

Försvarare:

Simon Sandberg 5.5 96p 2019
Given högerback i Billborns Hammarby, så länge han är skadefri. Dock brukar han inte alltid vara det, kommer missa premiären (och kanske några matcher till) och har dragits med en del skador de senaste åren. Väldigt offensiv i sin spelstil och antagligen den spelare som gemene man skulle identifiera som Hammarbys bästa back. Dock är han i mitt tycke en aning överskattad, speciellt i Fantasy. Trots att han nästan spelar som ytterforward så är poängproduktionen ganska låg. Sju assist är förvisso starkt, men noll mål imponerar föga. Om Hammarby börjar hålla nollor kan han vara guld värd, men tills dess skulle jag säga att det är varningsflagga på Sandberg. Vald av nästan 20% också så man sticker inte ut särskilt mycket.
Dennis Widgren 5.5 106p 2019
Lika given vänsterback, och mindre skadebenägen än Sandberg. Tog faktiskt 10 fler poäng på färre spelade minuter i fjol, bara fem assist och noll mål förvisso men tog färre kort än Sandberg. Ett osexigt val men traditionellt sett det bästa valet i Billborns backlinje. Dock är hans pris uppe på samma nivå som Sandberg i år, och mycket av värdet är därför borta. I min mening är Widgren den ytterback man bör ha i laget om man ska ha en Hammarby-back, men det är inte lika självklart värde i honom som förra året.
Richard Magyar 5.5 61p 2019
I mitt tycke är Magyar Hammarbys mest underskattade spelare. Han spelade 14 matcher förra året efter att han kom från Tyskland under sommaren. De matcherna slutade med 13 segrar och ett kryss. Gott så. Stadgade upp Hammarbys väldigt skakiga backlinje under hösten och var nyckeln till den hysteriska form som laget visade upp efter uppehållet. Är inte helt ofarlig på fasta situationer med två mål och en assist på de 14 matcherna, och är given i laget. Dock är priset lite väl dyrt. Gör ej assist som Sandberg och Widgren, och Hammarby har traditionellt varit dåliga på att hålla nollor. Bara vald av 2.2%, att jämföra med Sandberg och Widgren som båda ligger över 13%, och därför sticker man ut rätt rejält. För 5.0 hade jag tagit in Magyar i laget direkt, men inte lika lockande för 5.5. Jag anser dock att Magyar och Widgren är de två backarna som är värda att satsa på.
Mads Fenger 5.5 67p 2019
Relativt given bredvid Magyar men ganska skadebenägen spelare. Väldigt fin passningsfot men mycket svagare på huvudet än Magyar och gör därför inte alls lika mycket poäng framåt. Kommer starta så länge han är hel, men då han kostar samma som övriga startande backar är det inte särskilt lockande. Tog bara sex poäng fler än Magyar förra säsongen trots att han spelade dubbelt så många minuter. Det finns bättre alternativ.
David Fällman 5.0 53p 2019
Bänkad efter Magyars intåg. Förvisso 0.5 billigare än de startande backarna, men kommer inte vara en del av Billborns tilltänkta startelva om alla är skadefria. Bör därför undvikas om han inte tar tillbaka sin startplats. Inget hot framåt på fasta situationer heller.
Jean Carlos de Brito 4.5 2p 2019
Andravalet på vänsterbacken. Fick chansen i början av förra säsongen men visade sig inte alls vara redo. Kommer bara spela om Widgren går sönder. Om han tar en startplats kan han vara småintressant pga det billiga priset, dock.
Oscar Krusnell 4.0 0p 2019
Tredjevalet på vänsterbacken. Kommer ej spela ens om Widgren och de Brito blir skadade.
Kalle Björklund 4.0 0p 2019
I och med Hjalmar Ekdals utlåning är Björklund officiellt fjärde mittback. Hammarby har tunn trupp bakåt men om det går så långt gissar jag att Widgren eller Sandberg går in och spelar mittback istället för att Björklund slängs in i hetluften.

Mittfältare:

Muamer Tankovic 11.0 181p 2019
Stundtals Allsvenskans bästa spelare ifjol och även den spelare som tog flest poäng av alla i Fantasy förra året. Har därför blivit den delat dyraste spelaren i årets upplaga. Avslutade dock förra säsongen ganska trögt och gjorde "bara" två mål och noll assist i cupen. Finns såklart en massiv potential i Tankovic, men den produktion han visade upp under hösten berättigar inte priset som dyrast i laget. Sitter dessutom på utgående kontrakt och det är inte säkert att han spelar kvar i klubben efter sommaren. Det finns mer prisvärda alternativ på det här mittfältet. Kan dock vara ett sätt att sticka ut på då han "bara" är vald av 22%, inte ens hälften av Kacaniklics procent. Ordinarie straffskytt tills vidare.
Darijan Bojanic 9.5 148p 2019
Bojanic är något av Allsvenskans Andrea Pirlo med en blick för spelet och en passningsfot som står i särklass i Allsvenskan och som håller yppersta landslagsklass. Dock något temposvag. Har funnits flyttrykten kring honom men är alltjämt kvar i klubben. Vann assistligan förra året och kan absolut upprepa den bedriften i år. Dock är han inte alltid involverad tillräckligt högt upp i banan för att få ännu fler assist, vilket han nästan borde ha som lagets odiskutabla spelfördelare. En del av hans fantastiska passningar blir hockeyassist istället, men sådana ger inga poäng i Fantasy. Tar hand om hörnor och frisparkar, vilket ökar hans poängmöjligheter (dock kanske Paulinho tar över frisparkarna). Har absolut kapacitet att upprepa fjolåret, men priset får mig att tveka en aning. Gör inte särskilt många mål och saknar därför förmågan att explodera för 15-20 poäng i en omgång, något som Kacaniklic/Tankovic definitivt har. Jag håller mig borta från Bojanic till priset 9.5 då jag anser att det finns mer prisvärda alternativ i laget, men han är absolut inte ett dåligt val.
Alexander Kacaniklic 10.0 130p 2019
Inledde säsongen segt men fullständigt exploderade på hösten. Gjorde 10+7 på de 15 sista matcherna i Allsvenskan förra året, och höll uppe tempot under våren med 4+3 på tre matcher i cupen. Den överlägset mest valda spelaren i årets Fantasy med 45.6% som tagit med honom i sina lag i skrivande stund. I min mening är det fullt berättigat och med den formen han har varit i tycker jag faktiskt att Kacaniklic är ett måste att få in i bygget. Att vara utan kan komma att kosta väldigt många poäng.
Jeppe Andersen 7.0 101p 2019
Hyfsat given bredvid Bojanic och är lagets spelförstörare. Gjorde dock 2+6 förra året och är inte helt ofarlig framåt. Dock leder hans fula spelstil till att han drar på sig väldigt många kort. Allsvenskan Fantasy är mer skonsamt för defensiva mittfältare än Fantasy Premier League med tanke på bonussystemet, vilket gör att det inte är ett heldumt val att ta med Andersen i laget. Dock finns det ingen potential till poängexplosioner, och det finns andra på mittfältet jag hade prioriterat högre.
Abdul Khalili 7.5 NY
Hyperintressant spelare som smugit under radarn. Enligt Disco så är han högaktuell att ta över Djurdjics roll som tia, och har sett glödhet ut på träningarna. Lär med största sannolikhet starta premiären. Lär knappast upprepa Djurdjics imponerande poängskörd på 13+8 från förra året, men som spelare i Hammarbys offensiv har man alltid chansen att göra ett par poäng per match. Finns såklart en rotationsrisk, och om han inte presterar lär han bli bänkad. Jesper Jansson har bland annat sagt att Paulinho är värvad som ersättare till Djurdjic, men indikationerna på försäsongen är att det är Khalili som får chansen där. Dock - trolig startspelare i Hammarbys offensiva fyra. 7.5 i pris. Vald av endast 6.7%. Finns massiv potential här, Khalili är en väldigt intressant joker och jag har med honom i min omgång 1-elva. Var beredd på att byta ut honom om det blir flopp av det hela, men det finns chans att vara med på tåget tidigt här.
Imad Khalili 7.5 90p 2019
Abduls kusin är inte ett lika sexigt val men har ändå gjort jobbet de senaste säsongerna. En Billbornfavorit, men lär få svårt att ta en plats i laget i år. Startade 17 matcher förra året och gjorde 8+2, men kommer få börja från bänken i år. Får säkert en del speltid, men inte värt att satsa pengarna på någon som kommer inleda som inhoppare. Kan få spela OOP (out of position) som anfallare vid behov, men har också fått vikariera som högerback. Är inte lika målfarlig nuförtiden som när han vann skytteligan för sju år sen.
Vladimir Rodic 7.5 64p 2019
Avslutade höstsäsongen i hysterisk form men var långt ifrån given i laget större delen av säsongen. Har fått vikariera som högerback vid vissa tillfällen. I och med den ökade mängden byten så kommer han garanterat få en del speltid, men är knappast en startspelare i dagens trupp. Är därför inte värd de 7.5 han kostar i nuläget, men om han väl får en startplats pga skadorotation är han ett mycket bra alternativ. Avvakta, men håll ögonen på hans speltid.
Junior 6.0 24p 2019
En annan klassisk Billbornfavorit som var Hammarbys bästa spelare i perioder 2017-2018, men som drog korsbandet på hösten 2018 och var borta i ett år. Numera bänkspelare, men inte otänkbart att han lyckas vinna tillbaka en startplats. Oavsett så är han mycket nyttigare i verkligheten än i Fantasy, med bara 1+1 säsongen 2018 trots att han var given i startelvan större delen av säsongen.
Tim Söderström 5.0 24p 2019
En annan Billbornfavorit som kommer inleda säsongen som startande högerback då Simon Sandberg är skadad. Om Sandberg skulle dra på sig en långtidsskada skulle Söderström möjligen kunna vara ett intressant alternativ, men går som mittfältare på spelet och inte som back och möjligheten för honom att samla poäng är därför begränsad.
Aimar Sher 4.5 1p 2019
Hammarby tror väldigt mycket på 17-åringen Aimar Sher som faktiskt fått en del speltid i cupen. Innermittfältare som skulle kunna ses som backup till Bojanic, men Junior går definitivt före så han är i bästa fall fjärdevalet på positionen. Kommer dock få en del inhopp under året. Om han på nåt sätt skulle lycka slå sig in i startelvan så blir han ett måste att ha med på grund av den extremt billiga prislappen, men tills det händer är det bäst att observera på avstånd.
Abdul-Halik Hudu 4.5 0p 2019
Ryktas bli utlånad till Sundsvall och har till skillnad från Sher ytterst små chanser att få speltid i Hammarby år 2020. Inte ett alternativ i Fantasy.

Anfallare:

Paulinho 10.5 90p 2019
En klasspelare som för första gången kommer spela allsvenskt i en annan tröja än Häckens. Kämpade dock med skador förra säsongen, och har inte blivit yngre. Borde starta premiären som nummer nio då Aron Johannsson är sjuk. Priset på 10.5 är väldigt saftigt, och är vald av hela 23.7%. Det finns en chans att det blir en explosion då han har skyhög poängpotential, men jag hade avvaktat för att se om han kan lägga beslag på en av startplatserna till 100%. Är ej given som startspelare, och inte omöjligt att han får sitta en del bänk. Kan vara en bra idé att ta in honom i laget inför första veckorna och sen ta ut honom om han inte levererar eller får speltid, jag håller mig borta dock. Oklart om han kommer vara första frisparksskytt i laget, men han har ett väldigt giftigt tillslag och är god för ett par frisparksmål per säsong.
Aron Johannsson 9.0 16p 2019
Fick en hel del förtroende under tidig höst förra året utan att leverera, men blev sedermera bänkad. Spelade bara 416 minuter totalt, men noll mål och en assist på den tiden är underkänt för en forward i Hammarby. Startade som nia under cupen och gjorde tre mål. Har blivit hypead av diverse sportjournalister som menar att han "såg het ut i cupen", gissningsvis kollade de bara på statistiken. Två av hans tre cupmål var av den typen att valfri alkis i Björns trädgård hade kunnat slå in den (öppet mål från en meters avstånd) och det tredje var en helt fri nick. Han borde i sanningens namn gjort ännu fler mål i cupen då han missade några superlägen. Det finns en chans att allt lossnar för Aron i år, och då är han en potentiell skytteligavinnare. Han har dock inte varit särskilt bra hittills i år, och i och med sjukdom kommer han inte starta premiären. Jag har svårt att tro att han kommer vinna tillbaka startplatsen när han är frisk (även om det såklart kan hända). Om nu Zlatan skulle skriva på för Bajen så skulle Aron dessutom garanterat förpassas till bänken, och om det inte händer är det stor chans att Paulinho/Ludwigson tar den platsen ändå. Det finns hög potential här, men jag låter andra ta den risken som han medför.
Gustav Ludwigson 6.5 NY
En som faktiskt såg het ut på riktigt i cupen är Gustav Ludwigson. Imponerade stort när han fick speltid, och jag tror att han har potential att faktiskt ta över startplatsen i anfallet, eller möjligen som ytter om det skulle bli skadeproblem. Tolv mål i ÖIS förra året i Superettan. Väldigt tuff att möta och med en enorm löpkapacitet, jag tror att Ludwigson kommer bli en Billbornfavorit. Kommer nog inte starta direkt, men så fort han börjar etablera sig i startelvan tror jag att han kan bli ett riktigt kap. 6.5 är som hittat för en anfallare, och startar man som anfallare i Hammarby anno 2020 kan man nästan snubbla sig till ett mål per match (se: Johannsson, Aron). Ludwigson tror jag har potential att bli en av de riktiga kometerna i årets Hammarby och tveka inte att ta in honom i laget om han lyckas ta en startplats. Som bekant är det tuff konkurrens dock, och den kan bli ännu tuffare om Zlatan skulle komma.
Filston Mawana 4.5 0p 2019
Liten och snabb anfallare som suttit en del på bänken förra året men fortfarande inte debuterat i Allsvenskan. Fortfarande relativt ung (20) och har potential. Dock är han nog snudd på utanför matchtruppen som det ser ut nu i och med den enorma bredd som finns på de offensiva positionerna. Det billiga priset är intressant, men svårt att tro att han ska få speltid i år.
Akinkumni Amoo 4.5 NY
Hypead nigeriansk talang som är nyss fyllda 18 och därmed kunnat skriva proffskontrakt med Hammarby. Ses på sikt som en ersättare till Tankovic som vänsterytter och har massiv potential (stora europeiska klubbar ryckte i honom). Genombrottet lär inte komma i år, dock. Går dessutom som anfallare i spelet vilket leder till sämre poängskörd om han nu skulle få chansen.

Slutsats

Hammarby är ett lag fullt med valmöjligheter, särskilt på de offensiva positionerna. Laget är framför allt inriktat mot premiumspelare, men det finns även ett antal dolda guldklimpar.
Givna valet
Alexander Kacaniklic - 10.0.
Allsvenskans formstarkaste spelare under hösten har fortsatt ösa in poäng under våren. Är förvisso vald av nästan hälften av spelets managers, men jag tror inte man har råd att stå utan.
Säkert kort
Darijan Bojanic - 9.5.
Sprutar inte in poäng i samma takt som Kacaniklic, men hans passningsfot gör att assisten kommer fortsätta komma in. Lite dyr dock, men finns en väldigt hög lägstanivå i Bojanic.
Sticka ut
Richard Magyar - 5.5.
Supergiven i backlinjen och farlig framåt på fasta situationer. Hammarby har sett mer stabila ut försvarsmässigt under våren och förra hösten än vad man kan tro. Bara vald av 2.2% så man sticker ut väldigt mycket mer än om man tar Sandberg eller Widgren.
Jokern
Abdul Khalili - 7.5.
Svårt att veta var man har Khalili, men han kommer med stor säkerhet inleda säsongen som startande tia. En startspelare i Hammarbys offensiva fyra för ett såpass billigt pris måste ses som ett jättefynd. Finns en chans att han blir bänkad och då är det bara att gå vidare till ett annat alternativ, men blir han bofast i startelvan kan detta vara årets fynd.
Håll ögonen på
Gustav Ludwigson - 6.5
Inte långt ifrån startplatsen som nia. Väldigt billig och har bevisligen en näsa för mål. Enorm löpkapacitet, vilket uppskattas av Billborn. Kan mycket väl ta en plats i elvan relativt snabbt, och då är det svårt att hitta en mer prisvärd forward.
Varning
Muamer Tankovic - 11.0
Spelets dyraste spelare tog förvisso flest poäng av alla förra året, men formkurvan under hösten var dalande. Har inte imponerat lika mycket i cupen som Kacaniklic har gjort och sitter dessutom på utgående kontrakt. För det priset krävs det att han hittar tillbaka till sommarens form.
Det var allt för den här genomgången! Har valt att fokusera på Hammarby då det är mitt lag, och det enda laget jag har tillräckligt med kunskap om för att skriva en sån här genomgång för. Om andra kunde göra liknande för övriga lag hade det uppskattats. Hoppas det här kunde vara till hjälp för er andra managers!
submitted by madieu to FantasyAllsvenskan [link] [comments]


2019.10.08 16:55 Loxus Kort biografi han skrev 2006

1991
En vacker försommardag i juni nittiett gick jag äntligen ut grundskolan i Skäggetorp och mitt liv kunde börja på riktigt. Vi sjöng "Den blomstertid nu kommer" i kyrkan, vi kramades och sen åkte jag hem till mitt pojkrum på Gräsgatan i Vidingsjö och lyssnade på "Breaking the law" med Judas Priest. Sedan fjärde klass hade jag gått i Linköpings musikklasser, ett Adolf Fredrik för kommunen där "idéer blir verklighet". Vi var första kullen, en slags försöksgrupp. Märkligt nog var musikklasserna överrepresenterade av kristen höger från dom finare områdena i kommunen, någonting man knappast reflekterade över som tioåring men som man senare i livet inte kan se som något annat än en konspiration. Linköping var en korrumperad stad och maffian hette Filadelfiakyrkan. Fast det låter mer spännande än det var. Att musikklasserna placerades i låginkomsttagarnas Skäggetorp kunde naturligtvis ses som en integrationsplan, att här gjorde man minsann ingen skillnad på folk och folk. Men jag tror att starka krafter ville vinna land åt sitt frikyrkliga imperium. Den profana rockmusiken lyste med sin frånvaro i Linköpings musikklasser, men i övrigt sjöng vi allt från "Combaya" till "Dona nobis pacem". Kanske trodde någon att barn och tonåringar inte intresserar sig för rockmusik, kanske trodde någon att barn och tonåringar anser att musik var bäst för hundra år sen. Andra saker rörde sig i mitt huvud dom åren. Allt man inte fick lära sig i skolan var det som skulle fylla mina år framöver. Och allt lärde jag mig 1991.
Den sommaren var jag i Strömstad med min bästa vän på hans föräldrars landställe. Vi satt på kvällarna vid campingens minigolfbana och drack öl och rökte och träffade tjejer från Norge. Vi lyssnade på "Puls" med Gyllene Tider och vi lärde oss G-dur och C-suss på våra gitarrer. Hemma i byrålådan på Gräsgatan låg biljetter till Guns'n'Roses i Globen och vi kunde knappt tro att det var sant. Livet var rättvist. Jag hade långt hår och bandana, trasiga jeans och vit skjorta. Jag var rödbränd och fräknig av västkustsolen. Tånglukten och dom varma klipporna och cigarettröken och skymningsljuset och norskornas parfymer och mopedolja och nyklippt gräs smakade liv, liv, liv. På blandbanden vi hade i bergsprängaren fanns The Dogs D'amour, The Pogues, Black Sabbath, Poison, Jakob Hellman, Tom Petty, Mötley Crüe, Kiss, Springsteen och Ebba Grön. Jag drevs av en frustration redan då, att jag ville fånga allt, inte låta ögonblicken bara dra förbi. Jag ville skriva låtar som förevigade känslorna jag hade där vid minigolfbanan. Jag undrar vad folk gör med alla sina känslor. Min första sång skrev jag när jag var åtta år. Den handlade om min undulat som dog. Sen skrev jag om det svåra med att vara liten och inte få bestämma själv, om skolfröknars tyranni, om vackra vårdagar och om tjejer och deras märkliga språk. Och nu, utanför den ångande sommarorten Strömstad, var jag redo för tonårsromantiken. Jag var kroniskt kär i vem som helst, i alla väder, alla timmar på dygnet. Jag behövde papper, penna och en gitarr. Jag behövde tacka livet.
Till hösten kom jag, på grund av mina dåliga betyg, in på fjärdehandsvalet Omvårdnadsteknisk linje på Ljungstedtska skolan. Det var inte precis vad jag ville, men det gav mig två givande praktikperioder på långvården respektive servicehus. I övrigt gjorde den skoltiden inga bestående intryck. Vad som verkligen hände den hösten var att jag äntligen blev tillsammans med min stora kärlek. Jag skrev en låt till henne som hette Vintertid. Det var en längre sång än dom jag gjort innan, som tog olika vändningar i musiken och inte alls slutade där den började. En stor sång, tyckte jag. En hörnsten på en drömd skiva. Annars skrev jag inte så mycket än. Inte riktigt. Jag hade högvis med sånger, men dom upplevdes inte skrivna, bara påhittade. Som ord och musik som blivit till mer av dunklet från ett ensamt stearinljus eller av höstkvällen som tagit sig in genom fönstret. Jag önskar att sånger kunde hända på det sättet fortfarande, att dom bara trängde sig fram, men det gör dom inte. För många lager att ta sig igenom nu, antar jag. Nu får jag skriva dom av fragment, hitta trådar som går in i varandra, använda känslor som bara kan fångas i korta rader. Då handlade EN sång om bara EN sak, utan ambition att vara komplex eller mångbottnad. Och särskilt bra var det inte, men mycket känslosamt, och på liv och död.
Och kär var jag och vi lärde oss det goda hos livet tillsammans, vi hånglade i soffor och skaffade oss en referens i kyssar och smaker. När året var slut var jag så fylld av intryck att jag trodde huvudet skulle blåsa av som en champagnekork.
1992
Under våren som följde behövde jag inte bry mig om skolan över huvud taget. Jag hade en tjej att vara kär i. När sommaren kom tog jag med henne till Strömstad igen och vi bodde på Krusenska husets vandrarhem några nätter och sen hos min kompis. Vi rodde över till Norge för att köpa starköl som vi drack på klipporna medan solen gick ner och vi gjorde det mesta man ska göra när man är i Strömstad och är sexton år.
Nu hade jag börjat lyssna på Magnus Johansson. Han är viktig. Han har en värme i sina sånger som jag har eftersträvat. Jag lyssnade också på Perssons Pack. Per Persson och Magnus Johansson tycker jag är några av landets bästa låtskrivare. Jag såg packet i Linköpings trädgårdsförening den här sommaren och dom gjorde ett viktigt intryck. Dom gjorde ingenting på skoj. Det är allvar hela vägen, fredagsfyllorna och landsortsromantiken. Per Persson är Jeppe på Berget. Han lever livet och ställer frågorna sen. Dom som gör på annat sätt kan man inte lita på.
Till hösten började jag på social estetisk linje på Katedralskolan. Jag kom in efter två veckor när fem personer hoppat av. Där lärde jag mig ingenting. Men jag fick nya vänner som satt på andra fik och jag gjorde slut med min tjej och ångrade mig men kom över det vips tio år senare. Andra saker som hände nittitvå var att jag skrev Nån annan och att jag somnade ifrån ett ljus och brände upp radhusets övervåning.
Sen åttiåtta var jag också medlem i ett band som hette Snoddas och vi började nu gå in i en seriösare fas. Vi hade vunnit en lokalbandstävling och fått göra en CD-singel och vi spelade ganska flitigt runt om på fritidsgårdar och studentställen. Vi spelade snabb pop i vågen av Dom Lyckliga Kompisarna. Det var Staffan Palmberg, Tomas Öhman, Anders Johansson och jag och lojaliteten var stark och dom är fortfarande mina närmsta vänner. Vi drog åt olika håll i bandet. Jag ville spela hårdrock eller folkparksrock, dom ville spela mer brittiskt eller Seattle. Men spelglädjen var större än profileringen och vi spelade på alla sätt i alla riktningar bara man fick spela fort. Vi lärde oss stå på scen inför alla sorters publikum och Anders, som senare blev radio och TV-profil tillsammans med Måns, stod för mellansnacket. Staffan, Tomas och jag var kompisar sen fjärde klass och med Staffan hade jag skrivit och lekt fram låtar sen vi var tio år. Han var en intressant låtskrivare, nydanande och oförutsägbar. Till honom skrev jag senare låten Elden.
1993
På vintern nittitre kom Mathias Gurestam till Linköping för att hälsa på Tomas Öhman, dom kände varandra från ett konfirmationsläger i Dalarna. Mathias var från Falkenberg, nästan två meter lång och hade stort krulligt hår. Han var en fixare och alltid spindeln i nätet. Han ordnade en spelning åt oss på Lusthuset i Falkenberg, satte upp affischer på gymnasieskolan och krängde våran singel till alla han kände. När vi kom dit hade han även styrt upp så vi hade en kort spelning i skolans matsal på lunchen, två gig på Lusthuset samma kväll och en akustisk spelning kvällen efter på pizzeria Bon Apetite. På Lusthuset var det nån gymnasiehappening och vi spelade först i cafét tidigt på kvällen och sedan på stora scenen innan kvällens huvudattraktion Ronny och Ragge. I Hallands Nyheter dagen efter stod att läsa: Snoddas och Pökashow räddade avslagen kväll. Great! Vi återkom flera gånger till Falkenberg, både Snoddas och jag själv.
Sommaren samma år spelade vi på Stora Dansbanan på Hultsfredsfestivalen. Det var overkligt att få beskedet om att vi skulle få spela där. Vi var osäkra på om det fanns nåt större man kan vara med om. Vi fick backstagepass och ölbiljetter och i logen stod det mer läsk än man kan dricka. Det var första gången jag var på festivalen och vi bodde på campingen med alla andra från Linköping och våra vänner hade gjort flaggor och plakat. Trots att konserten nästan var den enda timme jag var nykter på är det också min enda minneslucka från den festivalen. Jag var så nervös och så mycket där att jag inte kunde vara där mer. Ulf Lundell spelade samtidigt på Hawaiiscenen. bob hund gjorde en beryktad spelning, också på Stora Dans, och kom året efter tillbaka på den näst största scenen.
På hösten mönstrade jag i Karlstad, drack en laglig starköl, såg på Jurassic Park och fick en frisedel av en psykolog som tyckte att jag skulle söka hjälp. Jag fyllde arton år och Tomas och jag hade gemensam fest på Arbis i Linköping. Jag fick en fin flaska whisky av Mathias som jag senare i hemlighet bytte mot tolv folköl.
1994
En dag när jag satt på Café Siesta på Stora torget, vintern nittifyra, kom Mathias Allén från rockföreningen Rock d'Amour fram och undrade om jag händelsevis ville spela förband till Stefan Sundström & Apache när dom kom till Skylten. Jag hade precis upptäckt Stefans skivor och tyckte det var det bästa som hände just då, så jag sa ja. Jag sa visserligen ja till det mesta och hade rätt mycket spelningar på studentställen, pizzerior, firmafester, bröllop och studentskivor. Men ett gig på Skylten var bra bara det och med Sundström skulle det bli utsålt. Ett stort minus vid den här tiden var att jag alltid blev så otroligt nervös för allting och nu skulle jag alltså gå runt och vara nervös i flera veckor. Det kan ha varit det som höll mig så sjukligt smal. Eftermiddagen när jag klev in på Skylten, som var den enda rockscenen och det absolut coolaste stället i kommunen där alla hårda band repade och alla svartklädda människor höll till och där jag hade hängt sen jag var tretton, så skakade kroppen. Stefan och Apache och Johan Johansson satt i fiket och sa hej. Det luktade speciellt på Skylten av svart målarfärg och scénrök, en spännande doft som gjorde sig bra till skinnjackor och hårspray. Från entréns plåtdörr gick en trappa upp med väggarna tapetserade med turnéaffischer från punkband som spelat där. Mitt i lokalen nån meter från scenen stod en bärande, irriterande pelare som skymde sikten. Numera har lokalen flyttat en trappa ner och målats fräscht vit för att kommunen ska kunna hyra ut den till annat än alternativ musik. Man kan bli galen på hur oöverstigligt svårt det verkar vara att driva en ball rockklubb i Sverige. När jag äntligen hade spelat mina låtar svajade jag av scenen och möttes av Johan Johansson och hans plirande ögon. Bra lirat, sa han. Tack, sa jag. Har du gjort någon demo eller platta som man kan få, undrade han och jag svarade att jag just skulle spela in en demo, nämligen imorgon. Vi bytte nummer och när jag återfick balansen i kroppen var jag den lyckligaste mannen på jorden. Johan Johansson hade spelat trummor i KSMB, han hade gjort låtar som jag avgudade och han hade producerat Stefans senaste platta. Nu hade han mitt nummer och jag hans. Dagen efter åkte jag till Askersund där jag bokat två dagar i en dansbandsstudio och vi spelade in min första demo. Första låten var Nån annan. Det var Rille Krantz på gitarr, Helena Tagesson (som syns på omslaget till Dans med svåra steg) på sång, P H Andersson på fiol och min farsa på bas. P H blev sen min följeslagare några år framöver. Jag tog studenten och lovade mig själv att aldrig mer sätta mig i en skolbänk. Med reservation för visskolan i Kungälv som jag sökt till. Kom jag inte in där skulle jag nog ha tagit ett jobb som kampanjartist åt sossarna i Linköping som jag blivit erbjuden. Men jag kom in utan att egentligen veta vad det var jag sökt till. Nåt skulle man söka och jag kunde bara se det som alternativ. Anders kom in på teaterskola i Hudiksvall? och det blev alltså dags att splittra Snoddas. Vi spelade in åtta låtar på en demo och släppte den på vår sista konsert på Skylten i slutet av den varma fotbollssommaren.
Nu följde en termin på folkhögskola med allt vad det innebär av rödvinsdrickande och djupa samtal och nylonsträngade gitarrer och lapsangte och vänsterrörelse. Vi hade utsikt över Bohus fästning och frossade i Cornelis och Fred Åkerström. Jag lärde mig framför allt att utveckla mitt gitarrspel och så var jag hemligt förälskad i nästan alla tjejer på teaterlinjen. Man var så långt från verkligheten där att det tog tre dagar innan jag hörde talas om Estoniafärjan. Jag slutade efter en termin och flyttade hem igen.
Johan Johansson ringde ibland och kollade läget och jag skickade honom låtar i den takt jag skrev dom, men han tyckte jag var för ung för att göra en platta än så länge, men när det var dags ville han gärna hjälpa till. Det lät bra, tyckte jag.
1995
Jag hyrde min första lägenhet i andra hand på våren nittifem. En etta på Gamla Tanneforsvägen med balkong och stora vindsutrymmen på sidorna som gick att inreda. Det var nästan en liten trea. I köket hade jag skrivbord och elektrisk skrivmaskin och här skrev jag dom flesta låtarna till min första skiva. Jag levde extremt billigt och försörjde mig hjälpligt på småspelningar här och var. Jag spelade ofta på Flamman, en studentpub och på Lazlo´s pizzeria i Hjulsbro. Ofta ihop med P H. Jag var också i kontakt med folk från Bona, en kommunistisk folkhögskola utanför Motala, som ordnade musikkaféer och kulturkvällar. Jag spelade på en bröllopsfest i Borkhult som var minnesvärd, även om få troligen minns nånting. En gång spelade jag för internerna på Roxtuna-anstalten och en annan gång på Postens firmafest. Det var en bra skola. Jag behövde spela mycket för att bli bättre och för att ha råd med hyran. Det vanligaste gaget var mellan femhundra och tusen kronor svart och fri öl.
På hösten fick jag jobb tre dagar i veckan på en liten firma som hette Kärna Reklam. Jag ritade kartor och planlösningar till broschyrer åt Stångåstaden, ett fastighetsbolag. Det var bara jag och chefen, Göran, som jobbade där. Vi hade ett kontor i Konsert & kongress. Jag lyssnade mycket på Ola Magnell, Cornelis och Lundell när jag jobbade och trivdes bra.
1996
Mathias flyttade till Stockholm vintern 95-96. Till Götgatan 81.Det var en stor etta med högt i tak, fiskbensparkett, ornament i taket och ett typiskt söderkök. I rummet hade han ställt en säng, en stor rosa soffa, ett rejält soffbord, en hylla med skivor och filmer och några flyttkartonger. Väggarna var vita sånär som på en klunga bilder på vänner. Jag kom upp för inflyttningsfest. En råkall vind svepte över Götgatans blaskiga asfalt den kvällen. Jag och en polare gick till Ica Ringen för att köpa inflyttningspresent i form av diskborste och toapapper. Jag minns hur stort jag tyckte det var att Mathias skulle bo på Söder, så nära till allt att han knappt skulle behöva ytterkläder. Han var typen som alltid sa att det ordnar sig, och så gjorde det det. Han sa att stålar är inga problem, vilket blev vårt motto även om vi aldrig hade några, eller just därför.
Det var en bra fest med mycket folk. Hallen var överfull av vinterjackor och kängor. Vid tretiden hade polisen varit där för andra gången och festen hade lugnat sig. Några låg och sov i sängen, andra satt i soffan med sina vinglas och började bli eftertänksamma. Mathias bad mig spela några nya låtar och jag gjorde det. Jag spelade Kom änglar och Vårdag i november och Av ingens frö. Vid väggen på golvet vid hallen satt Johan som jag aldrig träffat förut. Han hade just kommit från nån annan fest. Han hade långt, ljust hår och glasögon och en lila schal runt halsen och en snygg tjej som hette Emma. Jag märkte att han gillade Kom änglar. Efteråt började dom fråga om jag skickat nåt till skivbolagen, om jag ville göra en platta och hur jag tänkte. Jag hade varit dålig på att få iväg demokassetter. Jag drömde, men var också rätt nöjd med dom spelningar jag hade. Men Mathias hade visioner och en idé växte fram klockan fyra på morgonen. Han och Johan skulle starta ett eget skivbolag, ett handelsbolag. Det började göras överslag, det jämfördes, det frågades och spånades. Jag trodde nog innerst inne inte alls på idén, men lät planerandet fortgå. I teorin lät det kul. Som att planera ett bankrån bara för att stretcha sin kreativitet vid femsnåret på morgonen. Och snart var festen slut och jag somnade på den rosa soffan.
Dagen efter åt vi brunch på VC på Skånegatan. Ett nytt begrepp för mig, fanns inte i Linköping. Jag åt amerikanska pannkakor med lönnsirap, äggröra, bacon och prinskorv med juice och kaffe. Mathias och Johan hade inte släppt idén. Det måste funka, sa dom, och vi gjorde överslagen igen. Hur mycket pengar kan vi skrapa ihop och från vilka? Hur många skivor borde vi kunna sälja utan distribution? Vad kan det kosta att göra en skiva om vi använder oss av kompisar som kan spela gratis? Tiotusen? Tjugo? Hur gör man? Hur blir rullbandet man spelat in på en CD-skiva? Vad är mastring? Vi bestämde att vi skulle kolla upp en del saker men ingen kände någon i branschen. Johan Johansson vågade jag inte ringa. Han skulle bara säga att vi borde vänta och det kunde vi inte.
Mathias ringde några dagar senare och föreslog att vi skulle ta med Filip Adamo, hans syssling, i projektet. Jag visste vem han var. Hade träffat honom på Stockholms filmfestival en gång, dryg och otrevlig. Men han hade en del kontakter antog jag, så okej, men det blir strictly business. Filip ville vara med. Han hade hört mina demokassetter och förstod ingenting av vad som var bra med dom, men om det nu var så att dom sålt i Linköping i femhundra exemplar så tänkte han inte missa chansen att vara med i skivbolaget. Filip visade sig vara den kreativa energi vi behövde, en galning som inte såg upp till någon och som inte var rädd att göra bort sig eller hamna i konflikter. Vi hamnade i konflikt, jag och Filip, hela tiden och han vande sig vid att jag slängde på luren i hans öra. Under tiden utvecklade vi en stark vänskap. Mathias var den ansvarsfulla som höll i själva handelsbolaget och ekonomin och stoppade mig och Filip när vi svävade ut. Johan var diplomaten och psykologen som försökte sänka våra röster under våra möten. Vi döpte bolaget till Elvira, vilket var min idé, och jag minns inte varför mer än att det lät vackert. Vi hade vårt första bolagsmöte i min etta på Gamla Tanneforsvägen. Där satte vi upp punkter på ett papper om hur vi skulle gå till väga, hur vi skulle dela inkomsterna och frågor om sånt vi inte visste och behövde ta reda på. Det var vårt skivkontrakt, två handskrivna A4, med instuckna interna skämt. Nu kunde vi börja jobba. Vi bokade den billigaste studion i Linköping, en helt nystartad som drevs av yngre och mer oerfarna personer än oss. P H var med, han gick då på Lunnevads folkhögskola och kände en trummis som gärna hjälpte till, Johan Aronsson. Helena Tagesson hade en lillebror, Kalle, som vi hört var begåvad på piano och jag frågade honom och han sa ja. Några basister kände vi inte, Anders bodde i lund nu och Snoddas var historia, men jag hade en vän från skolan i Kungälv, Martin Söderström, som var en hygglig gitarrist och vi tänkte att det är ungefär samma sak. Bara färre strängar att hålla reda på. Där hade vi bandet och studion. Vi repade en eftermiddag på Lunnevad och gick sen ner i den lilla källaren där studion låg och började spela in. Teknikern var nån som studion hade använt sig av förut och vi litade på dom. Det visade sig att han nog mest spelat in hårdrock och han spelade in skivan med gate på alla kanaler. Gate är en effekt som eliminerar brus genom att sluta signalen direkt efter ett instruments tillslag. Det går att använda om man spelar in Metallicas trummor, men låter inte lika bra på en nylonsträngad gitarr. När allt var inspelat, och det som lät konstigt förklarats med att "det fixar vi i mixen", var det dags att mixa. Omslaget gjorde jag på kvällarna på Kärna Reklam. Anton H le Clerqc hade tagit bilderna, han var en eldsjäl i Studiefrämjandet där vi repade med Snoddas som alltid stöttade oss och mig och jag har mycket att tacka honom för. Han var också fotograf på Östgötacorrespondenten. Elvira var så gott som klara med planen för tryckandet, pressandet och releasen av plattan. Men när jag kom hem och lyssnade på vad vi åstadkommit under fem dagar i studion så grät jag. Det lät inte ens i närheten av en skiva. Pengarna var egentligen slut och tiden knapp, men jag lyckades övertala Elvira om lite mer av båda för att ta tapen ner till Tranås, där vi spelade in Snoddas-singeln, och mixa om allt. Mats Axfors var tekniker och han räddade den katastrofala inspelningen bäst han kunde.
I maj kunde vi stolta plocka upp ett av femhundra exemplar av "Dans med svåra steg" ur kartongerna på Gamla Tanneforsvägen. Tvåhundrafemtio ställdes i ett av mina vindsutrymmen och den andra hälften delades upp mellan Elvira för att följa med till Stockholm. Jag sa upp mig på Kärna reklam och vi hade spelning med release på ett utsålt Skylten. Kalle hade varit bortrest och kom mitt under konserten rakt upp på scenen. Vi krängde nästan hundra skivor redan första kvällen. Sen hade vi fest till morgonen.
Flera skivaffärer i Linköping hjälpte oss att sälja skivor under disk, några tog sig till och med besväret att sälja den vitt. Den blev ganska efterfrågad och vi blev tvungna att beställa nya. Pengarna vi fick in som skulle gå till Elviras gemensamma kassa behövdes till hyror och mat och krogbesök och i Elviras kassa växte bara streck på hur mycket alla var skyldiga. En kartong skivor glömdes i en telefonkiosk, en annan på nån pizzeria. Det var ingen väldig ordning men alla hade vi oftast en hundring i fickan och alla var glada.
I juli ringde P H och berättade att han hade en trea på gång i Fruängen söder om Stockholm. Han hade inte råd att bo där ensam men om jag på en dags varsel kunde säga att jag ville hänga på så kunde han tacka ja. Fruängen hade tidigare inte funnits med i dom drömmar jag hade om huvudstaden, men jag tänkte att om jag inte sticker nu kanske jag aldrig kommer iväg. Så jag sa ja och i augusti flyttade vi in på Fruängens kyrkogata. Det var en kantor som bodde där innan och lägenheten var kyrkans och satt ihop med deras lokaler. Vi fick nycklar som tog oss in i alla utrymmen och kunde därför genom en hemlig kulvert ta oss in i kyrkans ungdomsgård och spela pingis där hur mycket vi ville. Vi hade ett stort vardagsrum med parkettgolv och balkong, varsitt sovrum och kök med diskmaskin och toa med tvättmaskin. Och under Guds tak. Man kan inte bo bättre. Men nu behövde vi mer jobb. Elvira hyrde en lokal på Tegnérgatan där dom inte fick bo utan bara arbeta. Så där bodde dom alla tre plus en till och då och då flickvänner. På samma gata ligger Krogen Tre Backar där man kunde få spelningar om man bara tog hand om allt själv. Filip hade skaffat spons på en alkoläsk så vi kunde trycka affischer med deras logga nere i hörnet och vi affischerade över stan och folk kom och Elvira satt i kassan och tog fyrtio kronor i inträde.
Nu ringde Johan Johansson. Han hade fått en skiva jag skickat. Bra, tyckte han. Bättre än han trodde. Han tipsade om att vi borde kontakta KonTur, ett bokningsbolag som bokade honom, Sundström, Staffan Hellstrand och Kjelle Höglund. Vi borde också slå en signal till MD musikdistribution, tyckte han, så att skivaffärer landet runt kunde beställa plattan. Sakta i backarna, tänkte jag, men vi gjorde som han tipsat om. På KonTur mötte vi Stefan Lilja och Hans Hjort. Hjort var stor och skäggig och rökte oavbrutet och såg ut som jag tänker mig att alla i skivbranschen såg ut på sjuttiotalet. Lilja var mindre och mycket sympatisk. Dom sa att om vi får MD med oss så kunde dom tänka sig ett samarbete. På MD sa dom att om KonTur bokar så kunde dom hjälpa oss med distributionen. Det var en bra eftermiddag och vi gick och åt kebab på Wendys i Hornstull.
Och där låg Stockholm. Distinkt med sitt vatten och sina torn. Lockande med sina skeva gator och sitt myller. Destruktiv, kreativ och självklar. Jag kan min Bellman och såg hans värld, jag kan min Evert Taube och såg hans hem. Jag kunde kyssa stadens fötter för alla äventyr den redan gett mig. För alla vackra namn, för alla vackra platser. Jag visste att jag var här för att stanna. Jag hade givits en fast punkt.
1997
Johan Johansson fortsatte hjälpa till. Han tipsade Nenne Zetterberg på P3 om min musik och hon nappade och vi skulle plötsligt spela in P3 Live från Cornelisrummet på Mosebacke. Cornelisrummet är ett litet rum som tar in allra, allra högst åttio personer och där hänger Mäster Cees väst med gammalt tobaksfras i fickorna. Om man har en släng av klaustrofobi, vilket jag har, är det ett obehagligt rum att vistas i när det är fullt. En gång såg jag Ola Magnell spela där och jag satt längst fram med fötterna på scenkanten och knäna i hakan. Jag hade svårt att andas, svettades och mådde illa. Men när konserten var slut ville jag bara sitta kvar och göra om det. Man blir odödlig när man klarat av en stund med sina nojor. Från Cornelisrummet har man utsikt över Slussen, Gamla Stan och Riddarholmen. Det är en vacker plats i Stockholm. Nu skulle jag spela där. Benen ville inte gå dom sista meterna uppför Hökens gata när jag var på väg till soundcheck. Jag övervägde tanken att sätta mig på ett tåg till Göteborg för att vara helt säker på att inte behöva spela. Folk hade nog blivit förvånade. Kvällen innan hade jag varit så stirrig att jag börjat dricka rödvin med en tjejkompis som var på besök och sen hade vi sex, så nu var nervositeten påbättrad med lite ångest och baksmälla. Great. Och på världens minsta scen, längst in i rummet med åttio personer mellan mig och utgången. Jag skulle kräkas, svimma och kissa på mig och allt skulle sändas i radio och hela Svea Rike skulle stämma upp i ett rungande hånskratt. Under soundcheck tänkte jag på vilket land jag skulle flytta till. Inte England, där bor massor av svenskar. Kanske tyskland.
Jag minns ingenting av konserten. Det är lustigt, med det jag sysslar med. Det är en extrem jakt på nuet, ett gigantiskt Carpe Diem ungefär som en fylla fungerar. Allt stängs av och här och nu är det enda som finns, och så minns man nästan ingenting efteråt och allt blir tomt och att göra det igen är det enda som känns meningsfullt. Det är en jävla paradox. Jag vet att jag tänkte mycket det här året på om det var värt det. Om det verkligen kändes lika bra efteråt som det kändes dåligt innan, eller om det var obalans åt fel håll. Jag vet inte vad jag kom fram till, men jag ser mig själv kliva upp på scenen gång efter gång fortfarande.
Jag skrev mycket. Försökte få det att bli ett jobb med rutiner. Jag började dagarna med en promenad i Långbro och hade Rolling Stones i lurarna. Eller Bob Dylan. Jag hade fortfarande väldigt poetiska ambitioner, tyckte om versrader och rim och utsmyckningar. Det var mycket daggvåta marker och älvdans och sånt som inte Filip Adamo förstod då och som jag knappt själv förstår nu. Johansson, Elvira och jag träffades mycket. Han ville producera nästa skiva och jag var ivrig att sätta igång. Vi började inspelningarna på sommaren och till hösten kom Rusningstrafik. Martin Söderström var kvar på bas och P H på fiol och flöjt. Johansson spelade trummor och gitarr. Elvira och Johan Johansson hade ständiga duster om ekonomi och vad som behövdes till skivan, vilket nästan alltid slutade med att Johan sa att så här går det till och Elvira sa jaså. Han var en räv, en övervintrad punkare som gjort mer plattor än vad vi hade hemma i våra hyllor. Jag förstod inte alltid hans breda ståkkålmska, han hade uttryck som att gå och luta sig och socker i kartongen. Jag försökte hitta på egna, men det gick inte.
Rusningstrafik sålde i tvåtusen ex första halvåret. En liten bit över break even, fast dit nådde vi inte eftersom vi hela tiden plockade förskott ur kassan. Jag låg alltid efter med ekonomin. Hade jag en hundring över åt jag en räkmacka eller åkte taxi.
På hösten skulle Sundström turnera i Norge och jag fick erbjudande att följa med. Både som förband och som kompgitarrist i Stefans band. Vi skulle besöka Oslo, Molde, Volda, Bergen, Kristiansand och Stavanger. Jag hade aldrig spelat mer än två dagar på raken innan, vilket man klarar utan att äta, och jag insåg att det krävdes förändringar i mitt sätt att deala med nervositeten. Jag slutade äta kött på den turnén. Stefan och Apache hade gått skilda vägar och Apache hade skaffat en ny sångare och blivit Weeping Willows. Sundströms nya band hette Rejvkommissionen. Norge var vackert så hjärtat värkte och exotiskt. På en bilfärja på en fjord på västkusten stod Stefan och jag på däcket och blickade ut över bergen och skogarna och vattnet och Stefan lade armen om mig i blåsten och sa: Tänk på tre saker Lasse, om du ska göra det här i livet. Skit i vad folk skriver i tidningarna, det är bara trams, ta det lugnt med spriten och skaffa dig en tjej och håll kvar vid henne resten av livet. Det var som en film, som att han sträckte handen mot nejderna och sa: En dag, min gosse, ska allt det här bli ditt. Stefan är en av dom roligaste, klokaste och varmaste personer jag träffat. Men det skulle dröja innan hans råd sjönk in. Ironiskt nog var det just Stefan och hans band som lärde mig dricka sprit på riktigt där i Norge. Festen började tidigt på eftermiddagarna och jag var härdad när jag kom hem till Fruängen igen.
Filip, som till och från hade körkort, skjutsade hem mig till Fruängen en kväll när vi varit och fikat vid Odenplan. Strax innan vi kom till Västerbron hörde vi introt till En av alla dom på bilradion och vi höjde volymen och log. Vi svävade över Stockholms öar blänkande i gatljus och jag kände att jag skakat av mig motståndarna, skolväsendet och dom utstakade vägarna. Vi var en egen maffia nu. Inga banker, inga kreditkort, inga register, inga chefer. Vi skulle leva av lust, ångest, passion, kärlek, musik och brustna hjärtan. Vi hade solen i ögonen.
1998
Tyvärr höll nu Elvira på att slita sönder vänskapen mellan mig och Mathias. Vi pratade knappt med varandra längre och det kändes forcerat och jobbigt. Vi var egentligen inte osams om nåt speciellt utan drogs isär för att vi alltid tvingades stå på varsin sida. Jag med visioner och han med ett ansvar och en budget. Stålar höll nu på att bli ett problem och vi klev i en simpel fälla. Vi visste att det inte fanns en framtid med Elvira records och alla hade nu andra jobb vid sidan och våren nittiåtta bad jag Stefan Lilja sprida ryktet om att jag sökte nytt skivbolag. Fyra bolag hörde av sig och jag gick och träffade dom och bad en jurist titta på kontrakten dom erbjöd och jag åt lunch med dom, driven av samtliga dödssynder. Jag var rädd att bli lurad. Jag tänkte att dom ville klippa mitt hår och stoppa in mig i en skivbolagsmaskin och trycka på en stor knapp. Den minst sympatiska av dom jag träffade var Magnus Nygren på Universal. Han pratade högt och fort och garvade åt såna söderromantiker som jag, men nånstans kände jag att vi skulle kunna bli kreativa ihop. Han påminde om Filip i sin brist på fjäsk och psykologi, han hade rykten om sig i branschen som mannen som gjorde Jakob Hellman stor, men också mannen som fick Hellman att aldrig mer göra skivor. Många hade åsikter om Magnus Nygren. Jag ringde Sara Isaksson som låg på Universal och frågade vad hon tyckte och hon sa att han var snäll. Sen ringde jag Nygren och sa att jag ville till Universal men att jag var rädd för honom och då skrattade han ett rått skratt. Vi blev ett bra team tillsammans med Jennifer McShane som då jobbade med promotion på Universal. Jennifer är den enda jag sett gå en hel Hultsfredsfestival i högklackat. Hon var fenomenal och oemotståndlig.
När jag skrivit på kontraktet skulle jag äta lunch med den svenska avdelningen på en fin restaurang på Östermalm nära deras kontor. Kvällen innan hade jag ätit musslor hos Johan Johansson och druckit massa vin med hans kompis Guld-Lars och nu kom kallsvetten krypande igen. Efter lunchen sa alla att det hade varit supertrevligt att träffa mig och jag vet att dom ljög för jag hade bara suttit där och petat i en liten förrätt och försökt få i mig en lättöl. Jag tror aldrig att jag sa nånting. Jag tror bara att jag nickade lite ibland och sneglade mot toaletten.
Jag var mycket förvånad över Universals samarbetsvilja. Ingenting ville dom lägga sig i, det tyckte dom var viktigt, allt skulle jag få göra på mitt sätt. Dom var rädda att min publik skulle se mig som en svikare som gått till ett multinationellt skivbolag. Det förstod inte jag. Jag tyckte Universals logga var skitsnygg och kände mig stolt över att dom ville ha mig. Johansson skulle få producera igen och nu var jag sugen på ett rockband.
Björn Rothstein var från Gotland, hade epilepsi och spelade trummor, Lasse Bax spelade bas och bodde granne med oss i Fruängen, men det var inte så vi träffades. Han var gammal vän med Johansson och hade spelat med honom mycket. Under vintern det här året hade min och P H:s vän Jens Back från Linköping flyttat upp till Stockholm. Han hade ingenstans att bo så han fick sova på våran soffa ett par veckor. Eftersom P H gick i skolan så blev det jag och Jens som hängde på dagarna. Jag kände inte Jens väl, men nån kväll på Gamla Tanneforsvägen hade vi ändå suttit och druckit oss fulla, han och jag, vet inte varför, och drömt om Stockholm och rockmusik och det gamla vin, kvinnor och sång. Jag gillade Jens, och jag visste att han spelade Hammondorgel. Jag hade sett honom spela med ett bluesband på tjugoettans krog i Linköping. Jag tog med honom till replokalen i Münchenbryggeriet för att träffa Johansson och vara med på ett rep. Alla gillade Jens och jag var glad att ha en jämnårig i bandet. Det fina med Jens Back är att när det kommer till rock'n'roll är han en större romantiker än dom flesta. När han senare skaffade en egen lägenhet satte han upp telekablar på väggarna för att han ville somna till doften av rockmusik. Han äter Lynnard Skynnard till frukost. Jag träffade en kvinnlig ljudteknikerlärling, dom är inte många, i Visby flera år senare och visste att Hovet skulle dit och spela in sin platta och kunde se Jens framför mig när han skulle möta henne. En snygg tjej med slitna jeans som kunde micka upp ett Leslie skulle Jens kunna dö för. Nu bor dom på Norrmalm.
Karl-Magnus skulle göra omslaget till skivan och han hade valt att jobba med fotografen Peter Norrman. Vi hade långa möten om hur det skulle se ut och vad jag skulle ha på mig och Karl-Magnus kunde med eftertryck säga saker som: Jag ser mycket gult, kanske en cykel. Det var inte som på Kärna Reklam. Peter tog över tolvhundra bilder, minns jag, och jag började förstå att det nu, på ett stort skivbolag, fanns större möjligheter men också mer att ta ställning till. Jag hade inte tänkt så mycket på nåt annat än låtarna tidigare. Förpackningen hade bara varit en förpackning. Ändå hade jag noggrant studerat alla andras förpackningar utan att riktigt förstå hur mycket det bidrog till helheten.
På sommaren nittioåtta var jag färdig med Fruängen och flyttade in i en tvåa, andra hand och möblerad, på cirkusvägen i Västberga.
Med solen i ögonen kom i slutet av augusti nittiåtta och den följande hösten gjorde jag min första riktiga turné ihop med bandet från skivan. Tvivel, första singeln, hamnade på Tracks, jag fick göra en del intervjuer med tidningar och jag, Jens, Nygren och Jennifer gick efter ett halvår ut och åt japanskt på Tegelbacken och firade tiotusen sålda ex av plattan. Plötsligt fanns det folk i Umeå som kunde mina sånger, i Växjö, i Västerås, folk i städer jag inte ens varit i tidigare. Jag visste inte vad jag skulle tycka. Jag vandrade under en klar himmel. Luften var frisk och lätt att andas in.
submitted by Loxus to winnerback [link] [comments]


2019.09.13 15:42 TaoQingHsu ( Kapitel 4 ) En kort tala om Skriften av fyrtiotvå kapitlen Sagt av Buddha

Qing-dynastiets officiella heminredning, Taipei National Palace Museum, Taiwan

Medförfattare i tiden för Eastern Han Dynasty, Kina ( AD 25-200): Kasyapa Matanga och Zhu Falan (som översatte den här skriften från sanskrit till kinesiska.)
Översättare i modern tid (AD2018: Tao Qing Hsu (som översatte den nämnda skriften från kinesiska till engelska.)
Lärare och författare för att förklara den nämnda skriften: Tao Qing Hsu
Kapitel 4: Förstå godheten och ondskan på samma gång
Buddhaen sade: "För känsliga varelser finns tio saker som godhet och tio saker som onda. Vad är de tio sakerna? Tre gäller kroppen, fyra till munnen och tre till sinnet. Att döda, stjäla och onda könet gäller kroppen. Två tungor, illvilligt tal, lögn och frivolöst tal avser till mun. Avund, hat och infatuering avser sinnet. Sådana tio saker heter som tio onda gärningar när de inte följer den heliga vägen. Om sådana onda stoppas, kallas de som tio dygdiga gärningar. "
Som en människa med den fysiska och mentala kroppen kan vi göra det onda, och vi kan göra det bra.Oavsett det onda eller bra, kan vi välja vad vi vill göra. Det vi har valt är den grundläggande orsaken till att påverka resultatet av vårt liv.
Den osynliga Anden med högre visdom och dygd kallas den ljusa Anden, som verkligen finns i vårt dagliga liv, att vara bredvid eller bakom var och en, för att registrera den goda gärningen eller onda gärningen av var och en. Oavsett om vi är en kung eller en tiggare, är den ljusa andan alltid där med oss.
Tyvärr tror de flesta inte sådan sak, och några av dem ignorantly gör den onda sak utan skam. Jag berättar för dig en historia. Jag är djupt rörd av denna historia när jag har lärt Buddha i mer än tre år.
Det finns en Bhikkhu som flyttar med skrifterna utmed poolen i lotus i skogen. Han luktar doften av lotus, känns glad och gillar det väldigt mycket. Lotuspoolen Spirit säger till honom, "Varför överger du stolen med ren Zen under skogen, men stjäl doften av min lotus? All störning uppstår på grund av att aromen sätts fast. "
ser Bhikkhu en man som går in i lotusbassängen, väljer många lotusar och lämnar lotusbassängen efter att ha tramplat den. Lotuspoolen Anden håller tyst utan att prata.
Den Bhikkhu säger:”Den här personen har förstört din pool av lotus och tar dina blommor. Du säger ingenting. Jag går bara längs bassängen och skäller dig för att säga att jag stjäl din doft. "
Lotuspoolen Anden säger, "Den onda människan i världen är ofta i syndens smutsiga sönderfall, utan ren och utan hjärna. Jag pratar inte med honom. Du är en bra person med övningen av Zen. Men du har brutit din goda sak på grund av att du kopplar aromen. Det är därför jag skäller dig. Som en svart-smutsig sak på en ren vit tyg, så skulle folk se det. Evig person är sådan som svart bläck strös på svarta kläder, människor kan inte se det och vem skulle fråga det? "
Denna historia ger oss råd om att det är en bra sak och tur att någon skulle påminna oss om vår brist. Bara när någon bryr sig om oss, skulle det spendera sin tid och energi för att kritisera oss.
Det finns många människor som är ateister. Trots att de är ateister, betyder det inte att de skulle göra det onda. Tyvärr har några av de ateisterna gjort de onda sakerna, men de tror inte att de gör de onda sakerna, som att mobba andra. Skulle den ljusa Anden berätta för dem att de inte gör de onda sakerna? Som vi vet från den ovannämnda berättelsen, skulle det inte. Men jag berättar en hemlighet. På många sätt, såsom buddhismen, har den ljuga Ande lärt människor att inte göra de onda sakerna. Tyvärr tror vissa människor fortfarande inte på det.
Det står ett ordstäv: "Sätt ner slaktkniven och stå på marken för att bli Buddha." Det är att råda människor att inte göra döden och inte samla den onda karmaen. När du sätter ner tanken på att döda, skulle sinnet omvandlas till att vara hjärtat av Buddha omedelbart.
Jag berättar en historia om att stjäla. Denna berättelse imponerade på mig och rörde mig mycket.
Det fanns en buddhist munk som var mycket fattig och bodde i ett litet tempel på ett berg. Vid midnatt en dag slog en tjuv in i det här templet, tittade runt överallt och kunde inte hitta något värde. Slutligen var han tvungen att stela kläderna från den buddhistiska munken och tänkte sälja den för att få lite pengar. När han var beredd att gå ut, sprang han in i den buddhistiska munken.
Den buddhistiska munken hade sett sina kläder i tjuvens hand. Den buddhistiska munken visste att den här personen var en tjuv, och han kunde bli en tjuv på grund av vissa svårigheter i livet. Så han skällde inte honom. Tvärtom berättade han tyven att han var villig att ge kläderna till honom och berättade för honom att han inte stjäl hans kläder eftersom kläderna gavs av den buddhistiska munken.
Tyven var väldigt rörd och kände sig skam. Den buddhistiska munken tittade på tjuvens rygg att lämna. Sedan såg den buddhistiska munken på fullmånen och sa: "Jag hoppades verkligen ge den rena månet till honom samtidigt."
Efter några månader kom tjuven till templet och knäböjde framför buddhistmonkens ansikte, för att ångra sig sitt fel, be om att förlåtas av den buddhistiska munken och be om att den buddhistiska munken rekryterar honom som en lärjunge. Den buddhistiska munken hade känt sin uppriktighet och till sist accepterade sin ånger och gick med på att acceptera honom som sin lärjunge.
Ond könsbestämning är involverad i otukt, ovanliga sexuella handlingar, sexuella trakasserier, sexuella övergrepp och sexuellt våld. Att utvidga meningen med ondskan sex inbegriper homosexuell kärlek och det sexuella förhållandet utanför mannen och hustrun.
Homosexuell kärlek har redan funnits sedan antiken. I den kinesiska artikeln på antiken har det någonsin nämnts. I den moderna tiden är homosexuell kärlek alltid det kontroversiella sociala problemet. Enligt min kunskap från Buddhas skrifter, accepterar Buddha inte den homosexuella kärleken. Oavsett vi är den homosexuella kärleken eller inte, som inte hänger i kärleken och önskan är den rätta saken.
I buddhismens synpunkter, efter att ha dött att göra det onda könet, är retributionen av att göra det onda könet i djurvägen, till exempel att vara fågeln, grisen, kamel eller åsnan, inte på människans väg. Det betyder att djuren är dumma och okunniga, och de skulle få sällsynt chans att höra Buddhas lärdom.
"Två tungor" betyder att någon initierar något med avsikt för att alienera och förstöra harmoniseringsförhållandet mellan två personer eller en grupp av den onda anmärkningen och därigenom orsakar den misstänksamma mot varandra eller gruppens un-fred.
Det finns "skadligt tal" i vårt dagliga liv, som att mobba andra med ord eller att förbanna människor, vilket vi kan hitta det i Internet-samhället eller i svaret på nyheterna eller artiklarna på Internet. Vi kan också hitta något skadligt tal i tidningen eller i något inlägg på Youtube , som ligger i en särskild position, särskilt i politiskt medvetande eller politiskt syfte. I landets yttrandefrihet tolereras något skadligt tal, även om det inte är som skadligt tal.
Varför människor har det onda talet? Om vi ​​tänker på det djupt, kan vi konstatera att de som har det onda talet är den okunniga personen och självrädtan i åtanke. Faktum är att de är ynkliga och dumma. Men har vi funderat på hur vi hjälper dem att inte göra en sådan dum sak? Vet du? Några av dem är i hög utbildning och position och deras onda tal är mycket "elegant" och verkar mycket "rimligt". Vad en ynklig är att många människor som är i hög utbildning och position också övertalas av det onda talet . Denna typ av skada och katastrof till hela världen är mer än den personliga mobbningen.
Du vet att ondskan skulle återvända till evildoarna.
I kapitel 7 i detta skrifter sade Buddha: "Någon hörde att jag lydde Dao och sätta den stora välviljan i praktiken för att skälla Buddha. Buddhaen håller tystnad, svarar inte på honom, medan bestraffningen slutade och frågar: Om du tar en gåva till någon, som inte accepterar den, återgår gåvan till dig? "En lärjunge svarar:" Det skulle . "Buddhaen sa:" Idag skäller du mig, jag accepterar inte det. Du har katastrofer av dig själv för att låta dem återvända till dig! Såsom ett eko svarar på ett ljud följer en skugga en form, det kan slutligen inte undvikas och avgår. Var försiktig så att du inte gör ont. "
Du vet, vilken förvåning jag är att de som säger en lögn har högre utbildning och ställning, och deras motiv är att skydda sin egen personliga fördel i livet och i sin position. Ibland kan vi upptäcka att dessa personer som berättar en lögn inte skiljer sig från de fattiga som säger en lögn. Och vi har också funnit att dessa personer brukar falla ner dåligt från toppen av sitt goda liv och en bra karriär.
Enligt forskningen för den globala ledarens karaktär från den antika tiden till den moderna tiden är ärligheten av en bra ledare ärlig och inte att berätta en lögn. I Business kan vi konstatera att kvaliteten på miljardären chefen eller ledaren är ärlighet. Om de vågar lura kunden eller konsumenten, hur kan det vara möjligt för dem att vara miljarder? Så tänkandet och vår attityd skulle bestämma om vi är rika eller fattiga.
Vad betyder det frivolösa talet? För det mesta betyder det att någon talar om något utan att använda sin hjärna och innehållet i talat är ingen fördel för människors liv. Dessutom betyder det också att någon använder de ljuva orden eller retoriken för att lura eller locka människor för att uppnå sitt personliga syfte eller fördel.
Du vet att de flesta skulle möta det frivolösa talet minst en gång i hela livet. De lyckliga människorna skulle gå utan skada. Men många människor kan skadas i fysisk eller mental kropp, eller den förlorade i rikedom.
Då kanske vi har en fråga. Varför dessa människor vill göra det frivolösa talet? Det är också relaterat till följande tre onda gärningar och det giriga sinnet. Om människor beror på sinne av avundsjuka eller ha tred, kan de använda det frivolösa talet för att förstöra motparten. Om människor beror på sinnet av oförmåga eller giriga, kan de använda det frivolösa talet för att uppnå sitt personliga syfte eller fördel.
Nu, för att tänka på det, är vi de människor som gör det frivolösa talet eller de människor som skadas av det frivolösa talet? Du vet, oavsett vilken vi är, det är ynkligt. Men om vi är de människor som skadas av det frivolösa talet, låt oss vara starka i hjärtat nu, och förlåta de ynkliga människor som möjligt som möjligt.
Som nämnts skulle sinnet av avundsjuka, hat och förälskelse skada folket. Och till sist skulle katastrofen återvända till sig själv. Om sinne av avund är berättelsen om Snow White imponerad av mig.
Om sådana tio ondskan stoppas, kallas de som tio dygdiga gärningar. I buddhismen skulle de tio onda göra de onda karma och gå till helvetets väg, hungrig spöke och djur efter att ha dött. Att sluta göra de tio onda skulle samla den goda karma och gå till himlen efter att ha dött. Som vi vet finns det retribution i nuvarande liv. Självklart finns det gott återbetalning i nuvarande liv om vi samlar in den goda karmaen. English: (Chapter 4) A Brief Talk about The Scripture of Forty-Two Chapters Said by Buddha
Om du tycker att den här artikeln är bra för människor, var god och dela den med dina vänner.
Med ditt stöd och donation skulle det göra världen bättre.
https://sweden-bvlwu.blogspot.com/2018/12/kapitel-4-en-kort-tala-om-skriften-av.html
submitted by TaoQingHsu to u/TaoQingHsu [link] [comments]


2019.09.13 14:47 TaoQingHsu (Kapitel 1) En kort tala om Skriften av fyrtiotvå kapitlen Sagt av Buddha

Japansk Buddhastaty, nåd och visdom, National Palace Museum, South House, Chiayi, Taiwan

Medförfattare på tiden för Eastern Han Dynasty, Kina ( AD 25-200): Kasyapa Matanga och Zhu Falan (som översatte den här skriften från sanskrit till kinesiska.)
Översättare i modern tid (AD2018: Tao Qing Hsu (som översatte den nämnda skriften från kinesiska till engelska.)
Lärare och författare för att förklara den nämnda skriften: Tao Qing Hsu
Kapitel 1: Gå ut i familjen och bevisa Dao-frukten
Buddhaen sade: "De som farväl deras familjemedlemmar, går ut i familjen, känner igen hjärtat, når roten till insidan, förstår lagen om att inte göra, kallas Sramana. De som alltid går de 250 ordförandena, är i renhet och rening när de går och stoppar, och utövandet av de fyra ädla sanningarna Dao blir Arhats. Arhats kan flyga och förändras, ha stora eons liv, kan bo och flytta i himlen och jorden. Nästa är Anāgāmi. Vid dödens ögonblick stiger deras andar över den nittonde himmelen, där de bevisar Arhatsna. Nästa är Sakridāgāmi, som vinner Arhat på en gång, efter att ha stigit upp till himlen en gång och återvänder till jorden en gång. Nästa är Srotāpanna, som bevisar Arhat, efter sju dödsfall och sju är födda. Att skära av kärlek och lust är som brutna lemmar som inte kan användas igen. "
Sramana, Arhat, Anāgāmi, Sakridāgāmi och Srotāpanna är alla sanskrit. De är separat avsedda för olika grader i samband med övningen av Dao. Sådana namn är alla differentierade och ges av människor. Att tänka på doktorns, masterns och kandidatens olika grad, vilka namn också differentieras och ges av människor. Jag hoppas att ett sådant exempel skulle få dig att förstå det.
"Gå ut i familjen" vilket innebär att en man lämnar sin familj för att bli en buddhistisk munk. Det finns två typer av att gå ut ur familjen. En är att formen av buddhist munk verkar gå ut i familjen, men hans hjärta är fortfarande i familjen. Den andra är att formen av buddhistisk icke-munk bor i familjen, men hans hjärta går verkligen ut i familjen, så är det sant och går ut i familjen. Det är oavsett vad formen är, att ens hjärta har gått ut ur familjen går verkligen ut i familjen.
Då kanske vi har frågor. Varför ditt hjärta vill gå ut i familjen? Finns det någon mening för? I kapitlet tjugotre i detta skrifter nämns det en av anledningarna. Konceptet med denna skrift är också lämpligt för kvinnor. Att ens hjärta går ut i familjen innebär att man lämnar tvånget, problem och lidande inträffade från familjen, för att inte lämna familjemedlemmarna. Den djupa ytterligare innebörden är att omvandla sådana tvång, problem och lidande till visdom för att göra oss och andra ha ett bättre liv.
I den antika och moderna tiden, när folk skulle gå ut i familjen för att bli munk eller non, skulle de först få tillåtelse från sina föräldrar. Det är för att respektera föräldrarna och tacka dem för att höja oss. Kinas senaste tid måste det också ha tillstånd från regeringen och måste registreras i regeringen, vilket är att undvika att den brottsliga personen undviker straff från lagen genom att gå ut ur familjen.
"Erkänna hjärtat, nå roten av insidan, förstå lagen om att inte göra" vilket innebär att erkänna att det inte finns något hjärta och inget sinne; allt sker från vårt hjärta och sinne. När vi har hjärta och sinne kommer allt då. När vi tar bort vårt hjärta och sinne elimineras allt. "Allt" betyder fenomenet, situationen, materien, föremålet och saker från vårt yttre och inuti. Vissa människor som har hört begreppet inget hjärta, inget sinne och inget medvetet, är rädda och olyckliga att skälla buddhismen. För i sin tanke och koncept, hur kan det vara möjligt att det inte finns något hjärta, inget sinne och inget medvetet? De kan inte förstå det.
En dag berättade Huike som var den andra grundaren av Zen i Kina den första grundaren Dharma, "Mästare, jag känner att mitt hjärta inte är i fred. Snälla hjälp mig att få mitt hjärta i fred. "
Grundare Dharma svarade honom: "Ge mig ditt hjärta. Jag hjälper dig att ha hjärtat i fred. "
Huike tänkte ett tag och svarade sedan på grundaren Dharma: "Mästare, jag kan inte hitta mitt hjärta."
Därefter svarade grundaren Dharma till honom: "Jag har redan hjälpt dig att ha hjärtat i fred."
Roten på insidan är tomhet. Att nå roten på insidan betyder att man når tomheten. Den underbara naturen av insidan är tomhet. Om vi ​​har ett sådant begrepp kommer vi att förstå betydelsen av att inte göra.
De flesta som har hört begreppet att inte göra i buddhismen är också rädda och olyckliga, eftersom de har mycket negativ tanke och missförstånd om det. Så småningom, i en viss situation är det inte bättre att göra något än att göra, har du någonsin tänkt på det? No-doing är ett tillstånd som är oro för nejhjärtat och tomheten. I detta tillstånd och ögonblick kommer vår fysiska och mentala kropp att vara i tillståndet av fred, tystnad och hälsa. Det är Nirvana. Målet att öva Tao är Nirvana. Det är inte en kort känsla. Det borde vara ett stabilt och kontinuerligt tillstånd, vilket är den stora meditationen. I sådant tillstånd kommer det att bli grunden, som vi kan göra och tänka på några positiva sätt för att hjälpa och gynna oss och andra.
Allt som ökar Tao syftar till staten Nirvana. Det finns många olika sätt att träna Dao. Att recitera eller sjunga namnet Fo eller Pusa, eller att läsa buddhismens skrift, eller att tänka på Buddhas undervisning, och till sittplats för att meditera, är alla ett av sätten. (Fo är Buddha, Pusa är Budhisattva .) Denna del är att hjälpa och gynna oss själva. När vårt hjärta är rent, rent och fredligt, har vi således styrkan att hjälpa och gynna andra, vilket är den djupare inlärningen.
"Erkänna hjärtat, nå roten av insidan, förstå lagen om att inte göra" är högre grad i att öva Tao. Mannen som är i sådant tillstånd heter Sramana. Före ovan nämnda tillstånd, kanske han någonsin gjort följande saker.
"De som alltid går de 250 ordförandena, är i renhetens och renhetsstaten när de går och stoppar, och utövandet av de fyra ädla sanningen Dao blir" Arhats ". Det betyder att buddhistiska munkar måste lyda de 250 förordningarna . Och oavsett vad de ska ha det bra för att gynna sig själva och andra, eller stoppa de onda saker som inte skadar sig själva eller andra, de borde vara i renhetens och rensningens tillstånd i hjärta och sinne.
Vi är inte buddhistiska munk, så vi behöver inte lyda 250 ordföranden. Men det inspirerar oss. När vi gör de goda sakerna och inte gör de onda sakerna, bör vi också behålla renheten och reningen i hjärta och sinne. Det betyder att vi bör ta bort girig, hat, dumhet och förälskelse, från hjärta och sinne, för att dessa saker skulle förfina vårt hjärta och sinne och låt oss få den negativa tanken. Om de avlägsnas kommer vi att vara i ljusstyrkan, ha det fridfulla sinnet och den positiva tanken, till gagn för oss och andra.
"Utför de fyra ädla sanningens Dao." Det betyder att att sätta de fyra ädla sanningens Dao i praktiken är ett av villkoren för att bli Arhat. De fyra ädla sanningarna är lidande, aggregerande, eliminering och Dao, vilka är orsakerna och förutsättningarna för att uppnå Buddhahood. Liderna är orsaken. Aggregatet och Elimineringen är villkoren. Dao är villkoret och resultatet. "Dao" översätts från kinesiska ord. Dess ursprungliga mening är vägen. Och dess innebörd utvidgas till att utöva sanningen.
Den första orsaken och villkoret att gå in på Buddhas väg är att uppleva vårt inre, såsom smärta orsakad av vår kropp eller något tryck som orsakas av vårt liv eller någon psykisk sjukdom som orsakas av vår giriga, hat, dumhet och förälskelse.
Den andra orsaken och villkoret att gå in på Buddhas väg är att uppleva och finna att vårt inre insamling kontinuerligt aggregeras. De flesta människor har inte sådan uppfattning. Varje lidande är lätt att glömma av människor. När något lidande är minnet av dem, vad de har tänkt är att de är den förföljda personen, allt sitt inre lidande orsakas av andra. Så de vill hämnas för att eliminera sitt lidande. Sådan tanke strider mot Buddhas väg.
När vi uppfattar och finner vårt inre insamling aggregeras kontinuerligt, följer vi Buddhans väg för att eliminera vårt inre. Det betyder att man går in i Buddhas väg är ett sätt att eliminera vårt inre lidande. Då kan vi få frågor, vad är Buddhas väg? Definitionen av Buddhas väg är bred och oändlig. Poängen är i denna Skrift. För det andra är den största punkten i The Supreme-Wisdom Hearts Skrift som du kan hitta och läsa i min blogg. Det är svårt för allmänheten att förstå Högsta Visdomshärets Skrift. I ett ord är grunden för Buddhas väg självupplevande, självkontrollande, självbefriande och självdisciplin.
Så när vi "går" på Buddhas väg betyder det att vi sätter sanningen eller Buddha-lagen som lärde Buddha in i praktiken. Vi ger det ett namn som "Dao" (eller "Tao").
"Arhats kan flyga och förändra, ha stora eons liv, kunna bo och flytta i himmelen och jorden." Det betyder frigörelse och frihet om personligt liv och handling. Det betyder också att Arhat kan bestämma sin egen livslängd och kan bestämma var man ska bo, eller var man ska födas, himlen eller jorden. För det andra, oavsett var Arhat går eller bor, är de osynliga väktarna alltid bredvid Arhat för att skydda den, eftersom andarna och spöken i himlen och jorden skulle flyttas av Arhats dygd och skulle lova att bli förmyndare att skydda Arhat. Arhatsna inkluderar män och kvinnor. I en del skrifter kallas Bodhisatta också som Arhat, som äger oföränderlig salighet på grund av Arhats dygd.
Det är verkligen bortom vår kunskap och erfarenhet. Men det betyder inte att sådan Arhat inte existerar, för vi kan inte bevisa att sådan Arhat existerar, och vi kan inte heller bevisa att sådan Arhat inte existerar. Det är mer som den personliga transcendental-erfarenheten. När vi blir Arhat eller när vi träffar Arhat är det mycket personligt transcendental-erfarenhet.
När en person har ovannämnda praktiserande erfarenhet, ger vi det ett namn som "Arhat". "Arhat" är sanskrit.
"Nästa är Anāgāmi. Vid dödens ögonblick stiger deras andar över den nittonde himlen, där de bevisar Arhatsna. "Det betyder att en person är vid dödens stund, sin anda bor i eller över den nittonde himlen och i vilken den visar frukten av Arhat. Därefter ges det ett namn som "Anāgāmi", som är sanskrit.
Det finns trettiotre himlar som nämns i buddhismen. De är mer som de olika dimensionella utrymmena, enligt vår förståelse i modern tid.
"Nästa är Sakridāgāmi, som vinner Arhat på en gång, efter att ha stigit upp till himlen en gång och återvänder till jorden en gång." Det innebär att en sådan person utövar Buddha-lagen och reinkarnerar i himmel och jord en gång en gång. Och då får den frukten av Arhat. Vi ger en sådan person ett namn som "Sakridāgāmi", som är Sanskirt.
"Nästa är Srotāpanna, som bevisar Arhat, efter sju dödsfall och sju är födda." Det betyder att en sådan person utövar Buddha-lagen och måste uppleva reinkarnationen i sju gånger i himmel och jord. Och då får den frukten av Arhat. En sådan person får ett namn som "Srotāpanna", vilket är Sanskirt.
I buddhismen finns det ett sådant begrepp att det finns oföränderliga reinkarnationer för en andes anda, till exempel en ande i ett hjul, där de sex vägarna ingår, vilka tre hör till bra vägar och tre hör till onda vägar. De tre goda vägarna är Banhisattva, Ashura och Human. De tre onda banorna är spöken, djur och helvete. Att andan reinkarnerar i de sex vägarna genom varv är precis som ett hjul som surrar kontinuerligt och lämnar aldrig det svängande hjulet. Först när andan går in på Buddhas väg, finns det chansen att lämna det svängande hjulet.
"Att skära av kärlek och lust är som brutna lemmar som inte kan användas igen." Definitionen av kärlek och lust här är smalare, vilket innebär att människor romantiskt gillar någon eller är sexuellt lockade. Kärlek och lust skulle påverka människors känslor och tankar. Vissa människor använder sin kärlek och önskan att styra andra. Men vissa människor är sålunda kontrollerade i åtanke. Oavsett vilken, deras hjärta och sinne är inte befriade och inte lediga. När deras kärlek och lust inte är nöjda, förekommer således den irrationella tanken och beteendet. Oavsett hur de är, kan deras hjärta och sinne bli skadade. Men någon har en sådan situation.Buddha anser sådana personer som dumhet och förälskelse, och sådana personer är således i tillståndet av ingen ljushet.
Att krossa kärlek och lust är som brutna lemmar innebär att en person borde ha beslutsamhet att träna Dao.Låt inte kärleken och lusten bli ett hinder i att öva Tao.
Men det ovannämnda är en av Buddha-lärorna. Det finns djupet och en annan Buddha-undervisning. Det är inte nödvändigt att avskärma kärleken och lusten. Varför? Det finns ingen kärlek och lust i grunden, när vi helt förstår själv-själv och tomhet. Vår kärlek och lust uppträder och lockas från utsidan. Om vi ​​förstår tomhetens ute och inne, var hittar kärleken och lusten att bli avskuren? Men ett sådant begrepp är svårt att förstå av Arhat, för att inte tala om vanliga människor. Det kan vara möjligt att förstå när vi gör den djupa meditationen. Om vi ​​inte har sådan visdom, är vi bättre att skära av kärlek och lust när vi har beslutsamhet att öva tao. I en sådan situation är kärleken och lusten inte riktig, eftersom de är illusion. Men de vanliga människorna ser dem som verkliga. English: (Chapter 1)A Brief Talk about The Scripture of Forty-Two Chapters Said by Buddha
Om du tycker att den här artikeln är bra för människor, var god och dela den med dina vänner.
Med ditt stöd och donation skulle det göra världen bättre.
https://sweden-bvlwu.blogspot.com/2018/12/kapitel-1-en-kort-tala-om-skriften-av.html
submitted by TaoQingHsu to u/TaoQingHsu [link] [comments]


2019.09.13 14:40 TaoQingHsu (Introduktion) En kortfattad prat om skriften av fyrtio-två kapitel som sagt av Buddha

Buddhastaty, medkänsla och visdom, Taipei National Palace Museum, Taiwan
Medförfattare i östra Han-dynastin, Kina (A.D. 25 - 200): Kasyapa Matanga och Zhu Falan (som översatte den här skriften från sanskrit till kinesiska.)
Översättare i modern tid (A.D.2018: Tao Qing Hsu (som översatte den nämnda skriften från kinesiska till engelska.)
Lärare och författare för att förklara den nämnda skriften: Tao Qing Hsu
Introduktion
Denna skrifter hänvisar till att prata om Dao som är omkring 1H5W (hur, vad, när, var, varför och vem).
"Dao" är "Tao" som översätts från kinesisk karaktär. Dess ursprungliga betydelse är vägen, vägen och vägen. Därefter utvidgas dess mening till att tala, säga, metod, lag, doktrin, moral, skicklighet, förmåga och tankesystemet för religion eller utbildning. Tankesystemet för religion eller utbildning innefattar de ovan nämnda betydelserna.
Oavsett Daoism eller Buddhism är bara ett av tankesystemen av religion eller utbildning. Båda använder tecknet "Dao" eller "Tao". Men deras ordstäv eller doktrin eller metod är någon form av skillnad. Trots detta kommer vi att finna att deras slutliga mål är detsamma om vi verkligen sätter Dao i praktiken. Jag översätter denna skrift från kinesiska till engelska. Jag använder ordet "Dao" istället för "Path" eller "Way", för jag tror att ordet "Dao" kunde uppfattas mer allmänt. Det är att det inte finns någon gräns för Dao. Buddhaen sade att det inte finns någon yttre Dao av buddhismen. Allt är buddhismen. Varför? Det är mycket djup undervisning och förverkligande. Och varför Daoism av det lokala tanke systemet och buddhismen i yttre tanke systemet skulle kunna existera fredligt i den kinesiska kulturen. Från det här skriften kan du kanske veta det.
När jag översätter, använder jag ordet så enkelt som möjligt så att det kan förstås av allmänheten. Naturligtvis är det inte bara översättningen ord för ord, men mest betydelse är att översättaren borde förstå vad Buddha sagt och redan har satt Dao i praktiken så att den sanna innebörden skulle kunna förmedlas ordentligt.
Denna skriften är relaterad till Buddhas Siddharthas undervisning till sina lärjungar som är buddhistiska munkar. Hans undervisning är också bra för oss i vårt dagliga liv och kan inspirera oss, även om vi inte är buddhistiska munkar.
Dessutom har detta skrifter nästan inkluderat hela läran om buddhismen. Det är lätt att veta, men det är svårt att uttrycka det i praktiken. Så det är en stor utmaning för våra inre dåliga vanor. Varför? Att sätta Buddhas undervisning i praktiken behöver hjärnan, vissa metoder och tar tid. Så det är inte lätt att lära Buddha. Trots detta är det också det enkla sättet att lära Buddha. På vilket sätt? Att recitera eller sjunga namnet Buddha eller Pusa, som Na Mo Amitabha, Na Mo Pusa World-Sounds-Perceiving. Det är en sorts metoder för att koncentrera vårt sinne och låt oss fokusera på en sak. Den viktigaste är att vårt hjärta borde motsvara medkänsla och visdom för Amitabha eller Pusa World-Sounds-Perceiving. Då finns det meningen för oss. Slutligen skulle vi upptäcka att Amitabha eller Pusa World-Sounds-Perceiving inte är något annat, det är i vårt hjärta. Det betyder att vi och Amitabha eller Pusa World-Sounds-Perceiving inte är annorlunda. Det är att vi är en.
Denna skrifter nämns också om de tre gifterna som skulle skada vår fysiska och mentala kropp, om de sex metoder som låt oss gå in i visdom och om tio saker som kan låta oss ackumulera vår dygd. Självklart talas detta skrifter om den slutliga statusen att lära Buddha. "Buddha" är ett namn som ges av människor. Faktum är att när vi är i den slutliga statusen är ordet "Buddha" ingen betydelse för oss. Varför? När du är i status kommer du att veta. I ett ord handlar det här skriften om att lära Buddha och dess metoder.
Varför de flesta känner sig förråda, skadade eller attackerade och varför vissa människor vill förråda, skada eller attackera andra, för att de håller de olika sakerna i hjärta eller sinne och tror att dessa saker existerade. Med andra ord är deras hjärta och sinne upptagna av dessa saker. Under sådana förhållanden, hur kunde de hålla det rationella tänkandet och fredliga känslor i hjärta och sinne?
Tidigare har vi mycket missförstånd om buddhismen. Det beror på att buddhismens djupa mening är svår för allmänheten att förstå. Buddhismens djupa mening talas om tomhet i hjärtat. När de flesta har hört det, känner de sig obehagliga, för att de vill ha kärlek, lust, berömmelse, makt, pengar och värdesaker, till och med för att kontrollera andra och vilja att andra följer lydnadens eller hatets avsikt.
Faktum är att när vi har förstått Buddhismens djupa mening kommer vi att inse att inget kan styra oss, såsom berömmelse eller makt eller fördelar eller andra onda avsikt. Och vi har ingen avsikt att styra andra.
Dessutom kan ingen skada oss eller attackera oss. Varför? När vi befinner oss i tomhetens tillstånd, finns det inget att göra ont eller att bli attackerad, till exempel att använda ett svärd för att skära himlen, himlen är fortfarande kvar. Blir himlen skadad? Nej, den person som använder ett svärd för att skära himlen med hat har redan uttömt sin egen energi. Från det här skriften kan du förstås det.
Så, var inte bunden till begreppet eller innebörden av buddhismens ord. Faktum är att buddhismens höjdpunkt är vårt hjärta som är oroat över mänskligheten, oavsett vad vi tror eller vad är vår tro. Buddhas undervisning är självkontroll, inte att styra andra; Det är självbehov, att inte kräva andra. Det är självhjärtansökning, inte att söka efter andra hjärtan. I ett ord är det självdisciplin, att inte disciplinera andra. Och det beror på naturen av vår inre inre, beror inte på något föremål eller sak från utsidan.
För det andra finns det inget sådant begrepp att förråda i buddhismen. Varför? Det måste finnas något föremål eller sak, så att vi säger att vi förråder objektet eller saken. I buddhismen finns det inget objekt eller sak i hjärtat, hur kan vi förråda det oexisterade objektet eller saken eller hur kan vi förråda tomheten? Detta koncept är svårt att förstå. Men om du noggrant läser detta skrifter kan du förstå det.
Så förlänger vi den ovannämnda betydelsen. Det finns inget våld eller våld i buddhismen. Om folk sa att de vill kämpa med någon, vilket innebär att det finns något föremål eller sak i utsidan och i sitt hjärta och sinne som gör dem arg så att de vill använda våldet eller våldet. Men i det djupt övande buddhistiska hjärtat finns det inget föremål eller sak i hjärta och sinne som kan göra dem olyckliga, trots att något ond objekt eller sak existerade i utsidan. Hur kunde de då slåss mot vem för att använda våldet eller våldet? Varför är den buddhistiska munken eller nonnen eller den djuptövande Buddha-läraren en av de tre skatterna? Nu vet vi att de är en av fredsmakarna i vårt samhälle och i världen.
Låt mig prata om historien om detta skrifter i en kortfattad beskrivning. Enligt skrifterna är denna skrift den första skrift som överförs från Indien till Kina och översätts från sanskrit till kinesiska. Tiden ligger i Han-dynastin i Kina (B.C.220 - A.D.220). Denna skrifter är också översatt till att vara "Sutra av fyrtio och två kapitel". Vilket kan du hitta på Internet, och vilken ytterligare intressant historia kan hittas i WiKi om du är intresserad. English: (Introduction)A Brief Talk about The Scripture of Forty-Two Chapters Said by Buddha
https://sweden-bvlwu.blogspot.com/2018/11/introduktion-en-kortfattad-prat-om.html
submitted by TaoQingHsu to u/TaoQingHsu [link] [comments]


2019.08.11 06:18 Querzion Mentalt missanpassningsbar! (RANT for your amusement.)

Vi kan börja såhär, jag kallas Querzion överallt på nätet, så det är bara ett sökord på google så har man all information på en sida, klappat och klart. Jag heter Slisk, så nu behöver ni inte ens anstränga er till att klicka på en knapp. En gång för länge länge sedan, så bla bla, så Slisk. Självhat är en bra sak och när man umgås med punkare så blir det ännu bättre, men nu var det inte det som jag skulle snacka om.
Jag är så trött på ta mig fan allt. Här sitter man nu 33 år gammal och irriterar mig över dejting appar och sidor som är helt värdelösa, antingen så är det skaparna som lurar en på pengar i sin girighet (GLÖM ATT JAG PRÖJSAR EN ENDA KRONA FÖR NÅGOT SOM ÄR GRATIS, känns som att jag hamnat på en eskort firma om jag ens överväger att betala månadskostnaderna för en del utav sidorna, nej, GRATIS är gott heter det utav en anledning.), eller så funderar man på om inte hela sidan är ett botnät, eftersom att de man kontaktar aldrig svarar.
För att vara ärlig, jag är totalt värdelös på att prata med andra människor, kan ha med den simpla anledningen att jag respekterar andra, vilket tydligen är det värsta beteendet i världen, såvida man inte är i en #metoo grupp för då är det precis det beteendet som verkar få folk att bli våta i teorin, tills de faktiskt pratar med en sådan individ. Jag är totalt missanpassningsbar. Vad menar jag med det, jo, jag tänker inte vika mig för vad någon annan drömmer om att ha, jag har min standard, låt mig vara jag, så låter jag dig vara du, men nu har vi ju checklistor att gå efter, för att kvinnor har standard vettja, host host, "jag vill ha" heter det, men så fort någon med det totalt motsatta i checklistan dyker upp, så faller trosorna av, 1-12 månader senare så söker de efter en ny som ska hand om dem samt meddelar att de har en unge som man också behöver ta hand om. FFS. Använd kondom, eller annat preventivmedel som IQ, testat att använda hjärnan än?
Kriterier.. Oh, du söker * och * och * och etc. Jisses efter att ha gått igenom den shoppinglistan så konstaterar jag att, shit, jag stämmer ju in på 99% utav det hon vill ha.
Skriver något som bygger på det jag vet om personen, vilket är presentationen utav "dyrka mig" kriterierna. Adderar något som jag uppfattar som humor, tror nog att jag är för seriös, för att vara intressant dock, för 5 min senare så Ser man att den man skrivit till går in på min profil. Man väntar upp till 24h. No answer. Shit är det så fult att ha dreads i dagens samhälle eller har jag missat något? Okey, rond två!
Ny 25+ are. Skriver något objektifierande i stil med.. eftersom att det inte finns någon fakta eller presentation. "Du såg jäkligt bra ut, vad har du att erbjuda?" vilket betyder att man absolut inte kommer att få ett svar. Jag tror jag måste slå på att jag söker män istället så att jag kan se vad fasen de har för bilder, eller det behöver jag inte för att youtube har fullt med videor där kvinnor kritiserar mäns val utav bilder på dejtingsidor eller Tinder! Woosh, don't get me started on the whore galore appen som inte den heller fungerar. När man är genuin, som 99% utav dem sätter som krav. Snäll, ärlig och en massa annat som JAG vet att jag är, blir det WTFudge. Kvinnor tänker med könet precis lika mycket som män gör. De vill ligga och de tänker inte göra det med någon som är jordnära. Jag är 33, ser ut som att jag är runt 25, sparar skägget för att jag inte vill se ut att vara yngre än detta. Utan skägg där man behöver läggas, blir bara, "ta det som en komplimang att du ser ung ut". Skulle du ta det som en komplimang att du ser ut som en unge? FFS.
Mina psykiska fel är troligen att jag blev psykiskt sjuk och bytte diet, till djur är vänner och sedan slutade förgifta kroppen med nikotin och alkohol, efter det har det ju varit namnam på babe-fronten, sarcasm. Känner mig som ett incel barn bara för att jag vägrar gå på krogen och supa mig packad, ragga på något #metoo barn och sedan raggla till en plats för att tömma pungen. Jag är inte en sån individ, shit.
Hela mitt liv så har jag bara gått på en fest, tittat på en brud och så har det varit tillräckligt, det var så jag träffade mina ex, (ex för att vi träffades på fyllan, och låg med varandra i ett år för att .. Det byggde på sex och inget annat. ).
Uppå allt detta så har man andra idiotiska saker att tänka på som att Hjärnan lurar oss att vi är 5 gånger snyggare än vad vi är, så det blir ju en chock att sedan veta att vegan, troligen är det mest avtändande som existerar om man inte hade siktat in sig på träsktroll som extremt arga vegan feminist aktivister som praktiskt taget vill mörda bönder för att släppa ut minkar som bara självdör ändå.
Så vad kan man hitta på, för att förgylla dagarna? Jag tror att jag behöver börja käka cannabis, lyckan är ändå inom oss, eller så kan man ju ta livet utav sig, jag tror att jag är tillräckligt bortglömd för att kunna sina bort utan att någon reagerar på det.
Vet ni vad det värsta med livet ä? Det är att vet att man inte kan ett piss eller vet något och samtidigt vet att hela världen är befolkad utav narcissister.
Jag blir så förbannad så fort jag går in på HAPPY pancake, varje gång. Att jag bara ger upp på tanken att göra någon annan lycklig, jag är ju redan glad, men tanken på att dela något mer med någon annan är fortfarande överhängande.
Dock om man tänker efter lite extra noga, vad är det för skillnad på en dator och en flickvän? Datorn uppvisar logiska fel, kvinnor är inte rationella eller logiska någonstans. Datorn låter mig prata eller kommunicera med den när jag känner för det. Kvinnor pratar bara med en om det är något de vill.
The statement of the decade, the computer is the best girlfriend you can find. Why? Gå in på en dejtingsida, forum eller gruppchatt, tänk dig att alla som du skriver med är en personlighet eller sinnesstämmning som datorn har för stunden, efter några dagar med de tankarna så sitter du bara och skrattar åt datorn för att den är totalt orationell och aldrig är sammanhängande och konsis. Best girlfriend ever, inga återkommande diskussioner utan att du startar dem, ger en allt man kan drömma om, och är man riktigt desperat så får man väl lära sig programmering och skapa sig ett barn den vägen. Botar kan upplevas mer levande än människor i dagsläget. Det här argumentet, borde vara reaktionellt, men troligen inte. What the fuck happened to the population of earth? Jag tror det är dags att folk tar sitt pick och pack och bara dör, lämnar jorden till att skapa ett nytt liv som är mindre separerat från andra.
submitted by Querzion to sweden [link] [comments]


2019.05.09 14:53 mjomark Lista på Stockholms mest prisvärda sunkbarer

Ett rejält påslag i kombination med svenska punktskatter på alkohol gör det inte helt lätt att hitta en prisvärd öl i Stockholm. Men hav förtröstan! Skrev nyligen i ett annat sammanhang den här listan med tips på ett gäng ställen som erbjuder kylda drycker till habila priser. Perfekt för en enklare AW utan krusiduller. Tänker att den kanske kan uppskattas även i detta forum. Säg gärna till om jag missat något ställe.
D Pub
S:t Eriksgatan 53
Inte nog med att ölen är billig. Man har även fått fyra mycket starka plankor av fem möjliga av anrika (nåja) planksteksakademin. Helt klart värt ett besök med andra ord.
Kloster
Hornsgatan 84
Gamla Dovas på Hornsgatan har alltid varit ett klassiskt hak. Nu heter det Kloster, men både atmosfären och klientelet är detsamma. Smidigt belägen alldeles bredvid hållplatsen där man hoppar på 4:ans buss som tar en hem efter stängningsdags.
Far och Son
Ringvägen 104, Rosenlundsgatan 44A
Döpt efter rappduon med samma namn, då både Frej Larsson och Simon Gärdenfors flitigt frekventerat detta etablissemang vid Skanstull. Billig öl i chosefri miljö.
Retro
City, Södermalm, Vasastan
Tänk dig O’Learys fast med snäppet billigare öl och mat. Sex Retro har ploppat upp i Stockholm de senaste åren och erbjuder ett vattenhål för sportälskare med ölsug.
Hirschenkeller
City, Kungsholmen, Södermalm
God mat och dryck till bra priser är Hirschenkellers signum. Namnet till trots så känns det här som en klassisk svensk krog när den är som bäst. Perfekt AW-ställe.
Crazy Horse
Sveavägen 60, Götgatan 44
Kanske mest känd fortfarande för ett uppmärksammat bråk där dåvarande SSU-ordföranden Anna Sjödin greps av polis. Men icke desto mindre värt ett besök. Nyligen har man även öppnat upp filial på Götgatan.
Bara
Södermalm
Precis som att vårt universum utvidgar sig i allt snabbare takt, expanderar även Faddes krogimperium på Söder utan något synligt stopp i sikte. Minst sex ställen känner jag till men det skulle inte förvåna mig om ytterligare ett gäng öppnat upp på sistone. Ungt klientel och habila ölpriser utlovas.
Lion Bar
Gamla Stan, Hornstull, Sundbyberg, City, Södermalm
En tvättäkta dive bar om ni frågar AW-proffs. Happy hour every hour är Lion Bars slogan och det stämmer väl in på verkligheten. Här är det alltid festlig stämning i detta folkliga vardagsrum.
Little Tong
Hornsgatan 66
Little Tong är en bakficka till den snitsigare krogen Tong. Här ska det ska inte kosta skjortan har man bestämt, istället bjuds det på prisvärd öl och nudlar framåt småtimmarna.
Carmen
Tjärhovsgatan 14
Om du tröttnat på ölhallsstämningen på Kvarnen är det bara att traska nåt kvarter västerut på Tjärhovsgatan. Där hittar du Carmen, ett klassiskt Söderhak som erbjudit en stor flaska Karhu som veckans öl sedan Hedenhös.
Hellströms
Fatbursgatan 1
Eget bås, nachobuffé och dryckespaket. What’s not to like? I närheten av både Mariatorget och Medborgarplatsen är det här ett klassiskt hak att landa på, speciellt poppis bland något yngre förmågor.
Beerpot
Repslagargatan 27
I skymundan från alla Medborgarplatsens megauteserveringar hittar man Beerpot. Enligt Thatsup.se är stämningen hög och priserna låga här. Jag kan bara instämma.
Blecktornskällaren
Ringvägen 147
Kärt barn har många namn, det gäller inte minst Blecktornskällaren aka Bleckan aka Bleckis på Ringvägen. En klassiker i samma kvarter som man för några år sedan försökte branda om till Lower Ring Sides. Det gick sådär va? Viagra Boys har spelat in en musikvideo här nyligen btw. Ett kvalitetstecken, på min ära.
submitted by mjomark to stockholm [link] [comments]


2018.12.23 15:33 Jezii_ Spökhistoria: Vad köpte jag på nätet?

Jag har skrivit en spökhistoria och behöver lite feedback. Jag är ingen van skribent men gillar att skriva och vill bli bättre. Detta är en fiktiv berättelse och jag kallar den: Vad köpte jag på nätet?
Har du hört talas om ”mysteri-box”? Du vet, en sån där låda du kan köpa på e-bay och liknande e-handelssidor, med ett okänt innehåll. Kort sagt så köper du en låda utan att veta vad den innehåller. Du får sedan en överraskning när du får hem lådan och öppnar den. Denna berättelse kommer handla om en sådan låda.
Först ska jag kort berätta vem jag är. Jag är en 25-årig tjej som bor i en småstad. Bortsett från min katt bor jag ensam i en hemtrevlig lägenhet. På dagarna har jag ett kontorsjobb och på min fritid träffar jag ofta vänner eller familj. Det är ett helt normalt och ganska stillsamt liv. I alla fram tills nu.
Det hela började en helt vanlig kväll. Jag låg i soffan med Youtube spelandes på TV-skärmen, men surfade mest på mobilen, trött efter dagen jobb. På TV:n rullade Youtube-klipp efter Youtube-klipp då jag för längesedan slutat köa klipp jag ville se. Plötsligt fångade ljudet från TV:n min uppmärksamhet och jag tittade upp. Det visade sig att det glada skriket från en Youtuber var reaktionen av att öppna en mysteri-box. Efter att ha sett ytterligare ett par klipp med Youtubers som öppnade sina mysteri-box framför kameran blev jag lite sugen på att själv klicka hem en. Jag tänkte att det kunde vara en kul grej. Kul grej... Om jag bara hade vetat...
Efter några dagar hade jag nästan glömt bort mitt köp men blev glatt överraskad när jag efter jobbet såg att jag fått ett sms om att jag hade ett paket att hämta. På vägen hem svängde jag förbi mitt postombud för att hämta ut paketet. Det är alltid mycket folk som ska hämta ut paket efter 16-tiden; alla på väg hem efter jobbet. Under tiden jag väntade på min tur fantiserade jag om vad som kunde finnas i låda. Jag hade betalt 300kr för den, vilket jag tycket var en lagom summa för att lådans innehåll skulle vara mer än bara billig skit, samtidigt som jag hade råd att förlora pengarna om det visade sig att innehållet var skit. -Nr: 42!, ropades ut och jag vaknade till ur mina fantasier och gick fram till disken för att uträtta mitt ärende. Efter flera minuters letande kom killen i butiken tillbaka från lagret med ett stort paket på en vagn. -OJ, det var större än jag förväntat mig, utbrast jag när jag såg paketet. Lådan var över 1x1 meter och minst lika hög. Jag var tacksam över att jag fick låna vagnen för att rulla ut paketet till bilen. Jävlar vad tungt, tänkte jag när jag lyfte in lådan i bagageutrymmet på bilen. Är det en IKEA-möbel eller vad kan det vara?, undrade jag och min nyfikenhet växte sig ännu större.
Efter att jag med lite möda fått in paketet i min lägenhet pustade jag ut och hängde av mig jackan, skorna, nycklarna och handväskan. -Nu ska vi se vad det är för mysteri-box, sa jag för mig själv då jag hämtade en kniv i köket för att skära upp tejpen som täckte lådans öppning. Min katt kom nyfiket fram för att lukta på lådan. -Den som packade har då verkligen inte snålat med tejpen, sa jag till katten samtidigt som jag skar genom tejpens alla lager. Helt plötsligt fräste katten till och sprang iväg från lådan i rasande fart. Jag har aldrig sett min annars så lugna katt fräsa åt något på det sättet, så jag sprang efter henne in i köket. Hon satt och tryckte under en stol och ville inte prata med mig. Ja, ja... tänkte jag och gick ut i hallen för att äntligen få se vad lådan innehöll. När jag kom ut till lådan var kartongkanterna uppvikta. Hmm... vek jag upp lådans kanter? Ja, det gjorde jag väl utan att tänka på det, antog jag. Jag tittade ner i lådan och förvånades över vad jag såg. I botten låg ett ouijabräde. ENDAST ett ouijabrädet. Jag plockade upp brädet och kliade mig i huvudet. Jag vägde brädet i handen och det vägde inte mer än vad man kan förvänta sig att ett spelbräde som är som ett A3-papper i storlek och ca 0,5cm tjockt. Jag tittade ner i lådan och undersöker det tomma utrymmet med handen för att sedan väga ouijabrädet en gång till i handen. Förbryllad la ner spelbrädet på golvet för att lyfta lådan, för att se om det var lådan i sig som hade varit så tung. Ännu mer förvånad och fundersam blev jag när jag efter flera lyft konstaterat att lådan inte vägde mer än en vanlig papplåda. Men paketet hade ju vart så tungt att bära in... visst hade det det... jag stod och stirrade på lådan ett tag och funderade på om jag blivit galen då jag inte kunde förstå varför det inte fanns någon förklaring till lådans vikt som plötslig minskat. Sedan bestämde jag mig för att laga lite mat och släppa mysteriet med lådan. Jag var nog bara trött efter att jag stirrat på en datorskräm hela dagen. Jag ser mig själv som en förnuftig person och tror att allt har en naturlig förklaring även om man inte ser den på en gång. Därför tänkte jag att mysteriet inte var något att grubbla sig gråhårig över.
Efter maten tog jag mig en ordentligare titt på ouijabrädet som funnits i lådan. Det hade alfabetets bokstäver i två prydliga rader, orden ”ja”, ”nej”, ”hej” och ”hejdå”, inramat av en mönstrad ram mot den ljusa bakgrunden. Det var allt. Spelbrickan, alltså den plattan som ska ligga på spelbrädet och som deltagarna ska lägga sina fingrar på, hade inte följt med. Tur att jag inte betalade mer för lådan, tänkte jag. Men det kunde bli kul att prova brädet under en spelkväll i framtiden tänkte jag samtidigt. Jag och mina vänner hade ofta spelkvällar då vi drack vin och spelade brädspel, vilket framåt småtimmarna kunde sluta hur som helst. Antingen blev någon osams över reglarna i Monopol eller så så firade vi alla att vi vunnit då ingen var nykter nog att veta vems tur det var i fia-med-knuff.
Den natten sov jag oroligt och när jag vaknade var jag allt annat än utsövd. Trött gick jag upp för att starta kaffebryggaren och ge katten mat, allt enligt min inövade morgonrutin. Katten som alltid kommer till matskålen så fort hon hör ljudet av kylskåpet som öppnas kom inte denna morgon. Istället hittade jag henne under soffan där hon verkade ha spenderat natten. Efter att ha sträckt in handen och klappat henne tänkte jag att jag skulle ha lite koll på henne så hon inte var sjuk. Detta beteende var inte likt henne. Efter att jag fått i mig lite frukost begav jag mig till jobbet.
När jag kom hem den dagen fick jag en konstig känsla så fort jag kom in i lägenheten. En känsla av att jag inte var ensam. Jag skakade av mig känslan och gick istället för att titta i kattens matskålar. Hon hade ätit upp mjuk-maten och även en del av torrfodret. Skönt, då verkar hon inte vara sjuk fast att hon bettet sig lite märkligt. Senare på kvällen skulle jag leta fram rena kläder till morgondagen. Garderobsdörren stod på glänt vilket det ofta gjorde då jag slarvade med att stänga den. På golvet av garderoben låg en klänning som halkat av sin galge. Eftersom det var en av mina finare klänningar som hängde längst in i garderoben var det egentligen lite konstigt att den halkat av galgen då jag inte varit så långt in i garderoben och rotat på länge. Utan att tänka nämnvärt på det plockade jag upp klänningen och hängde tillbaka den på en ledig galge. Efter att ha plockat fram kläder stängde jag garderobsdörren så att det skulle se lite städat och ordningsamt ut.
Denna natten sov jag bra, bortsett från att jag vaknat till ett par gånger av att jag hört ljud. Eftersom katten är vaken större delen av nätterna somnade jag om på en gång då jag visste att ljuden bara berodde på min fyrbenta hårboll. På morgonen ville jag minnas att ljuden som väckt mig hade påmint om fotsteg. Men jag visste ju att det bara hade varit katten. Hennes små tassar måste blandats med mina drömmar och fått mig att minnas något annat än verkligheten. Katten låg även denna morgon under soffan men kom tveksamt fram till matskålarna när frukosten serverats. Efter att ha ätit lite sprang hon in under soffan igen. Innan jag åkte till jobbet bestämde jag mig för att hämta en halsduk i garderoben då termometern visade att temperaturen var betydligt kallare än gårdagen. Garderobsdörren stod på glänt idag igen. Konstig... jag var säker på att jag stängt den dagen innan. Men kanske hade jag slarvat och den glidit upp de centimeterna den stod öppen. Jag ryckte åt mig en grå halsduk och begav mig ut i kylan.
Återigen fick jag en konstig känsla då jag kom hem denna dag. Jag kanske börjar bli sjuk eller något, tänkte jag, för att sedan leta efter katten och se hur hon mådde. Hon kröp ut från soffan för att sedan göra mig sällskap i köket då jag lagade mat. Under tiden jag åt skrev jag med mina vänner i våran gruppchatt. Lisa undrade vad vi alla hade för oss i helgen. Jag kom då att tänka på mitt ouijabräde och föreslog att vi skulle ha spelkväll hemma hos mig. Då alla tyckte att det var en bra ide bestämde vi att vi skulle ses hos mig på lördagskvällen.
Denna natten sov jag oroligt igen. Jag väcktes av ett ljud jag inte kunde identifiera och när jag tände lampan tyckte jag mig se en skugga i dörröppningen till sovrummet. Skuggan såg ut att vara från en människa men jag såg den endast en sekund då den försvann i riktning mot köket. Jag blev osäker på om det var mina trötta ögon och faktumet att jag var yrvaken som fått mig att se fel. Inte kunde jag ha sett en skugga av någon. Min rationella del av hjärnan tänkte att det var nog bara katten som i skenet av lampan fått en skugga mycket större än hennes verkliga storlek. Men känslan av att jag faktiskt sett en människoliknande skugga förbryllade mig så mycket att jag reste mig upp och gick ut i hallen och tände lampan. Jag var inte rädd att det skulle vara någon i lägenheten. Som sagt så tror jag att allt har en naturlig förklaring och därför ville jag se om det var katten som var uppe och gick. Kunde jag bara se att det var hon skulle jag kunna somna om utan att tänka mer på saken. -Hallå gumma?, frågade jag och tittade runt utan att se henne. Är det du som är uppe och går? Hon svarade med ett jamande som kom från soffan. Jag gick till in i vardagsrummet och böjde mig ner och sträckte in handen under soffan. När min hand strök över hennes mjuka päls hörde jag ett svagt spinnande från henne. Hon måste sprungit in och lagt sig här precis nu antog jag. Jag gick ut i köket för att passa på att dricka ett glas vatten, mest eftersom jag ändå var uppe. När jag åter gick mot sovrummet kom katten efter för att göra mig sällskap. När jag lade mig ner och drog upp täcket upptäckte jag att katten stannat upp och stirrade med skarp blick på den halvöppna garderobsdörren. Djupt inne i den lilla kattkroppen hörde jag ett morrande formas. Ljudet steg och blev till ett fräsande som följdes av att hon sprang ut i vardagsrummet och jag hörde hur hon klämde sig in under soffan. Jag förstod inte vad som flugit i henne.
Nattens uppvaknande hade fått mig att vara extra seg denna fredag. När jag till slut kom hem efter veckans jobb bestämde jag mig för att beställa pizza istället för att laga mat. Det var ju trots allt helg nu, så då kunde jag äta skräpmat utan att skämmas. Medan jag väntade på att pizzan skulle levereras städade jag inför spelkvällen och gästerna som skulle komma dagen efter. När jag skulle flytta på ouijabrädet som blivit liggandes på bordet fick jag se ett glas som stod på brädet. Jag kunde inte minnas att jag satt något glas på brädet men måste ställt ifrån mig det utan att tänka på det. Det var antagligen vattenglaset från natten då jag varit yrvaken och förvirrad. När jag pockade upp glaset fick jag se att det stod placerat precis över order ”hej” på spelbrädet. Jag skrattade till för mig själv. Lite ironiskt att jag satt glaset så perfekt över ”hej”. -Hej, finns det några spöken här, sa jag med löjlig röst och skrattade igen. ouijabrädet lade jag in i mitt skåp bland alla de andra brädspelen. Jag fortsatte städningen med att plocka upp en tröja från golvet som jag kastade in i garderoben. Samtidigt som jag stängde garderobsdörren plingade dörrklockan och jag skyndade dit för att få min efterlängtade pizza.
På lördagsmorgonen sov jag ut. Efter att ha legat vaken en stund lockade jag på katten. Det var en av våra rutiner att hon kom in och la sig i sängen när jag hade sovmorgon. Jag valde att tro att hon tyckte det var lika mysigt som jag med morgonmys, men egentligen ville hon nog få upp mig ur sängen så att jag skulle ge henne mat. Men denna morgon kom hon inte. Jag hörde henne jama ute i köket men in till sovrummet ville hon inte komma. Efter ytterligare en stund i sängen gick jag till slut upp. Då fick jag se att garderobsdörren åter stod öppen. Börjar gångjärnen bli slitna eller vad är det som gör att dörren inte längre håller sig stängd? Jag stängde dörren och kontrollerade att det klickade till innan jag ryckte i den för att känna att den var ordentligt stängd och inte kunde glida upp. Jag kan irritera mig onödigt mycket på sådana små saker som en dörr som glider upp om man slarvar att stänga den. Men nu var dörren i alla fall stängd ordentligt.
Efter frukosten gjorde jag mig i ordning för att gå ut och göra lite ärenden. Bland annat skulle jag köpa kex och ost till kvällen. Jag behövde även ta en sväng förbi systembolaget för att köpa en bag-in-box inför spelkvällen. När jag stod framför spegeln i badrummet och tog på mig mina smycket märkte jag att min silverring var borta. Jag har en liten skål med lock vid handfatet där jag förvarar de smycken som jag oftast använder. Där förvarar jag min silverring som jag fått av Lisa och Agnes när jag fyllt 20. Men nu var den inte där. Jag kunde inte förstå vart den tagit vägen. Den låg alltid där om den inte satt på mitt finger. Det var en ganska enkel ring med sparsam utsmyckning, men det var min favorit. Jag letade en stund för att försäkra mig om att den inte låg utanför skålen eller i burken med hårsnoddar. Men jag hittade den ingenstans. Fundersam fortsatte jag sätta upp håret innan jag gav mig ut för att fixa mina ärenden.
Efter att ha uträttat mina ärenden spenderade jag eftermiddagen med att kolla på film. När det blev dags att byta från mysbyxor till något finare för kvällen fann jag åter igen garderobsdörren öppen. -Va-fan, svor jag för mig själv. Jag stängde ju dig... dörrjävel... muttrade jag medan jag valde bland jeansen som hängde på galgarna.
När klockan var lite efter sex plingade det på dörren och Lisa stod med ett stort leende och en systemetkasse i handen. Vi hade precis hällt upp var sitt glas vin när det plingade igen och Agnes och Sara gjorde oss sällskap. Det dröjde inte länge innan Clara och Therese hade anslutit. Ett par timmar senare hade vi ätit ost och kex, pratat om allt och inget och druckit vin så att vi alla var fnittriga. -Nu är det dags att vi spelar något!, utbrast Therese som alltid var full av energi. -Vad vill ni spela?, frågade jag medan jag gick mot skåpet där alla mina brädspel låg. Jag hade inte berättat för tjejerna om mysteri-boxen jag köpt, eller om ouijabrädet. Det hade bara inte blivit av. När jag öppnade skåpet såg jag genast ouijabrädet jag lagt in kvällen innan. På brädet låg min silverring som saknades från badrummet. Jag frös till i hela kroppen när jag såg ringen ligga placerad perfekt över ”hej”. Ringen ramade in ordet på ett sätt som krävt att den som lagt ringen där placerat den med vilje och med viss precision. HUR FAN HAMNADE RINGEN DÄR?!, undrade jag. Nog för att jag blivit lite virrig och glömsk de senaste dagarna... men jag var helt, HELT säker på att det inte var jag som lagt ringen där. Det fanns ingen annan som kunde gjort det heller. Men det måste ha varit någon annan... hur hamnade den annars där. Snabbt ryckte jag åt mig ringen och satte den på mitt finger. -Åh, ett ouijabräde! Det måste vi prova! Lisa sträckte sig framför mig för att få tag på spelbrädet upprymd över fyndet. Efter att ha upptäckt ringen på spelbrädet var jag inte det minsta sugen på att prova brädet. -Spelbrickan man ska ha på brädet saknas, sa jag i ett försök att förhindra spelet. -Det gör väl inget, vi kan ta ett glas eller något, kontrade Lisa. Obehaget steg i min kropp. -Då blir det ju inte på riktigt, sa jag och försökte dölja obehaget och skräcken som infunnit sig i mig. Jag tog spelbrädet från Lisa och lade det ovanpå det axelhöga skåpet för att snabbt säga: -Vad sägs som en omgång Trivial pursuit? Det var det första spelet jag sett i skåpet och jag spelade gärna vad som helst, så länge det inte var ouija. Sagt och gjort så spenderades kommande timme med en omgång Trivial pursuit och ännu mera vin. Efter det blev det några glas till och tre omgångar Alias. Vi hade det riktigt trevligt och stämningen var på topp. Alla vara vid det här laget ganska berusade vilket resulterade i oavbrutet skratt åt saker som i nyktert tillstånd inte hade varit särskilt roligt. Lisa kom tillbaka från toan med ouijabrädet i sin hand. -När jag var på toa hände det något konstigt, sa hon ganska allvarlig. -Vad då?, frågade Agnes och Sara i kör. -Det kom ett spöke och sa att vi måste spela ouija. Lisa tappade masken och skrattade ut de sista ordet i meningen vilket resulterade i att vi andra brast i gapskratt vi också. Jag också. Det var förmodligen vinet och den goda stämningen som fått obehaget över ouijabrädet att försvinna. I denna stund mindes jag nog inte ens ringen jag hittat där tidigare på kvällen. Hur som helst så protesterade jag inte mot att spela denna gång. Agnes drack upp det sista av sin GT och vände glaset upp och ner på brädet. -Hur börjar vi?, frågade hon då hon svalt den stora klunken. -Vi säger hej. Antar jag? Clara tittar på oss andra för att se om någon hade invändningar. -Vi måste fråga om det finns någon ande här. Och be den om ett tecken! Nästan vrålar Therese ut. Therese blir oftast ännu mer energisk än vanligt då hon får alkohol i sig. -Och alla måste ha fingrarna på glaset. Annars funkar det typ inte, sa Lisa och la sitt finger på glasets botten. Vi andra följde efter. -Finns det någon ande här, sa Lisa med tillgjord mörk röst så påminde om en skräckfilm. Det fick oss alla att brista ut i skratt. Håll kvar fingrarna, skrattade Lisa, annars fungerar det inte. -Vilket tur att vi har med en expert, skrattar jag och gav Lisa en menande blick. -Haha, om du har en examen i ouija så får du gärna ta över, skrattar hon. Men först vill jag se ett inramat diplom. Vi skrattade i flera minuter innan vi samlade oss och Lisa åter sa: -Finns det någon ande här så ge oss ett tecken. I en halv minut satt alla tysta och väntade på att något skulle hända. Jag tror inte att någon av oss förväntade oss att något skulle hända. Vi hade ryckts med i stämningen och lyssnade spänt samtidigt som vi tittade på spelbrädet. Så plötsligt hörde vi ett knackande. För en sekund stelnade vi till men Agnes kunde inte hålla minen utan avslöjade sig själv med ett fniss. -Ha ha, trodde du vi skulle gå på det eller?, frågade Clara. -Ni ville ha ett tecken och det fick ni, skämtade Agnes. -Jag tänker ta en rök-paus, någon som vill med?, frågade Sara som är den enda av oss som röker. Det slutade med att vi alla gick ut på min lilla balkong. Den friska, kyliga luften var ett skönt avbrott. Efter två cigg gick vi alla in igen. Jag slängde ett öga mot ouijabrädet och fick se glaset stå placerat över ”hej”. -Lämnade vi glaset på hej?, frågade jag de andra. -Vad pratar du om?, frågade Lisa. -Spelbrädet, sa jag. Lämnade vi glaset på ”hej”? Jag kom på mig själv med att låta irriterad och hoppades att ingen hörde det. -Det kanske är anden som säger hej, skrattade Agnes retsamt och de andra stämde in i skratt. Jag tog bort glaset och plockade med ett par andra glas ut till diskhon. -Therese och Lisa ska spela ett parti schack och vi slår vad om vem som vinner, ropar Clara inifrån tv-rummet. Vem satsar du på? -Therese, svarar jag snabbt. Lisa är för full för att ens veta hur pjäserna ska ställas upp. Jag hade delvis rätt. Lisa fick upp spelpjäserna men var inte nykter nog att minnas vilken spelpjäs som fick gå på vilket sätt. Partiet blev kort och efter en skål för vinnaren tyckte vi alla att det var dags att avsluta kvällen. Jag bar ut all disk till diskhon medan tjejerna tog på sig ytterkläderna. Sedan följde jag dem ner för trapporna och vinkade av dem vid busshållplatsen som låg 20-tal meter från min port. Kylan bet i kinderna och det var skönt att komma in i den varma lägenheten igen. Jag var trött och orkade inte bry mig om att borsta tänderna utan gick raka vägen till sovrummet. När jag passerade bordet där ouijabrädet låg kvar stod där ett glas. Glaset stod upp-och-ner rakt över ”hej”. Jag gick fram och tittade förbryllat på glaset. Jag var långt ifrån nykter men jag hade plockat ut alla glas till diskhon innan jag följt tjejerna ut. Obehaget som ouijabrädet åstadkom fyllde min kropp på nytt. Då tröttheten tog över ställde jag ner glaset på bordet med en övertalande tanke om att ”jag missade bara glaset, det har stått där hela tiden. Jag är för full för att minnas det bara”. Spelbrädet ville jag i alla fall inte se mer av så jag la in det i skåpet igen och stängde skåpdörren. Sedan gick jag in i sovrummet, klädde av mig och somnade på två minuter.
Ett ljud hade väckt mig. Det var mörkt i rummet och mitt huvud var tungt och snurrigt. -Kom hit kissen, lockade jag på katten då det måste ha varit henne jag hört. Som svar fick jag ett fräsande som kom utifrån hallen. Jag tände lampan för att se vad klockan var och kanske kunde jag även få svar på vad katten hade fräst åt. Ljuset av lampan stack i ögonen. När ögonen hade börjat vänja sig såg jag en svag skugga på väggen. Skuggans konturer bildade gestalten av en smal, människoliknande varelse. Men skuggan såg inte ut som skuggan från någon som stått framför lampan, för skuggan var inte alls så kompakt, utan snarare som skuggan från en tunn gardin som släpper igenom det mesta av ljuset. En svag skugga. Skuggan var rakt framför mig och jag kunde inte se något som orsakade den. Instinktivt kastade jag blicken mot garderobsdörren. Den stod öppen. Denna gången var jag inte säker på att jag stängt den. Mitt fokus flyttades tillbaka till skuggan. Om det var skuggan av en människa var det en kort människa. Smal, eller rättare sagt spinkig och armarna längs dess sidor såg oproportionerligt långa ut och fingrarna lika så. Eventuellt kan det ha varit naglar som fick fingrarna att se längre ut. Jag tog in dess utseende på några sekunder innan jag la märke till att skuggan inte kunde komma från något i rummet. Skuggan från en möbel rör sig inte. Det gjorde skuggan. Inte som en direkt rörelse, utan den var bara inte still. Som det lätta gunget som blir när en människa andas. Hela min kropp stelnade till och skräcken fyllde varje millimeter av mig. Jag slutade andas då jag var rädd att skuggan skulle lägga märke till mig. Jag utgick från att skuggan var något levande. Om det var skuggan eller det som måste orsaka skuggan som skrämde mig kunde jag inte reda ut. En skugga har ju alltid en källa, men skuggans källa skulle i så fall finnas framför mina ögon vilket den inte gjorde. Jag låg paralyserad av skräck i cirka en minut innan jag tog mod till mig att snabbt släcka och dra täcket över huvudet. Tack vare allt vin jag druckit under kvällen somnade jag om efter kanske en halvtimme.
Jag vaknade av att solen sken in på mig. Med en gång påmindes jag av nattens händelse. Hade det bara varit en dröm? Jag hoppades det men det hade varit alldeles för verklighetstroget för att vara en dröm. Vad kastar en skugga utan att synas? Tänkte jag och kände hur obehaget fick det att vändas i magen. Jag hade ingen lust att ligga kvar i sängen utan gick upp för att distrahera tankarna med att städa. Huvudvärken påminde mig om allt vin jag druckit kvällen innan. Jag gick fram till väggen där skuggan visat sig under natten. Nu lystes väggen upp av solljuset. Trots att jag sett samma beigea tapet varje dag synade jag den noga efter fläckar eller något annat som kunde förklara om nattens upplevelse trots allt hade varit en synvilla. Men inget. Jag gick fram till garderoben och stängde dörren med en bestämt smäll. Jag behövde kaffe. Mycket kaffe och en Alvedon. Så snart jag startat kaffebryggaren och gett katten mat gick jag in till vardagsrummet för att städa undan. Katten jamade godmorgon underifrån soffan. Då fick jag se det. Ouijabrädet stod på bordet med ett glas på. Jag visste att glaset var placerat på ”hej” redan innan jag kommit hela vägen fram till brädet. Jag hejdade mig i steget och tog sedan mod till mig och gick fram till brädet. Mycket riktigt stod glaset över ”hej”. Jag tog ett djup, långt andetag. Andades in... och ut. Sedan ryckte jag åt mig glaset och spelbrädet och gick ut i köket. Spelbrädet kastade jag ner i papperskorgen. Det var för stort och endast ena hörnet gick ner i sophinken men de sket jag i. Nu skulle det förbannade spelbrädet ut. Jag ringde min mamma samtidigt som jag kläde på mig och hällde upp kaffer i min termosmugg. Jag frågade mamma om hon var hemma och sa att jag inte hade något för mig idag så jag tänkte komma på besök. Sanningen var att jag inte stod ut med att vara hemma i lägenheten hela dagen. Inte efter det som hänt under natten. Jag började på riktigt tro att jag var galen. Mamma sa att hon var hemma hela dagen och om jag kom kunde vi äta en god middag ihop. Det skulle bli trevligt.
På bussen på väg till mamma försökte jag reda ut tankarna. Hade jag börjat gå i sömnen, fast att jag aldrig gjort det tidigare? Var det i sömnen jag hade plockat fram ouijabrädet från skåpet. Nä... det kändes inte troligt. Och varför placerades alla saker över ”hej”. Vadå hej? Vem eller var det kanske VAD vill säga hej? Och varför öppnas garderobsdörren jämt? Är det verkligen bara gångjärnen som har blivit slitna? Eller är det någon som öppnar dörren när jag inte är hemma? Varför beter sig katten så konstigt? Allt hade börjat med den där mysteri-boxen. Lådan hade varit väldigt tung när jag hämtade den. Men då jag öppnat den var varken lådan eller dess innehåll tungt. Jag drack mitt varma kaffe med rynkade ögonbryn. Jag var så irriterad men ännu mera rädd. Vad jag var rädd för visst jag ju inte ens. Skuggan jag sett under natten MÅSTE ha orsakats av något. Allt har en naturlig förklaring, även om man inte alltid ser den med en gång, mediterade jag för mig själv. Vem hade ens skickat ett spelbräde i en så stor låda? Hm... lådan hade varit tung... kunde det vara så att det funnits något mer i lådan... något som avsändaren hade velat bli av med... något som hade med ouijabrädet att göra? Kan brädet ha hämtat något från andra sidan som sedan följt med brädet hem till mig. Något som nu ville ha min uppmärksamhet... något som inte hör hemma i denna värld och därför inte syns? Kan något som inte syns ge en skugga...? Bussen stannade och jag vaknade upp ur mina tankar och skyndade mig av.
Jag hade en trevlig dag med mamma men jag kunde inte sluta tänka på att konstig som hänt det senaste. Mamma märkte att jag svävade iväg i tankarna och frågade flera gånger vad jag tänkte på. -Inget, försäkrade jag henne. Jag har sovit lite dåligt bara. Jag kunde inte förklara för henne om allt konstigt. Vad skulle jag säga? Att det kanske finns något i min lägenhet, att garderoben behöver nya gångjärn, katten beter sig konstigt och att jag glömt vart jag ställt mina vattenglas. Ingen människa håller väl koll på vart de ställer sina glas! Jag insåg hur paranoid jag skulle ha låtit om jag sagt detta högt. Jag ville inte oroa henne men jag passade ändå på att fråga om jag någon gång gått i sömnen som barn. -Nej, det kan jag aldrig minnas att du gjort. Varför undrar du det? Mamma tyckte såklart att det var en konstig sak att fråga apropå ingenting. -Nej, inget särskilt. Bara en grej jag och tjejerna pratade om igår, ljög jag för att avfärda samtalet.
Det hann bli kväll innan jag till slut tog bussen hem. För varje meter bussen åkte växte sig obehaget större i mig. Stegen upp för trappan var tunga och när jag vridit om nycklarna i låset tog jag ett djupt andetag och sa till mig själv: ”Skärp dig! Allting har en förklaring. Och spöken finns inte. Det vet du”. Sedan öppnade jag dörren och klev in i lägenheten. Allt var som vanligt och jag andades ut och kände mig dum som låtit tankarna spinna iväg. Nycklarna hängde jag i nyckelskåpet på väggen och ytterkläderna hängde jag av mig vid hatthyllan. När jag kom in i vardagsrummet såg jag ouijabrädet stå på bordet. Denna gången var det ett av mina halsband som låg på brädet. Det var ett av de smycken jag förvarade i badrummet vanligtvis. Nu låg det placerat över ”hej”. Blodet frös till is i ådrorna. Jag blev rasande över rädslan som fyllde mig och hanterade det genom att bestämt och hastigt ta upp spelbrädet och med full kraft bryta det på mitten över mitt knä. Jag la ihop de två halvorna och bröt det på nytt över knät. Med bestämda steg gick jag sedan ut i köket och slängde bitarna i sopphinken igen. Denna gången gick hela spelbrädet, rättare sagt bitarna av det, ner helt i sophinken. Jag tryckte till bitarna lite extra så att de tog emot i botten. -Jag är inte galen, mumlade jag irriterat till mig själv och styrde stegen tillbaka till vardagsrummet. Halsbandet satte jag runt halsen. Nu kunde det inte hamna på det dumma spelbrädet såvida ingen slet de från min hals, resonerade jag. Efter det tog jag en dusch och tvättade håret. Det var en kort dusch. Klockan var mycket och imorgon blev det en ny vecka. Efter duschen gjorde jag mig i ordning för kvällen och det sista jag tänkte göra var att släcka ner i lägenheten. Jag släckte i köket och gick vidare till vardagsrummet... Där, på bordet låg de trasiga ouijabrädet. Jag gick långsamt och tveksamt fram till det. De fyra bitarna låg tätt ihop som att någon försökt laga det men inte haft varken tejp eller lim för att fästa bitarna i varandra. Över ”hej” låg mina nycklar. I några sekunder stod jag helt mållös och gapade med blicken fäst på spelbrädet. Hur...? var allt mina tankar kunde forma. Min ilska hade inte försvunnit. Enda förklaringen till att ouijabrädet och allt annat konstigt är att någon är i min lägenhet och flyttar sakerna. Någon som jag inte ser. Som inte låter sig bli sedd. Genast bestämde jag mig för att nu får det vara nog. Jag beväpnade mig med en stekpanna och ficklampa innan jag gick in till garderoben i sovrummet. Dörren stod på glänt. Med stekpannan redo att slå till vem, eller vad, som kunde finnas där inne lyste jag igenom garderoben. Jag flyttade på kläderna för att försäkra mig om att det var tomt. Det var det. Efter att ha sökt igenom hela lägenheten lyste jag igenom garderoben en gång till. Hela tiden med stekpannan i högsta hugg. Nu andades jag ut och slappnade av för första gången sedan jag kommit hem. Det var ingen i min lägenhet. Bara jag och katten. Och dörren var låst. Hade det varit någon här var den inte det längre. För säkerhets skull lät jag några lampor vara tända när jag gick och lade mig.
Vettskrämd vaknade jag upp. Jag vet inte vad som väckt mig men jag var säker på att något var fel. Försiktigt sträckte jag ut armen och letade upp lampknappen som tände sänglampan. 03.00 visade klockan. Paniken sköt igenom mig då jag plötsligt insåg att sänglampan var en av de lampor jag lämnat tänd. Sakta vred jag på huvudet för att se ut över rummet. Framför sängen såg jag samma skugga jag sett natten innan. Den var ännu mer obehaglig än jag mindes den. Med sina långa smala armar. Skuggan var fortfarande svag som från en tunn gardin. Skuggan rörde sig mot mig. Den sträckte sina oproportionerligt långa knotiga fingrar mot mig. Jag höll andan och hjärnan kunde inte formulera en enda tanke. Skräcken paralyserade mig. Skuggan tog ytligare ett steg närmre. Med armarna sträckta mot mig tog den sig över sänggaveln och kröp sakta mot mig. När den kommit fram till min bröstkorg sträckte den på sig, lutat över mig. De knotiga fingrarna kom närmre mitt ansikte... Jag måste ha svimmat för plötsligt vaknade jag upp med ett ryck. Jag drog häftigt efter andan medan jag kastade mig efter lampknappen. Lampans ljus kastade ett skarpt ljus över rummet. Tomt. Förvirrad och skräckslagen som jag var kastade jag mig ut i köket och greppade stekpannan jag lämnat framme från kvällen. Jag kollade först att dörren var låst. Sedan sökte jag igenom lägenheten säkert tio gånger utan att hitta något. Inget ovanligt alls. Bara katten som jamade under soffan.
Nu är klockan 05.48 och jag är inne på min åttonde kopp kaffe. Om en timme ska jag ringa till jobbet och sjukskriva mig för dagen. Idag ska jag göra mig av med ouijabrädet för gott. De fyra bitarna ligger fortfarande på soffbordet framför mig. Prydligt och tätt intill varandra. Ditlagda av den där hemska saken. Min ytterdörr har varit låst hela natten och jag vet att det inte är något som varken kommit in eller gått ut genom den. Om skuggan som anföll mig är en ond demon, ett spöke, en poltergais eller något annat vet jag inte. Jag bryr mig inte. Vad det än är så är det av ondo. Jag känner det i varje nerv i kroppen. Min rimligaste gissning är att personen som skickade ouijabrädet till mig hade framkallat något som inte hör hemma i vår värld. Något som följde med i lådan till mig. Så fort affärerna öppnar ska jag åka och köpa tändvätska och sedan ta mig ut i skogen och bränna ouijabrädet. Jag sväljer den sista klunken kaffe, vänder koppen upp och ner, placerar den över ordet ”hej då” och säger högt och tydligt ”HEJ DÅ”.
0
submitted by Jezii_ to sweden [link] [comments]


2018.12.23 15:28 Jezii_ Spökhistori: Vad köpte jag på nätet?

Jag har skrivit en spökhistoria och behöver lite feedback. Jag är ingen van skribent men gillar att skriva och vill bli bättre. Detta är en fiktiv berättelse och jag kallar den: Vad köpte jag på nätet?

Har du hört talas om ”mysteri-box”? Du vet, en sån där låda du kan köpa på e-bay och liknande e-handelssidor, med ett okänt innehåll. Kort sagt så köper du en låda utan att veta vad den innehåller. Du får sedan en överraskning när du får hem lådan och öppnar den. Denna berättelse kommer handla om en sådan låda.
Först ska jag kort berätta vem jag är. Jag är en 25-årig tjej som bor i en småstad. Bortsett från min katt bor jag ensam i en hemtrevlig lägenhet. På dagarna har jag ett kontorsjobb och på min fritid träffar jag ofta vänner eller familj. Det är ett helt normalt och ganska stillsamt liv. I alla fram tills nu.
Det hela började en helt vanlig kväll. Jag låg i soffan med Youtube spelandes på TV-skärmen, men surfade mest på mobilen, trött efter dagen jobb. På TV:n rullade Youtube-klipp efter Youtube-klipp då jag för längesedan slutat köa klipp jag ville se. Plötsligt fångade ljudet från TV:n min uppmärksamhet och jag tittade upp. Det visade sig att det glada skriket från en Youtuber var reaktionen av att öppna en mysteri-box. Efter att ha sett ytterligare ett par klipp med Youtubers som öppnade sina mysteri-box framför kameran blev jag lite sugen på att själv klicka hem en. Jag tänkte att det kunde vara en kul grej. Kul grej... Om jag bara hade vetat...
Efter några dagar hade jag nästan glömt bort mitt köp men blev glatt överraskad när jag efter jobbet såg att jag fått ett sms om att jag hade ett paket att hämta. På vägen hem svängde jag förbi mitt postombud för att hämta ut paketet. Det är alltid mycket folk som ska hämta ut paket efter 16-tiden; alla på väg hem efter jobbet. Under tiden jag väntade på min tur fantiserade jag om vad som kunde finnas i låda. Jag hade betalt 300kr för den, vilket jag tycket var en lagom summa för att lådans innehåll skulle vara mer än bara billig skit, samtidigt som jag hade råd att förlora pengarna om det visade sig att innehållet var skit. -Nr: 42!, ropades ut och jag vaknade till ur mina fantasier och gick fram till disken för att uträtta mitt ärende. Efter flera minuters letande kom killen i butiken tillbaka från lagret med ett stort paket på en vagn. -OJ, det var större än jag förväntat mig, utbrast jag när jag såg paketet. Lådan var över 1x1 meter och minst lika hög. Jag var tacksam över att jag fick låna vagnen för att rulla ut paketet till bilen. Jävlar vad tungt, tänkte jag när jag lyfte in lådan i bagageutrymmet på bilen. Är det en IKEA-möbel eller vad kan det vara?, undrade jag och min nyfikenhet växte sig ännu större.
Efter att jag med lite möda fått in paketet i min lägenhet pustade jag ut och hängde av mig jackan, skorna, nycklarna och handväskan. -Nu ska vi se vad det är för mysteri-box, sa jag för mig själv då jag hämtade en kniv i köket för att skära upp tejpen som täckte lådans öppning. Min katt kom nyfiket fram för att lukta på lådan. -Den som packade har då verkligen inte snålat med tejpen, sa jag till katten samtidigt som jag skar genom tejpens alla lager. Helt plötsligt fräste katten till och sprang iväg från lådan i rasande fart. Jag har aldrig sett min annars så lugna katt fräsa åt något på det sättet, så jag sprang efter henne in i köket. Hon satt och tryckte under en stol och ville inte prata med mig. Ja, ja... tänkte jag och gick ut i hallen för att äntligen få se vad lådan innehöll. När jag kom ut till lådan var kartongkanterna uppvikta. Hmm... vek jag upp lådans kanter? Ja, det gjorde jag väl utan att tänka på det, antog jag. Jag tittade ner i lådan och förvånades över vad jag såg. I botten låg ett ouijabräde. ENDAST ett ouijabrädet. Jag plockade upp brädet och kliade mig i huvudet. Jag vägde brädet i handen och det vägde inte mer än vad man kan förvänta sig att ett spelbräde som är som ett A3-papper i storlek och ca 0,5cm tjockt. Jag tittade ner i lådan och undersöker det tomma utrymmet med handen för att sedan väga ouijabrädet en gång till i handen. Förbryllad la ner spelbrädet på golvet för att lyfta lådan, för att se om det var lådan i sig som hade varit så tung. Ännu mer förvånad och fundersam blev jag när jag efter flera lyft konstaterat att lådan inte vägde mer än en vanlig papplåda. Men paketet hade ju vart så tungt att bära in... visst hade det det... jag stod och stirrade på lådan ett tag och funderade på om jag blivit galen då jag inte kunde förstå varför det inte fanns någon förklaring till lådans vikt som plötslig minskat. Sedan bestämde jag mig för att laga lite mat och släppa mysteriet med lådan. Jag var nog bara trött efter att jag stirrat på en datorskräm hela dagen. Jag ser mig själv som en förnuftig person och tror att allt har en naturlig förklaring även om man inte ser den på en gång. Därför tänkte jag att mysteriet inte var något att grubbla sig gråhårig över.
Efter maten tog jag mig en ordentligare titt på ouijabrädet som funnits i lådan. Det hade alfabetets bokstäver i två prydliga rader, orden ”ja”, ”nej”, ”hej” och ”hejdå”, inramat av en mönstrad ram mot den ljusa bakgrunden. Det var allt. Spelbrickan, alltså den plattan som ska ligga på spelbrädet och som deltagarna ska lägga sina fingrar på, hade inte följt med. Tur att jag inte betalade mer för lådan, tänkte jag. Men det kunde bli kul att prova brädet under en spelkväll i framtiden tänkte jag samtidigt. Jag och mina vänner hade ofta spelkvällar då vi drack vin och spelade brädspel, vilket framåt småtimmarna kunde sluta hur som helst. Antingen blev någon osams över reglarna i Monopol eller så så firade vi alla att vi vunnit då ingen var nykter nog att veta vems tur det var i fia-med-knuff.
Den natten sov jag oroligt och när jag vaknade var jag allt annat än utsövd. Trött gick jag upp för att starta kaffebryggaren och ge katten mat, allt enligt min inövade morgonrutin. Katten som alltid kommer till matskålen så fort hon hör ljudet av kylskåpet som öppnas kom inte denna morgon. Istället hittade jag henne under soffan där hon verkade ha spenderat natten. Efter att ha sträckt in handen och klappat henne tänkte jag att jag skulle ha lite koll på henne så hon inte var sjuk. Detta beteende var inte likt henne. Efter att jag fått i mig lite frukost begav jag mig till jobbet.
När jag kom hem den dagen fick jag en konstig känsla så fort jag kom in i lägenheten. En känsla av att jag inte var ensam. Jag skakade av mig känslan och gick istället för att titta i kattens matskålar. Hon hade ätit upp mjuk-maten och även en del av torrfodret. Skönt, då verkar hon inte vara sjuk fast att hon bettet sig lite märkligt. Senare på kvällen skulle jag leta fram rena kläder till morgondagen. Garderobsdörren stod på glänt vilket det ofta gjorde då jag slarvade med att stänga den. På golvet av garderoben låg en klänning som halkat av sin galge. Eftersom det var en av mina finare klänningar som hängde längst in i garderoben var det egentligen lite konstigt att den halkat av galgen då jag inte varit så långt in i garderoben och rotat på länge. Utan att tänka nämnvärt på det plockade jag upp klänningen och hängde tillbaka den på en ledig galge. Efter att ha plockat fram kläder stängde jag garderobsdörren så att det skulle se lite städat och ordningsamt ut.
Denna natten sov jag bra, bortsett från att jag vaknat till ett par gånger av att jag hört ljud. Eftersom katten är vaken större delen av nätterna somnade jag om på en gång då jag visste att ljuden bara berodde på min fyrbenta hårboll. På morgonen ville jag minnas att ljuden som väckt mig hade påmint om fotsteg. Men jag visste ju att det bara hade varit katten. Hennes små tassar måste blandats med mina drömmar och fått mig att minnas något annat än verkligheten. Katten låg även denna morgon under soffan men kom tveksamt fram till matskålarna när frukosten serverats. Efter att ha ätit lite sprang hon in under soffan igen. Innan jag åkte till jobbet bestämde jag mig för att hämta en halsduk i garderoben då termometern visade att temperaturen var betydligt kallare än gårdagen. Garderobsdörren stod på glänt idag igen. Konstig... jag var säker på att jag stängt den dagen innan. Men kanske hade jag slarvat och den glidit upp de centimeterna den stod öppen. Jag ryckte åt mig en grå halsduk och begav mig ut i kylan.
Återigen fick jag en konstig känsla då jag kom hem denna dag. Jag kanske börjar bli sjuk eller något, tänkte jag, för att sedan leta efter katten och se hur hon mådde. Hon kröp ut från soffan för att sedan göra mig sällskap i köket då jag lagade mat. Under tiden jag åt skrev jag med mina vänner i våran gruppchatt. Lisa undrade vad vi alla hade för oss i helgen. Jag kom då att tänka på mitt ouijabräde och föreslog att vi skulle ha spelkväll hemma hos mig. Då alla tyckte att det var en bra ide bestämde vi att vi skulle ses hos mig på lördagskvällen.
Denna natten sov jag oroligt igen. Jag väcktes av ett ljud jag inte kunde identifiera och när jag tände lampan tyckte jag mig se en skugga i dörröppningen till sovrummet. Skuggan såg ut att vara från en människa men jag såg den endast en sekund då den försvann i riktning mot köket. Jag blev osäker på om det var mina trötta ögon och faktumet att jag var yrvaken som fått mig att se fel. Inte kunde jag ha sett en skugga av någon. Min rationella del av hjärnan tänkte att det var nog bara katten som i skenet av lampan fått en skugga mycket större än hennes verkliga storlek. Men känslan av att jag faktiskt sett en människoliknande skugga förbryllade mig så mycket att jag reste mig upp och gick ut i hallen och tände lampan. Jag var inte rädd att det skulle vara någon i lägenheten. Som sagt så tror jag att allt har en naturlig förklaring och därför ville jag se om det var katten som var uppe och gick. Kunde jag bara se att det var hon skulle jag kunna somna om utan att tänka mer på saken. -Hallå gumma?, frågade jag och tittade runt utan att se henne. Är det du som är uppe och går? Hon svarade med ett jamande som kom från soffan. Jag gick till in i vardagsrummet och böjde mig ner och sträckte in handen under soffan. När min hand strök över hennes mjuka päls hörde jag ett svagt spinnande från henne. Hon måste sprungit in och lagt sig här precis nu antog jag. Jag gick ut i köket för att passa på att dricka ett glas vatten, mest eftersom jag ändå var uppe. När jag åter gick mot sovrummet kom katten efter för att göra mig sällskap. När jag lade mig ner och drog upp täcket upptäckte jag att katten stannat upp och stirrade med skarp blick på den halvöppna garderobsdörren. Djupt inne i den lilla kattkroppen hörde jag ett morrande formas. Ljudet steg och blev till ett fräsande som följdes av att hon sprang ut i vardagsrummet och jag hörde hur hon klämde sig in under soffan. Jag förstod inte vad som flugit i henne.
Nattens uppvaknande hade fått mig att vara extra seg denna fredag. När jag till slut kom hem efter veckans jobb bestämde jag mig för att beställa pizza istället för att laga mat. Det var ju trots allt helg nu, så då kunde jag äta skräpmat utan att skämmas. Medan jag väntade på att pizzan skulle levereras städade jag inför spelkvällen och gästerna som skulle komma dagen efter. När jag skulle flytta på ouijabrädet som blivit liggandes på bordet fick jag se ett glas som stod på brädet. Jag kunde inte minnas att jag satt något glas på brädet men måste ställt ifrån mig det utan att tänka på det. Det var antagligen vattenglaset från natten då jag varit yrvaken och förvirrad. När jag pockade upp glaset fick jag se att det stod placerat precis över order ”hej” på spelbrädet. Jag skrattade till för mig själv. Lite ironiskt att jag satt glaset så perfekt över ”hej”. -Hej, finns det några spöken här, sa jag med löjlig röst och skrattade igen. ouijabrädet lade jag in i mitt skåp bland alla de andra brädspelen. Jag fortsatte städningen med att plocka upp en tröja från golvet som jag kastade in i garderoben. Samtidigt som jag stängde garderobsdörren plingade dörrklockan och jag skyndade dit för att få min efterlängtade pizza.
På lördagsmorgonen sov jag ut. Efter att ha legat vaken en stund lockade jag på katten. Det var en av våra rutiner att hon kom in och la sig i sängen när jag hade sovmorgon. Jag valde att tro att hon tyckte det var lika mysigt som jag med morgonmys, men egentligen ville hon nog få upp mig ur sängen så att jag skulle ge henne mat. Men denna morgon kom hon inte. Jag hörde henne jama ute i köket men in till sovrummet ville hon inte komma. Efter ytterligare en stund i sängen gick jag till slut upp. Då fick jag se att garderobsdörren åter stod öppen. Börjar gångjärnen bli slitna eller vad är det som gör att dörren inte längre håller sig stängd? Jag stängde dörren och kontrollerade att det klickade till innan jag ryckte i den för att känna att den var ordentligt stängd och inte kunde glida upp. Jag kan irritera mig onödigt mycket på sådana små saker som en dörr som glider upp om man slarvar att stänga den. Men nu var dörren i alla fall stängd ordentligt.
Efter frukosten gjorde jag mig i ordning för att gå ut och göra lite ärenden. Bland annat skulle jag köpa kex och ost till kvällen. Jag behövde även ta en sväng förbi systembolaget för att köpa en bag-in-box inför spelkvällen. När jag stod framför spegeln i badrummet och tog på mig mina smycket märkte jag att min silverring var borta. Jag har en liten skål med lock vid handfatet där jag förvarar de smycken som jag oftast använder. Där förvarar jag min silverring som jag fått av Lisa och Agnes när jag fyllt 20. Men nu var den inte där. Jag kunde inte förstå vart den tagit vägen. Den låg alltid där om den inte satt på mitt finger. Det var en ganska enkel ring med sparsam utsmyckning, men det var min favorit. Jag letade en stund för att försäkra mig om att den inte låg utanför skålen eller i burken med hårsnoddar. Men jag hittade den ingenstans. Fundersam fortsatte jag sätta upp håret innan jag gav mig ut för att fixa mina ärenden.
Efter att ha uträttat mina ärenden spenderade jag eftermiddagen med att kolla på film. När det blev dags att byta från mysbyxor till något finare för kvällen fann jag åter igen garderobsdörren öppen. -Va-fan, svor jag för mig själv. Jag stängde ju dig... dörrjävel... muttrade jag medan jag valde bland jeansen som hängde på galgarna.
När klockan var lite efter sex plingade det på dörren och Lisa stod med ett stort leende och en systemetkasse i handen. Vi hade precis hällt upp var sitt glas vin när det plingade igen och Agnes och Sara gjorde oss sällskap. Det dröjde inte länge innan Clara och Therese hade anslutit. Ett par timmar senare hade vi ätit ost och kex, pratat om allt och inget och druckit vin så att vi alla var fnittriga. -Nu är det dags att vi spelar något!, utbrast Therese som alltid var full av energi. -Vad vill ni spela?, frågade jag medan jag gick mot skåpet där alla mina brädspel låg. Jag hade inte berättat för tjejerna om mysteri-boxen jag köpt, eller om ouijabrädet. Det hade bara inte blivit av. När jag öppnade skåpet såg jag genast ouijabrädet jag lagt in kvällen innan. På brädet låg min silverring som saknades från badrummet. Jag frös till i hela kroppen när jag såg ringen ligga placerad perfekt över ”hej”. Ringen ramade in ordet på ett sätt som krävt att den som lagt ringen där placerat den med vilje och med viss precision. HUR FAN HAMNADE RINGEN DÄR?!, undrade jag. Nog för att jag blivit lite virrig och glömsk de senaste dagarna... men jag var helt, HELT säker på att det inte var jag som lagt ringen där. Det fanns ingen annan som kunde gjort det heller. Men det måste ha varit någon annan... hur hamnade den annars där. Snabbt ryckte jag åt mig ringen och satte den på mitt finger. -Åh, ett ouijabräde! Det måste vi prova! Lisa sträckte sig framför mig för att få tag på spelbrädet upprymd över fyndet. Efter att ha upptäckt ringen på spelbrädet var jag inte det minsta sugen på att prova brädet. -Spelbrickan man ska ha på brädet saknas, sa jag i ett försök att förhindra spelet. -Det gör väl inget, vi kan ta ett glas eller något, kontrade Lisa. Obehaget steg i min kropp. -Då blir det ju inte på riktigt, sa jag och försökte dölja obehaget och skräcken som infunnit sig i mig. Jag tog spelbrädet från Lisa och lade det ovanpå det axelhöga skåpet för att snabbt säga: -Vad sägs som en omgång Trivial pursuit? Det var det första spelet jag sett i skåpet och jag spelade gärna vad som helst, så länge det inte var ouija. Sagt och gjort så spenderades kommande timme med en omgång Trivial pursuit och ännu mera vin. Efter det blev det några glas till och tre omgångar Alias. Vi hade det riktigt trevligt och stämningen var på topp. Alla vara vid det här laget ganska berusade vilket resulterade i oavbrutet skratt åt saker som i nyktert tillstånd inte hade varit särskilt roligt. Lisa kom tillbaka från toan med ouijabrädet i sin hand. -När jag var på toa hände det något konstigt, sa hon ganska allvarlig. -Vad då?, frågade Agnes och Sara i kör. -Det kom ett spöke och sa att vi måste spela ouija. Lisa tappade masken och skrattade ut de sista ordet i meningen vilket resulterade i att vi andra brast i gapskratt vi också. Jag också. Det var förmodligen vinet och den goda stämningen som fått obehaget över ouijabrädet att försvinna. I denna stund mindes jag nog inte ens ringen jag hittat där tidigare på kvällen. Hur som helst så protesterade jag inte mot att spela denna gång. Agnes drack upp det sista av sin GT och vände glaset upp och ner på brädet. -Hur börjar vi?, frågade hon då hon svalt den stora klunken. -Vi säger hej. Antar jag? Clara tittar på oss andra för att se om någon hade invändningar. -Vi måste fråga om det finns någon ande här. Och be den om ett tecken! Nästan vrålar Therese ut. Therese blir oftast ännu mer energisk än vanligt då hon får alkohol i sig. -Och alla måste ha fingrarna på glaset. Annars funkar det typ inte, sa Lisa och la sitt finger på glasets botten. Vi andra följde efter. -Finns det någon ande här, sa Lisa med tillgjord mörk röst så påminde om en skräckfilm. Det fick oss alla att brista ut i skratt. Håll kvar fingrarna, skrattade Lisa, annars fungerar det inte. -Vilket tur att vi har med en expert, skrattar jag och gav Lisa en menande blick. -Haha, om du har en examen i ouija så får du gärna ta över, skrattar hon. Men först vill jag se ett inramat diplom. Vi skrattade i flera minuter innan vi samlade oss och Lisa åter sa: -Finns det någon ande här så ge oss ett tecken. I en halv minut satt alla tysta och väntade på att något skulle hända. Jag tror inte att någon av oss förväntade oss att något skulle hända. Vi hade ryckts med i stämningen och lyssnade spänt samtidigt som vi tittade på spelbrädet. Så plötsligt hörde vi ett knackande. För en sekund stelnade vi till men Agnes kunde inte hålla minen utan avslöjade sig själv med ett fniss. -Ha ha, trodde du vi skulle gå på det eller?, frågade Clara. -Ni ville ha ett tecken och det fick ni, skämtade Agnes. -Jag tänker ta en rök-paus, någon som vill med?, frågade Sara som är den enda av oss som röker. Det slutade med att vi alla gick ut på min lilla balkong. Den friska, kyliga luften var ett skönt avbrott. Efter två cigg gick vi alla in igen. Jag slängde ett öga mot ouijabrädet och fick se glaset stå placerat över ”hej”. -Lämnade vi glaset på hej?, frågade jag de andra. -Vad pratar du om?, frågade Lisa. -Spelbrädet, sa jag. Lämnade vi glaset på ”hej”? Jag kom på mig själv med att låta irriterad och hoppades att ingen hörde det. -Det kanske är anden som säger hej, skrattade Agnes retsamt och de andra stämde in i skratt. Jag tog bort glaset och plockade med ett par andra glas ut till diskhon. -Therese och Lisa ska spela ett parti schack och vi slår vad om vem som vinner, ropar Clara inifrån tv-rummet. Vem satsar du på? -Therese, svarar jag snabbt. Lisa är för full för att ens veta hur pjäserna ska ställas upp. Jag hade delvis rätt. Lisa fick upp spelpjäserna men var inte nykter nog att minnas vilken spelpjäs som fick gå på vilket sätt. Partiet blev kort och efter en skål för vinnaren tyckte vi alla att det var dags att avsluta kvällen. Jag bar ut all disk till diskhon medan tjejerna tog på sig ytterkläderna. Sedan följde jag dem ner för trapporna och vinkade av dem vid busshållplatsen som låg 20-tal meter från min port. Kylan bet i kinderna och det var skönt att komma in i den varma lägenheten igen. Jag var trött och orkade inte bry mig om att borsta tänderna utan gick raka vägen till sovrummet. När jag passerade bordet där ouijabrädet låg kvar stod där ett glas. Glaset stod upp-och-ner rakt över ”hej”. Jag gick fram och tittade förbryllat på glaset. Jag var långt ifrån nykter men jag hade plockat ut alla glas till diskhon innan jag följt tjejerna ut. Obehaget som ouijabrädet åstadkom fyllde min kropp på nytt. Då tröttheten tog över ställde jag ner glaset på bordet med en övertalande tanke om att ”jag missade bara glaset, det har stått där hela tiden. Jag är för full för att minnas det bara”. Spelbrädet ville jag i alla fall inte se mer av så jag la in det i skåpet igen och stängde skåpdörren. Sedan gick jag in i sovrummet, klädde av mig och somnade på två minuter.
Ett ljud hade väckt mig. Det var mörkt i rummet och mitt huvud var tungt och snurrigt. -Kom hit kissen, lockade jag på katten då det måste ha varit henne jag hört. Som svar fick jag ett fräsande som kom utifrån hallen. Jag tände lampan för att se vad klockan var och kanske kunde jag även få svar på vad katten hade fräst åt. Ljuset av lampan stack i ögonen. När ögonen hade börjat vänja sig såg jag en svag skugga på väggen. Skuggans konturer bildade gestalten av en smal, människoliknande varelse. Men skuggan såg inte ut som skuggan från någon som stått framför lampan, för skuggan var inte alls så kompakt, utan snarare som skuggan från en tunn gardin som släpper igenom det mesta av ljuset. En svag skugga. Skuggan var rakt framför mig och jag kunde inte se något som orsakade den. Instinktivt kastade jag blicken mot garderobsdörren. Den stod öppen. Denna gången var jag inte säker på att jag stängt den. Mitt fokus flyttades tillbaka till skuggan. Om det var skuggan av en människa var det en kort människa. Smal, eller rättare sagt spinkig och armarna längs dess sidor såg oproportionerligt långa ut och fingrarna lika så. Eventuellt kan det ha varit naglar som fick fingrarna att se längre ut. Jag tog in dess utseende på några sekunder innan jag la märke till att skuggan inte kunde komma från något i rummet. Skuggan från en möbel rör sig inte. Det gjorde skuggan. Inte som en direkt rörelse, utan den var bara inte still. Som det lätta gunget som blir när en människa andas. Hela min kropp stelnade till och skräcken fyllde varje millimeter av mig. Jag slutade andas då jag var rädd att skuggan skulle lägga märke till mig. Jag utgick från att skuggan var något levande. Om det var skuggan eller det som måste orsaka skuggan som skrämde mig kunde jag inte reda ut. En skugga har ju alltid en källa, men skuggans källa skulle i så fall finnas framför mina ögon vilket den inte gjorde. Jag låg paralyserad av skräck i cirka en minut innan jag tog mod till mig att snabbt släcka och dra täcket över huvudet. Tack vare allt vin jag druckit under kvällen somnade jag om efter kanske en halvtimme.
Jag vaknade av att solen sken in på mig. Med en gång påmindes jag av nattens händelse. Hade det bara varit en dröm? Jag hoppades det men det hade varit alldeles för verklighetstroget för att vara en dröm. Vad kastar en skugga utan att synas? Tänkte jag och kände hur obehaget fick det att vändas i magen. Jag hade ingen lust att ligga kvar i sängen utan gick upp för att distrahera tankarna med att städa. Huvudvärken påminde mig om allt vin jag druckit kvällen innan. Jag gick fram till väggen där skuggan visat sig under natten. Nu lystes väggen upp av solljuset. Trots att jag sett samma beigea tapet varje dag synade jag den noga efter fläckar eller något annat som kunde förklara om nattens upplevelse trots allt hade varit en synvilla. Men inget. Jag gick fram till garderoben och stängde dörren med en bestämt smäll. Jag behövde kaffe. Mycket kaffe och en Alvedon. Så snart jag startat kaffebryggaren och gett katten mat gick jag in till vardagsrummet för att städa undan. Katten jamade godmorgon underifrån soffan. Då fick jag se det. Ouijabrädet stod på bordet med ett glas på. Jag visste att glaset var placerat på ”hej” redan innan jag kommit hela vägen fram till brädet. Jag hejdade mig i steget och tog sedan mod till mig och gick fram till brädet. Mycket riktigt stod glaset över ”hej”. Jag tog ett djup, långt andetag. Andades in... och ut. Sedan ryckte jag åt mig glaset och spelbrädet och gick ut i köket. Spelbrädet kastade jag ner i papperskorgen. Det var för stort och endast ena hörnet gick ner i sophinken men de sket jag i. Nu skulle det förbannade spelbrädet ut. Jag ringde min mamma samtidigt som jag kläde på mig och hällde upp kaffer i min termosmugg. Jag frågade mamma om hon var hemma och sa att jag inte hade något för mig idag så jag tänkte komma på besök. Sanningen var att jag inte stod ut med att vara hemma i lägenheten hela dagen. Inte efter det som hänt under natten. Jag började på riktigt tro att jag var galen. Mamma sa att hon var hemma hela dagen och om jag kom kunde vi äta en god middag ihop. Det skulle bli trevligt.
På bussen på väg till mamma försökte jag reda ut tankarna. Hade jag börjat gå i sömnen, fast att jag aldrig gjort det tidigare? Var det i sömnen jag hade plockat fram ouijabrädet från skåpet. Nä... det kändes inte troligt. Och varför placerades alla saker över ”hej”. Vadå hej? Vem eller var det kanske VAD vill säga hej? Och varför öppnas garderobsdörren jämt? Är det verkligen bara gångjärnen som har blivit slitna? Eller är det någon som öppnar dörren när jag inte är hemma? Varför beter sig katten så konstigt? Allt hade börjat med den där mysteri-boxen. Lådan hade varit väldigt tung när jag hämtade den. Men då jag öppnat den var varken lådan eller dess innehåll tungt. Jag drack mitt varma kaffe med rynkade ögonbryn. Jag var så irriterad men ännu mera rädd. Vad jag var rädd för visst jag ju inte ens. Skuggan jag sett under natten MÅSTE ha orsakats av något. Allt har en naturlig förklaring, även om man inte alltid ser den med en gång, mediterade jag för mig själv. Vem hade ens skickat ett spelbräde i en så stor låda? Hm... lådan hade varit tung... kunde det vara så att det funnits något mer i lådan... något som avsändaren hade velat bli av med... något som hade med ouijabrädet att göra? Kan brädet ha hämtat något från andra sidan som sedan följt med brädet hem till mig. Något som nu ville ha min uppmärksamhet... något som inte hör hemma i denna värld och därför inte syns? Kan något som inte syns ge en skugga...? Bussen stannade och jag vaknade upp ur mina tankar och skyndade mig av.
Jag hade en trevlig dag med mamma men jag kunde inte sluta tänka på att konstig som hänt det senaste. Mamma märkte att jag svävade iväg i tankarna och frågade flera gånger vad jag tänkte på. -Inget, försäkrade jag henne. Jag har sovit lite dåligt bara. Jag kunde inte förklara för henne om allt konstigt. Vad skulle jag säga? Att det kanske finns något i min lägenhet, att garderoben behöver nya gångjärn, katten beter sig konstigt och att jag glömt vart jag ställt mina vattenglas. Ingen människa håller väl koll på vart de ställer sina glas! Jag insåg hur paranoid jag skulle ha låtit om jag sagt detta högt. Jag ville inte oroa henne men jag passade ändå på att fråga om jag någon gång gått i sömnen som barn. -Nej, det kan jag aldrig minnas att du gjort. Varför undrar du det? Mamma tyckte såklart att det var en konstig sak att fråga apropå ingenting. -Nej, inget särskilt. Bara en grej jag och tjejerna pratade om igår, ljög jag för att avfärda samtalet.
Det hann bli kväll innan jag till slut tog bussen hem. För varje meter bussen åkte växte sig obehaget större i mig. Stegen upp för trappan var tunga och när jag vridit om nycklarna i låset tog jag ett djupt andetag och sa till mig själv: ”Skärp dig! Allting har en förklaring. Och spöken finns inte. Det vet du”. Sedan öppnade jag dörren och klev in i lägenheten. Allt var som vanligt och jag andades ut och kände mig dum som låtit tankarna spinna iväg. Nycklarna hängde jag i nyckelskåpet på väggen och ytterkläderna hängde jag av mig vid hatthyllan. När jag kom in i vardagsrummet såg jag ouijabrädet stå på bordet. Denna gången var det ett av mina halsband som låg på brädet. Det var ett av de smycken jag förvarade i badrummet vanligtvis. Nu låg det placerat över ”hej”. Blodet frös till is i ådrorna. Jag blev rasande över rädslan som fyllde mig och hanterade det genom att bestämt och hastigt ta upp spelbrädet och med full kraft bryta det på mitten över mitt knä. Jag la ihop de två halvorna och bröt det på nytt över knät. Med bestämda steg gick jag sedan ut i köket och slängde bitarna i sopphinken igen. Denna gången gick hela spelbrädet, rättare sagt bitarna av det, ner helt i sophinken. Jag tryckte till bitarna lite extra så att de tog emot i botten. -Jag är inte galen, mumlade jag irriterat till mig själv och styrde stegen tillbaka till vardagsrummet. Halsbandet satte jag runt halsen. Nu kunde det inte hamna på det dumma spelbrädet såvida ingen slet de från min hals, resonerade jag. Efter det tog jag en dusch och tvättade håret. Det var en kort dusch. Klockan var mycket och imorgon blev det en ny vecka. Efter duschen gjorde jag mig i ordning för kvällen och det sista jag tänkte göra var att släcka ner i lägenheten. Jag släckte i köket och gick vidare till vardagsrummet... Där, på bordet låg de trasiga ouijabrädet. Jag gick långsamt och tveksamt fram till det. De fyra bitarna låg tätt ihop som att någon försökt laga det men inte haft varken tejp eller lim för att fästa bitarna i varandra. Över ”hej” låg mina nycklar. I några sekunder stod jag helt mållös och gapade med blicken fäst på spelbrädet. Hur...? var allt mina tankar kunde forma. Min ilska hade inte försvunnit. Enda förklaringen till att ouijabrädet och allt annat konstigt är att någon är i min lägenhet och flyttar sakerna. Någon som jag inte ser. Som inte låter sig bli sedd. Genast bestämde jag mig för att nu får det vara nog. Jag beväpnade mig med en stekpanna och ficklampa innan jag gick in till garderoben i sovrummet. Dörren stod på glänt. Med stekpannan redo att slå till vem, eller vad, som kunde finnas där inne lyste jag igenom garderoben. Jag flyttade på kläderna för att försäkra mig om att det var tomt. Det var det. Efter att ha sökt igenom hela lägenheten lyste jag igenom garderoben en gång till. Hela tiden med stekpannan i högsta hugg. Nu andades jag ut och slappnade av för första gången sedan jag kommit hem. Det var ingen i min lägenhet. Bara jag och katten. Och dörren var låst. Hade det varit någon här var den inte det längre. För säkerhets skull lät jag några lampor vara tända när jag gick och lade mig.
Vettskrämd vaknade jag upp. Jag vet inte vad som väckt mig men jag var säker på att något var fel. Försiktigt sträckte jag ut armen och letade upp lampknappen som tände sänglampan. 03.00 visade klockan. Paniken sköt igenom mig då jag plötsligt insåg att sänglampan var en av de lampor jag lämnat tänd. Sakta vred jag på huvudet för att se ut över rummet. Framför sängen såg jag samma skugga jag sett natten innan. Den var ännu mer obehaglig än jag mindes den. Med sina långa smala armar. Skuggan var fortfarande svag som från en tunn gardin. Skuggan rörde sig mot mig. Den sträckte sina oproportionerligt långa knotiga fingrar mot mig. Jag höll andan och hjärnan kunde inte formulera en enda tanke. Skräcken paralyserade mig. Skuggan tog ytligare ett steg närmre. Med armarna sträckta mot mig tog den sig över sänggaveln och kröp sakta mot mig. När den kommit fram till min bröstkorg sträckte den på sig, lutat över mig. De knotiga fingrarna kom närmre mitt ansikte... Jag måste ha svimmat för plötsligt vaknade jag upp med ett ryck. Jag drog häftigt efter andan medan jag kastade mig efter lampknappen. Lampans ljus kastade ett skarpt ljus över rummet. Tomt. Förvirrad och skräckslagen som jag var kastade jag mig ut i köket och greppade stekpannan jag lämnat framme från kvällen. Jag kollade först att dörren var låst. Sedan sökte jag igenom lägenheten säkert tio gånger utan att hitta något. Inget ovanligt alls. Bara katten som jamade under soffan.
Nu är klockan 05.48 och jag är inne på min åttonde kopp kaffe. Om en timme ska jag ringa till jobbet och sjukskriva mig för dagen. Idag ska jag göra mig av med ouijabrädet för gott. De fyra bitarna ligger fortfarande på soffbordet framför mig. Prydligt och tätt intill varandra. Ditlagda av den där hemska saken. Min ytterdörr har varit låst hela natten och jag vet att det inte är något som varken kommit in eller gått ut genom den. Om skuggan som anföll mig är en ond demon, ett spöke, en poltergais eller något annat vet jag inte. Jag bryr mig inte. Vad det än är så är det av ondo. Jag känner det i varje nerv i kroppen. Min rimligaste gissning är att personen som skickade ouijabrädet till mig hade framkallat något som inte hör hemma i vår värld. Något som följde med i lådan till mig. Så fort affärerna öppnar ska jag åka och köpa tändvätska och sedan ta mig ut i skogen och bränna ouijabrädet. Jag sväljer den sista klunken kaffe, vänder koppen upp och ner, placerar den över ordet ”hej då” och säger högt och tydligt ”HEJ DÅ”.
submitted by Jezii_ to u/Jezii_ [link] [comments]


2018.07.24 18:35 driverdone Automatiseringen - MP, KD (och V)

Som uppföljning på denna tråd där några framförde önskemålet att jag skulle återkomma med övriga partiers åsikter kommer här nu åsikter från MP och KD som också, i alla fall till viss del, svarat på min fråga. Men först till en rättning till förra tråden, jag hade missat att kolla upp vad V hade för åsikt i frågan. Som tur var krävdes inget mejl till dem, utan man fick resultat likt denna sida när man sökte på deras hemsida. Så där har vi ju i alla fall ganska tydligt vad man tänker, även om detaljnivån kanske inte är extrem (var väl inte direkt oväntade åsikter heller).
KD
Som jag nämnde i förra tråden så hade jag redan då fått svar ifrån KD, men jag tyckte det kändes lite väl kort så jag hade dragit iväg ett svarsmejl. Har fortfarande inte fått svar på detta, men det har gått så pass lång tid nu att jag tänker att det inte kommer hända så tänkte att jag skriver vad de sagt:
Jag (Samma initialfråga som ställt till alla partier jag kontaktade):
Hej!
Jag jobbar som mjukvaruingenjör och en del av mitt arbete går ut på att automatisera och effektivisera diverse olika processer. I det arbetet ser jag många arbetsuppgifter som inom överskådlig framtid kommer att kunna göras snabbare och bättre av program istället för av människor. Det görs redan idag på vissa av de arbetsplatser jag arbetar på (är konsult).
Det handlar inte om triviala uppgifter utan kan vara t.ex. serverhantering eller underhåll av databaser och liknande system. Uppgifter som det funnits/finns detikerade arbetslag till att göra kan tas över av utvecklaren själv som bygger applikationen.
Detta är inte enda exemplet, t.ex. på Scania i Oskarshamn så har man automatiserat en stor del av processen för att konstruera hytter till sina lastbilar så man räknar med att samma antal arbetare ska kunna producera dubbelt så många hytter.
Till en början kan ju detta låta som enbart positivt, men om det skulle finnas en övre gräns på efterfrågan så blir ju det enda sättet att öka effektiviteten att börja skära ner på antalet arbetare.
I längden låter inte detta som en hållbar utveckling med den nuvarande samhällsformen. Så min fråga är vad ni har tänkt göra åt saken? Skattesänkningar åt de som jobbar kommer inte gynna de som blir ersatta. Man kan inte heller hitta på mer och mer komplexa arbetsuppgifter åt alla som blir ersatta.
Jag sökte på er hemsida och kunde inte hitta svaret på denna fråga.
KDs representant:
Bäste <>
Stort tack för ditt mejl.
Anpassningsförmågan till den strukturomvandlingen som nu sker och som kommer fortgå under en lång tid, är avgörande för utvecklingen av svensk ekonomi. Under det kommande decenniet kommer automatisering och digitalisering leda vägen för strukturomvandlingar i ekonomin. Hur väl arbetskraften och övriga resurser klarar att ställa om och anpassa sig till en sådan utveckling kommer att vara avgörande, både för svenskt välstånd och för hur vårt samhälle kan hålla ihop.
I detta behövs dels insatser riktade mot befintlig arbetskraft där vi i vår budget bygger ut yrkesvuxutbildningen för att de som vill eller måste skola om sig ska kunna göra det. Men det krävs också riktade satsningar mot skola och unviersitet. För detta har vi en rad förslag för att förbättra skolan då högre utbildning kommer bli allt mer viktigt på sikt.
Läs gärna mer om vår utbildningspolitik här: https://kristdemokraterna.se/skola-och-utbildning/ Och mer om vårt yrkesvuxförslag här: https://kristdemokraterna.se/wp-content/uploads/2016/11/Budgetmotion-2018.pdf (sid 58)
Vänliga hälsningar Kristdemokraterna
Jag:
Hej igen,
Tack för svar.
Så alltså inga planer för de människor som oundvikligen kommer bli överflödiga på arbetsmarknaden, bara planer för att minimera det antalet? Anser ni det vara för långsiktigt att planera för eller är ni skeptiska till att det verkligen kommer ske?
...
Spontana reaktionen är ju att det kändes ganska likt Liberalerna i deras syn i frågan, men det är väl kanske inte jätteotippat iom att de är båda allianspartier. Hade ju varit roligt med lite mer diskussion och förklaringar.
MP
Jag:
Hej!
Jag jobbar som mjukvaruingenjör och en del av mitt arbete går ut på att automatisera och effektivisera diverse olika processer. I det arbetet ser jag många arbetsuppgifter som inom överskådlig framtid kommer att kunna göras snabbare och bättre av program istället för av människor. Det görs redan idag på vissa av de arbetsplatser jag arbetar på (är konsult).
Det handlar inte om triviala uppgifter utan kan vara t.ex. serverhantering eller underhåll av databaser och liknande system. Uppgifter som det funnits/finns detikerade arbetslag till att göra kan tas över av utvecklaren själv som bygger applikationen.
Detta är inte enda exemplet, t.ex. på Scania i Oskarshamn så har man automatiserat en stor del av processen för att konstruera hytter till sina lastbilar så man räknar med att samma antal arbetare ska kunna producera dubbelt så många hytter.
Till en början kan ju detta låta som enbart positivt, men om det skulle finnas en övre gräns på efterfrågan så blir ju det enda sättet att öka effektiviteten att börja skära ner på antalet arbetare.
I längden låter inte detta som en hållbar utveckling med den nuvarande samhällsformen. Så min fråga är vad ni har tänkt göra åt saken? Skattesänkningar åt de som jobbar kommer inte gynna de som blir ersatta. Man kan inte heller hitta på mer och mer komplexa arbetsuppgifter åt alla som blir ersatta.
Jag sökte på er hemsida och kunde inte hitta svaret på denna fråga.
MPs representant:
Hej <>!
Tack för ditt mejl!
Vad gäller människor som till följd av automatisering av alltfler tjänster riskerar att förlora sina jobb resonerar vi som följande: Inget förbud mot automatisering eller robotisering är på ingång, och hittills har det inte funnits någon forskning som visar på att ett sådant behövs. Följande citat kommer från statens offentliga utredning 2016:72 "entreprenörskap i det tjugoförsta århundradet": "(...)Flera forskare finner helt enkelt blygsamma eller inga negativa sysselsättningseffekter av den automatisering, digitalisering och robotisering som hittills ägt rum (Graetz and Michaels 2015, Gregory m.fl. 2015).20 I stället hävdar t.ex. Nordhaus (2015) att arbetstillfällena inte kommer att bli färre, men annorlunda. Det innebär omstruktureringsproblem, kostnader och ekonomisk-politiska utmaningar.
Sammantaget kan konstateras att den nya teknikens effekter på arbetskraftsefterfrågan bör tas på största allvar och kommer sannolikt innebära omvälvande förändringar. I dagsläget är det emellertid svårt att slå fast att fler arbeten kommer att försvinna än vad som skapas. Än mer avlägset ter sig en framtida massarbetslöshet p.g.a. dessa tekniska framsteg. "
Enligt detta är det alltså möjligt, till och med troligt, att framtidens jobb inte kommer att vara desamma som de jobb vi har idag och att många arbetstillfällen som finns nu automatiseras bort, men ersätts av nya. Att mängden arbetstillfällen skulle minska finns det inga större belägg för i den samlade forskningen.
Hoppas det var svar på frågan!
Allt gott!
Vänliga hälsningar Miljöpartiet de gröna
Jag:
Hej!
Förbud mot automatisering eller robotisering ger jag själv inte mycket för då jag inte tror man kommer kunna konkurrera alls utan det.
Jag vet dock inte om jag anser att ni har rätt i påståendet att "mängden arbetstillfällen skulle minska finns det inga större belägg för i den samlade forskningen". Här är ett urval av rapporter och artiklar som hävdar motsatsen:
Frey and Osborne (2013)
Human + machine: A new era of automation in manufacturing
54% of EU jobs at risk of computerisation
The future of jobs at risk of automation (2016) (fokuserad på sydostasien)
Artificial Intelligence, Automation, and the Economy (Obama administration) (fokuserad på USA)
A mighty contest (the Economist)
Det finns också data som visar att uppgifter man inte trodde var möjliga att automatisera tidigare faktiskt kan automatiseras:
Andrew McAfee and Erik Brynjolfsson (2014)
4 Reasons Why Technological Unemployment Might Really Be Different This Time
Med det menar jag att även om Sverige enligt en av de ovanstående rapporter har lägst mängd enkelt automatiserbara jobb inom EU (46%) så tycker jag inte man ska sitta säkert. Om man skulle dela in jobb i kategorier efter hur svåra de är att automatisera, så menar jag också att om man "löser" ett jobb inom en kategori så är det bara en tidsfråga innan alla jobben i den kategorin är automatiserad. Likt hur det fungerar med algoritmer inom datalogin (dvs löser en algoritm ett problem i en problemklass kan man enkelt modifiera den så den löser andra problem inom klassen).
Jag måste också säga att jag blev rätt förvånad över ert svar, jag såg intervjun med Isabella Lövin på SVTs Opinion live och hon uttryckte sig positivt till att korta ner arbetstiden, vilket är något som presenterats som förslag för att mildra effekten av bl.a. Larry Page (Google) [Inser här att det är lite otydligt skrivet, jag menar alltså mildra effekten av automatiseringen, inte effekten av bl.a. Larry Page ;)]. Detta var alltså inte Miljöpartiets officiella ståndpunkt i frågan utan bara Isabellas egna åsikt? Det enda jag kunde hitta som nämner detta på er hemsida var en artikel under Västergötland. Eller ni kanske bara förespråkar denna förändring helt utan koppling till automatiseringen?
MPs representant:
Hej igen <>!
Vi tar till oss av dina synpunkter.
Miljöpartiet är annars positiva till att sänka normalarbetstiden och införa mer flexibel arbetstid. Framför allt gäller det inom välfärdsyrken. Eftersom vi generellt lever längre kommer vi också att behöva arbeta längre om vi ska kunna ha ett hållbart pensionssystem. Utan en höjd pensionsålder kommer finansieringen av pensionssystemet inte att fungera, och de som går i pension i framtiden kommer inte att ha en rimlig pension. Samtidigt ser vi att det trots längre livslängd är väldigt olika hur länge människor orkar jobba - i tyngre yrken kan man vara väldigt sliten i kroppen och redo för pension redan tidigare. När vi höjer pensionsåldern är det därför viktigt att vi samtidigt skapar en mer flexibel arbetsmarknad där människor har större rätt att styra över sin tid.
Allt gott!
...
Allt som allt så var det ju trevligt att få lite källor citerade till varför de tycker som de gör, men i övrigt så känns det som deras åsikter är väldigt lika KD och Liberalernas i denna fråga. Att de skulle ta till mig sina synpunkter känns ju lite copy paste, och att höja pensionsåldern vet jag inte riktigt varför man tar upp - känns ju som det skulle ha effekten att höja arbetslösenheten ännu mer. Kanske är för att man vill kunna hålla kvar folk i jobbet tills det är helt automatiserat och man inte behöver lära upp någon ny till ett jobb som ändå kommer försvinna om ett par år? Jag bara spekulerar.
De partier som ännu inte svarat på mejl jag skickat, och jag börjar ju tvivla på att de kommer göra det, är alltså M, S, SD och C.
Mina egna tankar är ju att V i alla fall är på rätt håll med att sänka arbetstiden, jag vet dock inte om 6 timmar är att ta i för mycket på en gång. Men en sänkning i arbetstid skulle ju i varje fall göra arbetskraften dyrare, förutsatt samma lön, vilket också bör påskynda själva automatiseringsprocessen, då det blir mer lönsamt för företagen att ersätta den anställde. Sen är det ju självfallet viktigt att inte alla intäkter går till de få som äger "robotarna" allt eftersom personer försvinner från arbetsmarknaden. Bill Gates har ju föreslagit en skatt på robotarnas arbete, men det känns som det kan hämma utvecklingen om man tar bort incentiv till automatisering.
Det är dock inte helt självklart, det vore ju ett bakslag om företag istället för att automatisera hade valt att flytta till länder med billigare arbetskraft. Det är ju alltså helt klart någon balansgång som behöver gås här. En känsla jag får är att det vore skönt om partier inte behövde "slagordsförslag" likt "vi ska ha 6 timmars arbetsdag!" utan att det gick att uttrycka sig lite mer varsamt som att man "vi vill justera ned arbetstiden som ett svar på automatiseringen". Nu kommer det ju i princip ses som ett misslyckande om man "bara" skulle sänka arbetstiden till 7 timmar. Men jag antar att man inte blir vald på sånt.
Vad tycker ni om de här, kanske inte helt oväntade, svaren?
submitted by driverdone to svenskpolitik [link] [comments]


2018.04.13 11:56 Jannemannen Val av högskola

Damer och herrar, nu i dagarna stänger man högskolevalen inför kommande hösttermin och jag.... har tamejfan inte en aning om var jag ska studera.
Vad jag vet är att jag kommer att studera IT. Jag har redan arbetat med IT i tre år men nu är det dags att försöka ta någon sorts examen inom den skiten med, för att kunna landa något vettigt jobb i framtiden.
Först och främst vill jag påpeka att båten till KTH, Uppsala och Chalmers seglade iväg redan för tio år sedan, så de skolorna kan vi snabbt glömma. Jag har heller inget större intresse att packa ihop och bege mig till någon av våra större städer i konungariket Sverige. Även någon typ av civilingenjör går bort helt, då jag varken har ork eller ork till att plugga sex år (båsår + civ.ing). Högskoleingenjör däremot, intresserar mig lite smått.
Jag bor och lever i Småland med sambo och hennes djur. Jag har lite kluringar som säkerligen har varit på tal tidigare men jag vill få någon sorts färsk input.
Hur ställer sig arbetsgivare till vilket lärosäte man har studerat på? Jag har svårt att tro att man läggs i "nej-högen" för att man har en utbildning från något av de "lägre" ansedda universiteten eller högskolorna i Sverige men jag förstår att vid ett dödläge mellan två arbetssökande använder även detta som kriterier för att avgöra vem som kammar hem priset.
Jag står egentligen mellan tre lärosäten. Jönköping Lund/Helsingborg Linköping.
Jönköping tycker jag hade vettigast kursutbud, Högskoleingenjör inom mjukvaruutveckling. Detta är vad jag är intresserad av och det jag tycker om att arbeta med. Jönköping är även den staden som ligger närmst mig, det är förhållandevis enkelt att hitta bostad och att flytta på alla djuren dit. Dock står Jönköping lägre i rang än de andra två skolorna som jag listade.
Är det någon av er som studerar där? Som kan ge mig någon input på hur skolan och utbildnigen är. Studentlivet spelar ingen större roll, jag är inte ute efter att festa och supa, det gör jag helst i min ensamhet.
Dealbreakern är nog egentligen huruvida JU står gentemot Linköping och Lund. Jag förstår som sagt att JU är i en lägre rang men efter lite efterforskning så har jag förstått att JU inte är den sämsta skolan i Sverige, utan placerad någonstans i mitten.
Jag tog mig även friheten att kolla med min chef, (som även han har studerat där och var nöjd med det) hur man ser på utbildningarna och han tyckte att utbildningen spelade roll om man har två identiska studenter, med samma utbildning fast från två olika lärosäten.
Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med denna posten, det känns mest som att jag har raljerat om meningslösa ting men jag undrar egentligen en sak, skiter det sig om jag pluggar i Jönköping istället för Linköping eller Lund?
EDIT: Oavsett lärosäte behöver jag köra ett tekniskt basår. Då Jönköping är den smidigaste orten för mig (tjänstledigt från jobbet, tänkte jobba när jag har tid), så läser jag i alla fall basåret där. Känns skolan och utbildningen OK så blir det i Jönköping, om det suger så är jag helt plötsligt behörig till andra skolor med. Är detta en rimlig approach?
submitted by Jannemannen to sweden [link] [comments]


2017.10.14 12:50 abbebaay Nytt livsuppdrag; sökandet efter den perfekta kondomen!

Jag är en av de olycksamma människor som gillar att "ligga runt", hatar kondomer, men har inte samvetet att köra oskyddat varken mot mig själv eller mina partners. Så igår satte jag ett nytt mål med mitt liv; att hitta den perfekta kondomen!
På senaste har jag testat:
Profil: Den jag gillar minst. Känns för tjock och ingen bra passform. Den har likt många andra kondomer en inåtbuktning precis innan ollonet som gör den lite onödigt tajt längst uppe.
Nam-Nam: Likadan som profil, dock får den sexet att lukta helt okej istället för den äckliga latexlukten, dock är lukten fortfarande väldigt syntetisk och inte så märkvärdig.
Thin: Snäppet bättre än profil för att den är tunnare, men fortfarande samma passform som inte är skapt för mig.
Näkken: Påminner ganska mycket om "Thin", men knottrorna skulle jag nog faktiskt säga gör mer nytta än skada. Jag känner bara av det lite grann, dock tror jag det känns mer för kvinnan.
True Feeling: Så tunn som man realistiskt sett kan önska sig (tror jag), hysat bra passform för att den inte har den där inåtbuktningen innan ollonet. Den är dock ganska svår att trä på sig bra, för att kanten som man rullar ner också är fruktansvärt tunn. Lite onödigt kanske! Det är två gånger under den senaste tiden som jag kan minnas att den har gått sönder, vilket förstör syftet lite med hela kondomanvändandet. Jag är inte säker på om detta beror på kondomen i sig, eller att jag haft otur. Inom tidsramen av dessa två missöden har jag nog haft sex ungefär lika många gånger med "True Feeling" som jag har haft sammanlagt med alla de andra kondomerna, så man kan inte säga att bristen i kvalité är statistiskt säkerställd.
Jag har hört att vissa njuter mer av friktionen från sexet, och andra njuter mer av "trycket" och uppenbarligen är jag då en friktionssnubbe! True Feeling är väl ett lite överdrivet namn, men den är verkligen otroligt tunn så man får faktiskt lite av den härliga friktionskänslan som många gillar.
Jag tror inte jag är helt ute och cyklar om jag tror att jag inte är den enda killen i Sverige som har det här dilemmat med kondomer. Så var snälla och hjälp!
Vilken kondom tycker ni är skönast och varför?
EDIT: Recenserade alla kondomer och la till ett par saker.
submitted by abbebaay to sweden [link] [comments]


2017.01.14 03:45 neoshero Sex säsonger av Sweddit Universalis med neoshero

Klockan är 03:15, jag ligger här igen för sjätte gången denna veckan med insomnia. Fy och skam säger pessimisten, vilket tillfälle att dela med sig av vad jag har hittat under av sex säsongen Sweddit Universalis säger jag! Så häng med mig på min tillbakablick under det senaste året, och enjoy.
Säsong 1: Revolutionära Brandenburg Prussia Tyskland Efter att jag fick däng under session 1 av den första säsongen och dog direkt (vilket vi inte talar om), så dröjde det några sessions innan jag kom tillbaka och fick ta över Brandenburg. Jag var ny till multiplayer, till det diplomatiska spelet och lyckades rätt snabbt göra ungefär alla till min dödsfiende. Som tur är så har jag ju mina sjuka l33t skillz så jag vann det kriget, och många liknande krig att komma. Det är också i denna vevan som jag blir ökänd för mina "STAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAACKWIPES" för mina trupper var så grymt OP, och saltet flödade. Runt 1650 Propagandabild av Zimonitrome Jag bildade tyskland och blev revolutionär (feat. mina cliant states "En liten bit av Polen" och "Paris & Närområde) Spelslut
Säsong 2: Det asiatiska storimperiet Japan Jag gick in i Säsong 2 med enorma ambitioner och förhoppningar! Jag skulle bilda Japan, spränga Ming, bli Asiens största stormakt och bli riktigt riktigt läskig. Jag lyckas ena Japan under 10 år, och är redo att expandera in i världen. Men vad händer? Exakt ingenting. Tycker ni att denna säsongens Asien har varit tråkig och hugboxig? Då skulle ni bara sätt säsong 2. För exakt inget hände, det var inte ett enda krig på 150 år! Folk bara satt och koloniserade, och ingen vågade förklara krig. Asien 60 år in Det skulle dröja in till 1630-talet innan något händer i Europa, nämligen att Ming och Manchuspelaren bestämmer sig för att "skulle det inte vara kul om vi enade våra länder?". Så de förklarar 3-4 "fejkkrig", och feedar hela Ming till Manchu. Resultatet blev följaktligen att landet totalimploderade i rebeller. Jippi! 10-20 år efter Qingplosion Vill bara påpeka att ingen blev straffad för denna solklara "nation ruining", mestadels för att ingen märkte trots att Stefan satt på Pasai. Japan som starkast 1700 Vill också tillägga att säsongen slutade med ett avundsjukt Japan och Lang Xang gjorde världshistoriens sämst utförda backstab på Stefans Pasai, och blev promptly överkörda.
Säsong 3: Den legendariska Aragon av Isildur Efter den väldigt tråkiga säsong 3 så bestämmer jag mig för att hoppa tillbaka till Europa. Mitt i smeten där allt händer ska jag vara, och exakt så blev det. Jag satte mig på Aragon och rätt tidigt märkte jag att de flesta länderna runt om mig hade redan pratat om att alliera sig, och mina farhågor besannades när Frankrike, England, Castille och Portugal allierade sig direkt första session. Jag namngav detta äckliga beteende för "NATO-alliansen" som senare andra allianser också skulle kallas. Hursomhelst så plottade jag med min allierade Anthony13 EVOCHIO på Burgundy, och spelaren på Naples hur vi skulle överkomma NATO. De anföll och vi blev överkörda rätt hårt, skulle jag åka ut säsongens första session!? Men då helt plötsligt kom hela HRE och Påven till vårt försvar! Jag var tvungen att föreviga detta ögonblick genom att producera Sweddit Universalis första propagandavideo. Sweddit Universalis S3E1. Denna video kom att markera starten på en videoera som har varit riktigt episkt.
Men jag tyckte att Naples alltid motarbetade mig, och det var först några episoder in som jag fick reda på att Naplesspelaren Preben, var kusin till Frankrikespelaren Hallon. NATO hade planterat sin fucking kusin på min PU, ni anar inte hur otroligt saltig jag blev på detta. Det var ett enormt nöje att slita Naples sönder och samman. Aragon 1491 Kort efter denna screenshot blev jag slukad av Centrus Påven och Castille.
Säsong 4: det italenska Österrike Jag gick in i säsong 4 med ett mål, nämligen att skapa Italien som Österrike. Det första jag gjorde var att declaera HRE ett "FREE FOR ALL", gör vad du vill kejsaren bryr sig inte. Detta uppskattades enormt gentemot säsong 3's diktatur-HRE och jag blev omvald gång på gång. Hursomhelst så var det ett antal spelare i Italien, och jag behövde eliminera samtliga för att kunna bilda Italien. Jag gjorde deals vänster och tvärs, jag delade upp Ferrara-Mantua och Venedigs land med SilverLis Milan för att ta allt för mig själv, och sedan döda honom. Italenerna flyttade in i Wien och Österrike blev italenskt. Problemet var att det fanns ett land till som hade lyckats rätt bra i Italien. Stefans Florens. I början så hade jag ett övertag mot honom, med tanke på mitt större land och bättre allianser. Men när jag skulle avsluta jobbet med honom, så kommer han in i mumblekanalen med gråten i halsen, och på något sätt lyckas få hela Europa att tycka synd om honom och skicka flera hundratusentals condottieri trupper till honom. Efter denna session så infördes condottieri regeln. Såhär fram och tillbaka såg mina och Stefans gränser ut i åtminstone 150 år. När jag inte kunde få Italien skapade jag en egen stövel, med blackjack och hookers Tyvärr så lyckades jag inte med mitt mål att bilda Italien, som salt i såren så gjorde Stefan det precis innan säsongen tog slut. Det är också under denna säsongen som Stefan börjar kalla mig för Nero, för att jag är en hemsk kejsare.
Säsong 5: Handelsrepubliken Venedig Efter säsong 4 var jag trött på krig krig politik krig och ville testa något annat. När jag körde Österrike så tänkte jag på hur jag instadödade Venedig och hur det alltid hände med Österrike. Detta fick mig att vilja försöka göra något nytt, och köra Venedig. Jag teamade ihop mig med Taz på Ungern och Calle på Böhmen (sedan tillkom Desertfox på Teutonic Order) med en plan som gick ut på att vi skulle attackera och stycka Österrike direkt efter spelstarten. Detta komplicerades när Österrikespelaren som förstod vad som skulle hända allierade Polen och Otttomanerna direkt, och ett av de mest intense krigen jag utkämpat påbörjades. Vi krigade konstant i 10-15 år, tusentals ducater i lån togs men i slutändan så var Polen rejält försvagat, och Österrike + Ottomanerna var döda. Detta lämnade ett ENORMT maktvakuum i östeuropa som jag och framförallt Taz körde rakt in i för att bli så starka som möjligt. Här någonstans blir Taz rädd för Desertfox som ska bilda Prussia och han förråder honom, han är fortfarande saltig. Hursomhelst så kör jag Merchent Republic gamet, jag kör det på riktigt. Krigar, tar handelsprovinser, förklarar krig på de som piratar mig, dödar Byzanitum, river sönder Egypten, skapar Jerusalem, krigar för tradepower, koloniserar och drar trade från Indien. Det var riktigt kul att köra merchent republic, även om man kände sig rätt liten och värdelös i slutet.
Venedigs 20 provinser Kan du hitta dem alla!? Indisk handelsstad (Intressant fakta trade companies räknas inte in i 20-provinslimit) Handelsinkomsten som högst Det är också under denna säsong som Donqu's legendariska "Groda"-video (SOM HAN LYCKADES RADERA WTF) skapades, där han gjorde en parodi på mitt Venedig han tyckte pratade, lovade och hotade lite för mycket med tanke på mitt land. Jag har embracat grodan totalt och har den numera som profilbild på Discord. Andagroda Timmygroda Eventuell Mughalgroda? (work in progress)
Season 6: Afrikanska storriket Andalusien Den senaste säsongen som ni säkert kommer ihåg. Jag teamar ihop mig med Hallon och Birdie med målet att erövra Afrika och wrecka havoc i Asien. Detta misslyckas tyvärr, mestadels på grund av alla konflikter med Desertfox's Frankrike. Men det var ändå en kul säsong! Andalusien som störst Land inklusive vassaler
Nu orkar jag inte skriva mer än så, klockan är 4:30 och jag har tenta om 5 timmar. Godnatt allesammans!
submitted by neoshero to SwedditUniversalis [link] [comments]


2017.01.03 19:04 sonerino Detta mästerverk damp nyss ner i min arma faders lika arma inkorg. Vi förstår inte riktigt vad den stackars Sandrina önskar. Hjälp någon?

Från Sandrina Omaru Abidjan. Cote dIvoire, Västafrika .
Hej Kära,
Jag djupt det en respekt och ödmjuk underkastelse, jag ber att ange följande några rader för era vänliga övervägande, jag hoppas du kommer att spara några av dina värdefulla minuter att läsa följande upprop med sympatisk sinne. Jag måste erkänna att det är med stora förhoppningar, glädje och entusiasm som jag skriver du detta mail som jag vet och tror tro att det säkert måste hitta dig i gott skick hälsa.
Mitt namn är Sandrina Omaru; Jag är den enda barn min sena föräldrar Chief. Mr Williams Omaru. Min far var en högt ansedd företag magnet som drivs av kapitalet i Elfenbenskusten under hans dagar.
Det är sorgligt att säga att han gick bort mystiskt i Frankrike under en av sina resor utomlands Även om hans plötsliga död var kopplad eller snarare misstänks ha hjärnan av en farbror till mig som reste med honom på den tiden. Men Gud vet sanningen! Min mor dog när jag var bara 6 år gammal, och sedan min far tog mig så speciell.
Innan döden av min far, kallade han mig och informerat mig om att han har summan av tre miljoner, sex hundra tusen euro. (3,600,000.00 €) han avsattes i en privat bank här i Abidjan Elfenbenskusten .. Han berättade att han satte in pengarna i mitt namn, och även gav mig alla nödvändiga juridiska dokument rörande denna insättning med banken,
Jag är bara 22 år gammal och en universitets grundutbildning och vet inte vad jag ska göra. Nu vill jag en ärlig och gudfruktiga partner utomlands som jag kan överföra dessa pengar med hans hjälp och efter transaktionen kommer jag och uppe permanent i ditt land tills en sådan tid att det kommer att vara bekvämt för mig att återvända hem om jag så önskan. Detta beror på att jag har drabbats av en hel del motgångar som en följd av ständiga politiska krisen här i Elfenbenskusten.
Döden av min far faktiskt väckt sorg i mitt liv. Jag vill också investera fonden under din vård eftersom jag är okunnig av näringslivet. Jag är i en uppriktig önskan din ödmjuka stöd i dessa regards.Your förslag och idéer kommer att vara mycket uppskattad. Hur stor andel av det totala beloppet i fråga kommer du brås fonden har överförs till ditt konto och jag komma över att träffa dig?
Vänligen överväga detta och komma tillbaka till mig så fort som möjligt. Omedelbart jag bekräfta din vilja, kommer jag att skicka till dig min bild och även informera dig mer information som är inblandade i den här frågan.
Vänliga Hälsningar,
Sandrina Omaru
submitted by sonerino to sweden [link] [comments]


2016.10.15 02:19 only_glutathione Mina åsikter från vad jag har läst, sett och lyssnat på den senaste tiden.

De två senaste åren har jag precis som så många andra på internet läst och lyssnat mycket på saker som händer i Sverige, som inte pratas om förrän det inte längre går att undvika. Men också diverse saker som har varit helt tyst om under hela min uppväxt. De föll nästan som dominobrickor, det ena ämnet ledde till det andra och förstärkte min övertygelse i de föregående.
Börja med dagens och senare års samhälliga och politiska situation. Migrationskrisen, eller flyktingkrisen som det kallas i nyspråk.
I början pratades det om att vi behövde invandring för att klara av att betala pensioner o.s.v. Vi var nära en exakt ersättning, med reproduktionsnivå på ett barn per person, vilket vi fortfarande är. Mer om reproduktionsnivå senare.
Det skulle vara en vinst för Sverige, det var ett kompetensregn och om man var emot invandring fanns det bara en anledning kvar, för allt annat var positivt! Man var rasist, nazist eller främlingsfientlig.
Men sedan lade man märke till SD och undrade vad de tyckte. Deras argument var inte uppenbart rasistiska i min mening, så trotsig som jag är ville jag argumentera deras ståndpunkt i min vardag tills jag får en annan uppfattning. Tino hade de bästa argumenten emot invandring enligt mig.
På den tiden hade epitet som nazist och rasist fortfarande vikt, så jag undersökte vad det innebar. Skolan hade som vanligt gjort ett dåligt jobb på att framföra en balanserad bild. Vart ordet kom ifrån, nationalsocialism hade inte pratats om. Inte heller mycket om situationen i Tyskland innan arbetarpartiet demokratiskt fick makten. Ett fullständigt enormt fokus hade såklart lagts på förintelselägren och antisemitismen. Det är helt enkelt inte intressant. Där finns ingen konflikt. Det är självklart att man fördömer det om man inte är en genuin antisemit, vilket inte många från västvärlden är.
Det intressanta är hur det var ett världskrig, ett ideologiskt krig, ett fruktansvärt krig med flera krigsbrott. Det byggde dessutom på spänningar från ett tidigare världskrig. Det var ett ENORMT komplext krig på grund av hur många länder som var med och alla olika motiv.
Diskussionen runt allt annat än antisemitismen har liksom tystats ner. Om man inte tycker att de allierade gjorde allt rätt och var perfekta hjältar och stoiska beskyddare av rättvisa, så har man fel och är en apologist, en nazist och därför en antisemit som vill massmörda judar.
Man bortser helt från att Tyskland gick från en legendarisk lågkonjunktur till att bli en stormakt på ett par decennier, med flera infrastrukturer som står kvar idag, t.ex. autobahn. Att ryssland svälte sitt folk till den grad att kannibalism blev vanligt, för att producera en armada av pansarvagnar. Att dödssiffran i koncentrationslägren har skrivits ner flera gånger.
Ingen faktisk kritik förs emot nationalsocialism, utan det beblandas med den version av etnontaionalism som Hitler förespråkade. Där etnonationen var en förlängning av evolutionen och de som erövrade världen var den överlägsna människan. Det är åtminstone min tolkning runt deras starka krigiska och expansiva tendenser. Om man bestämt vill beblanda nazism med antisemitism, får man banne mig lämna ordet nationalsocialism ifred, för det är vad Sverige blir om vi går ur EU och stänger gränsen. Vi blir nationalistiska och vi är redan socialistiska sett till världsstandarden.
Det är någonstans här jag börjar undersöka IQ. Läste om det på mensa.se, kollade på intervjuer och presentationer av James Flynn, Charles A. Murray, Richard Lynn och Linda Gottfredson. Kom fram till den radikala slutsatsen att medvetande, och därmed intelligens, är resultatet av gener som interagerar med sin omgivning. Omgivningen kan givetvis vara olika näringsrik o.s.v. - men alla saker lika kommer gener bland annat göra att:
  • Fight-or-flight responsen kommer, och går, olika lätt. MOA-A påverkar detta där mindre effektiva versioner av generna innebär att neurotransmittörerna bryts ner långsammare. En av de dåliga versionerna av MOA-A kallas "krigargenen" och är kraftigt överrepresenterad bland gärningsmän av våldsbrott. Någon som försökt tänka logiskt när ni är arga?
  • Koncentrationer av neurotransmittörer blir olika, balansen därimellan likaså. Detta påverkas av ovan nämnda enzym och dess gen, men även av transporten av aminosyrorna fenylalanin och tryptofan till hjärncellerna, där de är materialet för dopamin och serotonin och dess vidare produkter.
  • Volymen av hjärnan blir olika.
In a large meta-analysis consisting of 88 studies Pietschnig et al. (2015) estimated the correlation between brain volume and intelligence to be about correlation coefficient of 0.24 which equates to 6% variance. Researcher Jakob Pietschnig showed that this strength of the positive association of brain volume and IQ has been overestimated in the literature, but still remains robust. He has stated that "It is tempting to interpret this association in the context of human cognitive evolution and species differences in brain size and cognitive ability, we show that it is not warranted to interpret brain size as an isomorphic proxy of human intelligence differences". Another 2015 study by researcher Stuart J Ritchie found that brain size explained 12% of the variance in intelligence among individuals.
Alla av dessa är uppenbart länkade till IQ, även om de inte förklarar hela skillnaderna själva.
Jag tror de flesta vet att frekvensen av genvarianter är olika bland olika befolkningar. Vi vet redan sedan länge att afrikaner har lägre kranial volym. Det säger som sagt långt ifrån allt. Men sen har vi en högre frekvens av "krigargenen" med. Jag menar inte att peka ut afrikaner specifikt här utan att påpeka att skillnader mellan etniska grupper, raser, folk, vad ni än vill kalla det, finns och ju mer forskning vi gör desto fler skillader kommer hittas och de kommer framstå tydligare. Inte för att de syns bättre på individen, utan för att ingen längre nekar det som alla redan ser. Att olika kulturer (interpersonella relationer och lagar, inte mat, inte musik, inte mode) har vuxit fram på olika världsdelar. Att länder har olika IQ. Läkare är nog närmast denna insikt då de får lära sig att olika etniciteter har olika sjukdomsrisker.
Låt oss tackla ett par saker som sägs om IQ för att förminska dess resultat.
  • Normalt sett syftar IQ på generell intelligens, eller g-faktor.
It is a variable that summarizes positive correlations among different cognitive tasks, reflecting the fact that an individual's performance on one type of cognitive task tends to be comparable to that person's performance on other kinds of cognitive tasks.)
  • IQ är högst ärftligt, med ca 0.75 ärftlighet vid vuxen ålder. Det betyder att dina föräldrars IQ är en bättre indikator än din omgivning, givet att individen inte är undernärd. Bekräftat av tvillingstudier och allmäna adoptionsstudier.
  • IQ test är inte designade för något västerländska eller vita män är bättre på. Bokstäverna är irrelevanta för provet och endast grundläggande aritmatik helt utan siffror används. Det är istället samband av ökande/variabel svårighet man ska förstå. Om denna typ av samband på något vis är till orättvis fördel för västerlänningar får ni gärna förklara hur detta kommer sig, och varför östasiater är bättre än oss.
  • Generell intelligens är inte specifik intelligens, det säger sig självt. Det innebär att man kan vara utmärkt på mattematik och ändå få sämre resultat på IQ-test än någon som är dålig på mattematik. Men den individen som fick bättre resultat är troligtivs bättre på något annat, vare sig det är att skriva, spela spel e.t.c. . Så är det ett sant mått på intelligens? Det är så vitt jag vet inte en enighet på den frågan än. Men det är det bästa vi har, och det gör ett bra jobb på att förutsäga prestanda i arbetsliv och akademia.
Slutligen, om man inte är nöjd med forskningen bakom ras/etniska/folkliga skillnader, be om mer forskning. Forskningsresultaten som finns är minst lika konsekventa som dem inom t.ex. näringslära.
Tillbaka till migrationskrisen. Den svenska arbetsmarknaden kräver praktiskt taget en gymnasieutbildning, och om man vill tjäna mer än en dräglig lön behöver man högskole/universitetsutbildning. Om ursprungsländerna för migranterna är någon indikation på deras IQ landar de flesta på 80-90. Skola ändrar inte på det. Näring har inte förbättrats markant från deras hemländer. Deras hemländer befann sig inte i svält och har tillgång till samma mat som vi har. De kommer aldrig integreras till fullo i arbetsmarknaden, utan majoritieten kommer få lågbetalda jobb, och vara underrepresenterade i jobb som kräver mental ansträngning och teoretisk utbildning. Precis som i USA.
Deras kultur kommer inte att ändras. Deras kvinnosyn och religion kan säkerligen ändras, det tar nog bara en generation, men machokulturen kommer vara kvar. Tendensen till vrede och våld kommer vara kvar. Precis som i USA.
Hur lång tid kommer det ta för en så starkt religiös grupp med stark kulturell identitet att skapa en rörelse lik BLM? Där våld och förstörelse är acceptabelt och den vite mannen är den enda anledningen till att de inte är till fullo representerade på toppen av den sociala och ekonomiska hierarkin?
Faktum är att en majoritet av de som kom hit inte var flyktingar. De var ekonomiska migranter. Man frågas retoriskt "Vem skulle inte göra det?" och svaret är att de flesta skulle det. Heder försvinner snabbt när man ser att man kan få det bättre. Problemet med den typen av immigration är tvåfaldigt. Att det finns miljontals människor som skulle göra det, och att vi har en begränsad budget med vilken vi kan hjälpa ofantligt mycket fler på plats än vi kan integrera (som i regel aldrig kommer lyckas).
Med opportunity loss i tanken har vi skapat ondo i världen i form av svält och utebliven utbildning. För det är där skon klämmer mest hos min humanistiska sida. Att budgeten för bistånd har minskats för att ta hand om dessa människor som fått ge uttryck för sin girighet.
Om vi återgår till den påstådda orsaken till behovet av immigration, reproduktionsnivån, den s.k. demografiska vintern. Det är intressant att det som alla länder i, eller på väg mot demografisk vinter har gemensamt är välstånd. Jag tänker framförallt på Japan, Skandinavien, USA och Kanada. Sydosteuropa, Afrika och sydostasien har inga sådana problem. Andra skillnader är såklart kvinnliga rättigheter, välfärd och IQ. Som någon som funderat mycket på feminism, välfärd, den kvinnliga populationen och dess reproduktiva motivationer lutar jag mot att det är skillnaden.
Centralt för tankegången är att innan teknologin framkommit fanns det ingen garanti att mannen i ett förhållande var den biologiska fadern. Uppenbarligen var motsatsen sann för kvinnan. Det plus att kvinnan blev mer och mer handlingsförlamad ju längre gången hon var innebar att mannen var den som lämnade hemmet och arbetade. Detta var sant i jägar-samlar stadiet och framåt och har troligtvis format vår parbildning och psykologin som leder till den.
Kvinnor som vet att barnet är deras behövde inte lita på sin partners trogenhet utan endast att maten, vattnet och värmen fortsätta komma, samt skydd från externa hot. Bäst mat, vatten, värme och skydd gav bäst odds för kvinnans och barnens överlevnad. För att rikta och sporra mannens arbete sade kvinnan vad hon ville ha härnäst. Därav kom mannens tävlingsinriktan, och kvinnans gnäll.
Eftersom resurser krävs för att barnafödsel samt uppväxt ska lyckas är mannens roll högst nödvändig. Om en kvinna blir gravid med en man som inte förser henne med resurser krävs en annan man, annars riskerar hon sin hälsa samt förlorar ett års fertilitet och sitt rykte. Det betyder att hon behöver hitta en hanrej, och att hon behöver kunna manipulera honom/undanhålla sanningen/ljuga bra nog att han tror att det är hans barn.
Att som man vara kontrollerande eller känna sig hotad av sin partners manliga umgänge när man själv inte är närvarande är förståeligt. De som inte var oroliga har inte längre avkomma i världen.
In more recent history, as a global average, about four or five women reproduced for every one man.
Detta innebär såklart inte att 75-80% av kvinnor hanrejade deras män, eftersom det kan ha varit polygamiska förhållanden, eller ännu mer troligt, seriella reproduktiva förhållanden, där mannen tog en fru eller två efter hans dåvarande fru inte kunde få barn. Abraham i bibeln är nog ett välkänt historiskt exempel.
Men man ska inte glömma att, akten att hanreja sin man är en legitim reproduktionsstrategi, eftersom man får både bättre gener för sin avkomma, och resurserna från en hängiven man, om man lyckas.
Industriella revolutionen kommer. Snart har kvinnan allt hon någonsin kunnat önska sig och mer. Gnället riktas till annat, får en annan form i offentliga forum. Feminism skapas.
Jämnställdhet framkommer. Män har helt plötsligt inte några resurser kvinnan inte redan har eller kan få av staten.
Det är här vikten av att feminism är en förlängning av kvinnlig natur kommer in. Vi har likhet inför lagen. Kvinnor håller alla kort reproduktivt eftersom det finns spermabanker och det är lätt att bara sluta ta p-piller i förhållanden. Flickor får högre betyg än pojkar för samma resultat i skolan. Det finns ingen anledning för feminism längre.
Fast då kollar de på "resultaten" på arbetsmarknaden. Där är män dominanta i inkomst och ledarpositioner. Det förklaras lätt genom att normalfördelningen av män är bredare. Det är större varians. Det innebär att det finns fler av högt IQ och lågt IQ. Om välbetalda arbetsplatser kräver högt IQ och hög utbildning är det tillräcklig förklaring. Att det finns forskning som pekar på att män har upp till 5 IQ högre än kvinnor skulle bara vara bonus för att förklara den skillnaden.
Det är som om det vore i mäns natur att ge kvinnor vad de vill ha, precis som det är i kvinnors natur att gnälla. Vart kommer det sluta?
Men vad har detta med vår reproduktionsnivå att göra?
I ett land med sexuell liberalism, ingen stigma runt skiljsmässor, ingen ekonomisk risk vid byte av partner, där män inte har monopolet på resurser de under en evolutionärt signifikant tid fört till bordet, vad finns kvar för män? I stort blir vi alla hanrejar retroaktivt och får konstant tävla om vem som bär byxorna i hemmet. Det enda som skiljer behandlingen man får av kvinnor är hur man ser ut, och det spelar ingen roll hur dom själva ser ut. Alla tycks förvänta sig Orlando Bloom, Ryan Gosling, Channing Tatum eller George Clooney. Så fort man når någon sorts tröskel vänder det som ett jävla mynt, som för evigt förändrar hur man ser på kvinnor. Helt plötsligt är man inte jobbig längre och alla ler. (källa)
Män rivs ner konstant, blir tillsagda att vara mer feminina i form av känslighet, följa sina drömmar o.s.v. Samtidigt är det bara maskulinitet och resurser som respekteras. Vi skäms ut om vi inte är sexuellt aktiva, vi fördöms offentligt om vi är sexuellt aktiva utanför relationer, vi fördöms av alla om vi är i relationer där vi inte respekteras. Det finns inget "safe space" för män som inte är bland den maskulina eliten när det gäller kvinnor.
Det offentliga forumet måste inse att vi är en sexuellt dimorfisk art. Män och kvinnor har helt olika förutsättningar för att lyckas i skolan, på arbetsmarknaden och på köttmarknaden. Liberalism och jämnställdhet är inte alltid det bästa alternativet. Frihet innebär stratifiering. I vissa fall är det bäst och nödvändigt, som på arbetsmarknaden och troligtvis i skolan. I andra är det inte det, som i könsfrågor.
Jag, precis som en till synes växande grupp andra, lutar åt att inte beblanda mig med kvinnor mer än nödvändigt. MGTOW kallas det. Men Go Their Own Way. Det är ingen kult, rörelse eller grupp. Det är en filosofi om något. TFM gjorde nyss en video som ganska väl beskriver MGTOW och svar på den vanliga kritiken. Vissa saker handlar om en ekonomisk riskbedömning som inte är lika relevant i Sverige. Här handlar det till hundra procent om uttrycket kvinnans natur tar i vårat samhälle.

Kom ihåg: undantag varken bekräftar eller motbevisar regeln. Jag generaliserar mycket men fokusera på om generaliseringen är rimlig, inte på om det finns undantag.

Så vad tycker ni? Vad är anledningen till vår demografiska vinter? Vad är fel på socialnationalism? Borde vi fortfarande vara ute efter jämnställdhet mellan könen och etniciteter? Jag menar detta borde vara diskussionsunderlag för ett par dagar!
submitted by only_glutathione to svenskpolitik [link] [comments]


2016.02.26 01:03 smurfensmurfen Polisspåret, detaljerat

Palmemordet - polisspåret.
Inledningskommentar av översättaren
Om någon undrar varför den här historien inte har publicerats i Svensk press vill jag göra följande anmärkningar:
  1. Den tidning som publicerar den här historien kommer aldrig mer att kunna "samarbeta" med polisen, d.v.s få informationer om brott och kriminella, och kommer inte att ha någonting att skriva om, vilket betyder konkurs.
  2. Hela begreppet med "fri och granskande press i Sverige" är slut i och med att en Tysk tidning publicerade det först En svensk tidning kommer genom publicering av den här historien att erkänna sin egen inkompetens.
Den skildringen av Palmemordet som du nu kommer att läsa kommer aldrig att finnas i skolböckerna. Så behåll den här texten, och försök förklara för dina barn varför Olof Palmes mördare aldrig hittades.
Vem mördade Olof Palme?
Sedan exakt nio år väntar Sverige på att deras ministerpresidents mördare hittas. Många indicier talar för en överraskande teori: Palme blev offer för en högerradikal grupp. Snart blir det straffrihet för alla medhjälpare till mordet. Blir fallet någonsin uppklarat?
Polisen på spåret
Mördaren är fortfarande på fri fot. Men hans brott blir aldrig glömt. Många av de som kort stannar till framför färgaffären Dekorima på Sveavägen kan inte hålla tårarna tillbaka. Gatan som korsar här har sedan länge sitt namn efter den man som på denna plats kvällen den 28:e februari 1986 blev skjuten till döds i ryggen: Olof Palmes gata. Mordet har aldrig lämnat Sverige i ro, för Olof Palme var en mycket speciell man. I femton år var han svensk ministerpresident och chef för Socialdemokratiska Arbetarepartiet. En statsman och radikal vänsterpolitiker samtidigt, med slipat ofta skadande intellekt, trots detta även en populär landsfader. Han gick altid emot Förenta Staterna för han höll Vietnamkriget för ett brott. Hemma bygde han ut Socialstaten, och kämpade för den praktiserade jämställdheten mellan människorna i "folkhemmet".
När Olof Palme föll för mördarens hand kände sig svenskarna själva och deras idyll på utkanten av Europa träffade. De har aldrig accepterat att mordet på Olof Palme inte har klarats upp. Under de senaste åren har en handfull journalister samlat en mängd indicier för en egen mordteori. I oräknerliga radioprogram och tidningsartiklar har de förkunnat sina teorier, som baseras på vittnesutsagor, undersökningsprotokoll och spekulationer. Deras version erbjuder en lösning på gåtan. En tänkbar lösning. Bevisad är den inte.
"Det finns statskrafter som inte vill att mordet på Olof Palme klaras upp" kom Harry Schein att säga senare. Och han hade rätt. Schein var länge chef för Sveriges Television, och hörde till den närmaste vänskapskretsen runt ministerpresident Olof Palme. På fredagen den 28:e februari 1986 spelade han i en av Stockhoms tennishallar en match med denne vän. Det var Olof Palmes sista dag i livet.
Ministerpresident Palme, i Sverige kallar man honom Statsminister, avslutar omkring klockan halv elva sin sportiga förmiddag. Efteråt åker han med två livvakter till en herrmodeaffär. Livvakterna är sura, Olof Palme vill returnera en kostym som han utan deras vetskap köpt några dagar tidigare. Statsministern har alltså ännu en gång gjort en shoppingrunda - till fots, helt ensam, utan säkerhetspersonal. Det är typiskt för Olof Palme, livvakter finner han störande.
Olof Palme skickar iväg sina livvakter omkring klockan elva. En normal arbetsdag följer.
Vid arbetsdagens slut - omkring 17.30 - går den svenska ministerpresidenten som så ofta till forts den cirka kilometerlånga sträckan genom Gamla Stan till sin våning ensam. Väl hemma kommer han att ringa sin son Mårten och hans flickvän. De förbereder ett gemensamt biobesök. Olof och hans fru Lisbet lämnar lägenheten omkring 20.35 och börjar gå till den närbelägna tunnelbanestationen Gamla Stan. Fem minuter senare köper statsminstern en tunnelbanebiljett och åker tre stationer i en fullsatt tunnelbanevagn till biografen Grand på Sveavägen. Framemot 20.50 står en statsminister i en kö vid biokassan för att köpa biljetter till filmen "Bröderna Mozart".
Filmen är slut klockan 23.04. De båda paren Palme tar avsked från varandra och omkring 23.17 börjar Olof och Lisbet gå hemåt till fots. De korsar Sveavägen, eftersom Lisbet vill titta i butiken "Saris" skyltfönster. Klockan är 23.21. Några skyltfönster bort, vid färgaffären Dekorima i hörnet Tunnelgatan (numera Olof Palmes gata), väntar sedan två till tre minuter en man. När paret Palme passerat honom närmar han sig statsminstern bakifrån och skjuter honom med ett grovkalibrigt vapen två gånger i ryggen. Olof Palme dör på stället.
Mördaren flyr de 89 stegen upp till Malmskillnadsgatan och nu börjar den största spaningskatastrofen i svensk historia. Inga broar eller flyktvägar spärras. Rikslarmet går först klockan 2.05, nästan tre timmar efter mordet. Då söks av obegripliga grunder en mördarduo från Kroatiska Ustascha, även fast alla vittnesmålen säger att en ensam skandinaviskt utseende man har skjutit. Ur poliscentralen kommer mycket färre anvisningar är vanligt, allting löper okoordinerat.
Arne Irvell, chefen för Stockholms mordkommision, skall larmas direkt. Han hör talas om mordet först vid frukosten, över radion. Tvärt emot alla föreskrifter leds sökningarna av en man som kommer att spela en central roll i mordet på Olof Palme: Hans Holmér.
Socialdemokraten Holmér är Stockholms polischef. När han den 1:e Mars 1989 egenmäktigt tar kontroll över spaningsgruppen finns det bara spridda protester. Förvaltningsspecialisten Holmér saknar erfarenhet av praktiskt polisarbete. Han kom att sätta falska brottslingsbeskrivningar i omlopp. Tolv dagar efter mordet arresterade han Viktor Gunnarsson, som senare friges, eftersom han hade ett alibi som Holmér medvetet inte kontrollerade. Den följande konflikten kostar inte Holmér, som uppenbart och tydligt stöds av Justitiedepartementet, hans jobb utan Holmérs kritiker, riksåklagaren K.G. Svensson.
Holmér kommer senare att hårdnackat söka efter mördaren bland svenska kurder. Under detta sökande begår han massiva civilrättsliga brott som slutligen gör det omöjligt att ha kvar honom på denna post. Regeringen sätter in en ny spaningsledare. Denne låter i slutet av 1988 arrestera Christer Petterson som ensam mördare. Han blir i första instans dömd, eftersom Lisbet Palme i en grovt manipulerad konfrontation [gegenüberdarstellung] identifierat honom som hennes mans mördare. Vid överklagande av domen blir Petterson frikänd.
Tre spektakulära falska spår som spaningsgruppen i fallet Palme följt. Det fanns också en mängd andra spekulationer, alla utan substans. Bara ett ytterligare spår finns det som är mer än ett hjärnspöke. Ett spår som är stött av flera vittnen, talrika observationer, och en imponerande mängd indicier. Detta spår har förvisso inte följs av polisen utan av en handfull engagerade journalister, framför allt Lars Borgnäs och Sven Anér. De har under många år av detaljarbete funnit lögner från åklagarsidan, sökt igenom hemliga akter och spårat upp och frågat viktiga vittnen.
Då framträder följande bild:
Stockholm, 28:e februari 1986, tunnelbanestationen Gamla Stan. Klockan är 20.35. Inga stiger ur en tunnelbanevagn. Hon noterar en man som har en antenn utstickande ur jackan. Strax före utgågen vänder hon sig nyfiket om och ser hur mannen talar i en walkie-talkie. Fyra minuter senare kommer Olof Palme att köpa en tunnelbanebiljett på denna station.
20.37 I en trappuppgång hundra meter från tunnelbaneingången ser Inga ännu en man som talar i en walkie-talkie. Tjugo meter bort går Olof och Lisbet Palme i riktning mot tunnelbanestationen.
20.38 Helena noterar i denna tunnelbanestation två män som verkar bevaka någon.
20.39 Per träffar paret Palme i tunnelbaneingången. Trettio meter bakom dom går en man med mörk hudfärg. Per menar att mannen förföljde paret Palme.
20.43 Tunnelbanan kommer in på stationen. Leila står i samma vagn som paret Palme stiger in i. Hon märker hur en man i sista ögonblicket hoppar in i vagnen och håller uppsikt över Olof Palme. Han har mörk hudfärg. Tågföraren är samtidigt konduktör. Han stiger vid varje station ut och övervakar på- och avstigning. I och med detta ser han hur två män följer efter Olof Palme in i vagnen.
20.47 Tunnelbanestationen Rådmansgatan. Paret Palme stiger av. Tågföraren märker att samma två män stiger av och följer paret.
20.50 Olof Palme stiger in i biografen Grand. Förbipasserande berättar senare att det har observerat en man med en walkie-talkie i gatuhörnet. Klockan är nu 21.10. Precis mellan Biografen och senare mordplats blir en man med en walkie-talkie sedd.
22.10 I omedelbar närhet av blivande mordplats står ännu en man med en walkie-talkie.
23.00 Mozart-Filmen närmar sig sitt slut. Ungefär niohundra meter från biografen ser Annika och Lena hur en polisbil jagar ikapp en linjebuss. Ur polisbilen stiger en civilklädd man in i bussen. Annika och Lena är lite fundersamma.
23.05 Filmen är nu slut. Femtio meter från Biografen Grands framsida ser Majbritt och Märta tre springande män. De springer parallellt med Palmes hemväg.
23.10 Biografen börjar tömmas. Trehundra meter öst om biografen sitter Eva och tittar ut genom sitt fönster. Hon observerar sedan drygt tjugo minuter två män som står och pratar - bredvid en bil med motorn igång - i walkie-talkies. När en polisbil åker förbi är de plötsligt borta. Vid samma tidpunkt parkerar trehundra meter väster om biografen polisbil 1520 på trottoaren. Ingrid frågar sig varför det i denna bil inte, som vanligt är, sitter två poliser utan bara en. Han använder inte polisradion, utan talar i en walkie-talkie. Efter orden -"jaha, där borta" åker bilen plötsligt därifrån.
23.12 Tommy ser på Tranebergsbron hur flera polisbilar åker efter varandra i riktning biografen Grand. Trots att en sådan koncentration av polisbilar sällan förekommer i Stockholm vet poliscentralen ingenting om detta.
23.15 Olof Palme är redan på Sveavägen. Kristian ser från korsningen David Bagares Gata och Regeringsgatan, ungefär 400 meter öster om biografen, hur två män tittar i ett tomt skyltfönster. Samtidigt talar båda i walkie-talkies.
23.16 Hörnet Sveavägen och Tunnelgatan. Fem minuter innan mordet. Några meter från mordplatsen ser en taxiförare en man med en walkie-talkie.
23.17 En flanör, vi kallar honom Jerker, och hans flickvän går Adolf Fredriks Kyrkogata i riktning mot Sveavägen. Femtio meter från den plats där Olof Palme kommer att avlida inom några ögonblick ser Jerker ännu en man med en walkie-talkie. När Jerker passerar honom vänder han sig om och ser honom rakt i ansiktet. Jerker känner igen den här manen. Han är helt säker, att han har sett Alfred förut. Alfred är - polis.
23.21 Reine och Sigge åker i en bil i riktning mot mordplatsen. När dom är knappt etthundra meter bort från platsen hör dom två skott. En vit Volvo kör upp och blockerar dem.
23.22 Leif står med sin bil vid rödljuset i korsningen Sveavägen och Tunnelgatan. Han blir plötsligt vittne till de dödliga skotten. Han försöker ögonblickligen alarmera polisen på sin mobiltelefon. Samtalet blir hos mobiltelefonbolaget registrerat, men ingen svarar i poliscentralen. Polisen i den svenska huvudstaden kan inte larmas. Det är först 23.26 möjligt.
23.23 Mördaren har flytt uppför trapporna till Malmskillnadsgatan. Där springer han förbi Anna, som noterar att han försöker stoppa ned någonting i en sorts handväska. Han verkar ha problem med blixtlåset.
Det är fortfarande 23.23. Lars, ytterligare ett vittne till mordet, förföljer mördaren. Vid David Bagares Gata, 150 meter östligt från mordplatsen, förlorar han spåret. Gatan är tom på människor. Bara polisbil 1520 kör förbi långsamt och utan blåljus.
23.24 I närheten av mordplatsen blir ytterligare tre män med walkie-talkies sedda av tre olika vittnen.
Fortfarande 23.24. Fem minuter innan mordlarmet går ut över polisradio hör en pressfotograf över sin specialmottagare ett walkie-talkie-samtal: "Hallå ni däruppe..hur ser det ut.." - "Bra, men det är förbannat kallt" - "Statsministern är skjuten" Den sista satsen lät mer glad än bestörtad, lät som om saken var klar.
23.25. Fyra minuter efter skotten. Femhundra meter öster om mordplatsen kommer 43-ans buss in på Eriksbergsgatans hållplats. Två män vill stiga på. De verkar upphetsade. En av dem stiger på, den andra stelnar till i bussdörren och tvekar. Sedan tittar han upp i taket, noterar vagnnumret, och stiger sedan ur. I handen har han en gråblå plastväska i A4-format med blixtlås. En sådan plastväska har Anna sett hos den flyende mördaren två minuter tidigare. I sådana plastväskor bär Stockholms civilpoliser i tjänsten sina skjutvapen. Detta förhållande noterar inte bara busschauffören utan också en bussresenär, TV-producenten Lars Kranz.
Fyra dagar senare sitter Lars Kranz i rätten som processövervakare. Där ser han en man som han på grund av hans ovanliga kindparti känner igen direkt. Det är mannen med plastväskan han såg på 43-ans buss. Han tar reda på mannens namn. Det är Alfred. Samma Alfred som Jerker såg strax innan mordet, en av walkie-talkie-männen. Men det finns ochså ett tredje vittne som bekräftar Alfreds närvaro vid mordplatsen, nämligen busschauffören på 43-an. Han identifierade senare även den andre mannen som steg in i 43-an, hans namn är Gunnar.
Gunnar och Alfred är poliser i polisdistriktet Norrmalm. Där ligger mordplatsen, och även biografen Grand. Gunnar och Alfred har under sin poliskarriär nästan alltid arbetat tillsammans. Under mindre än två år blev teamet 70 gången anmält för brutala metoder mot civilister, men väldigt sällan dömda. Alla misshandlingar de båda utförde blev inte anmälda, som den gången de förhörde en misstänkt droghandlare till döds i ett rum i tunnelbanestationen T-centralen. Ansvarig för dessa icke-anmälningar var förste riksåklagare Clas Zeime. Och just denna Zeime blev i Palme- mordutredningen efterföljare till åklagaren K.G Svensson, alltså den Svensson som kritiserade Holmérs spaningsmetoder.
Gunnar och Alfred var också medlemmar av den beryktade Baseball-ligan. Denna civila enhet grundades av Norrmalmspolisen 1982 för att begränsa gatu- och drogkriminalitet. Detta gjordes så brutalt att gruppen teoretiskt upplöstes ett år senare. Praktiskt arbetade poliserna i Baseball-ligan tillsammans ända fram till mordet av Olof Palme. Den högerorienterade Baseball-ligan sades hysa fanatiskt hat gentemot den vänsterorienterade Olof Palme. Baseball-ligans skapare var för övrigt ingen annan än Hans Holmér. TV-producenten Lars Kranz är sedan trettio år journalist och en utbildad kriminalreporter. Efter att i rätten ha känt igen Alfred som den man som steg på bussen, visste han vad han hade att göra. Han träffar spaningsledningens chef Hans Holmer samma kväll efter en presskonferens i radiohuset. Kranz berättar om sin observation och visar en tidningsbild av Alfred. Då detta resulterar i att en av Holmers livvakter frågar vem det är, ställer sig Holmer upp med orden "En kollega" och försvinner snabbt. Hans Holmérs livgarde består delvis av medlemmar ur Baseball-ligan.
Samtalet med Holmer har dock följder: nu övertar den tidigare av Holmér ledda säkerhetstjänsten Säpo alla undersökningar som handlar om misstänkt beteende av poliser under mordnatten. Krantz beordras att komma till Säpo för förhör. Med falska vittnesutsagor, bland annat från hans dotter, försöker Säpo få honom att erkänna att han inte har gjort sina betraktningar den 28:e utan den 24:e Februari. Ett samtal med hans dotter ger honom klarhet: Säpo har försökt att föra honom bakom ljuset [ihn reinzulegen]. Han blir senare konfronterad med såväl en manlig som en kvinnlig busschaufför som båda säger att han har åkt med en helt annan buss än den han själv uppgett.
Den riktiga busschauffören måste Kranz leta reda på själv. Den 2:a maj finner han honom. Busschauffören bekräftar Alfreds märkvärdiga beteende. Även Baseball-ligapolisen Gunnar har busschauffören känt igen. Utan förbindelse med Lars Kranz hade busschauffören direkt efter mordet vänt sig till spaningsgruppen med sina iakttagelser. Säpo satte sig i förbindelse med honom direkt. Av detta kan vi notera att polisspåret blir taget med största allvar, även om det sker bakom stängda dörrar.
Varför dessa mystiska spaningsmetoder? Säpo känner redan till den riktiga busschauffören, presenterar för Kranz dock två andra. Varken Gunnar eller Alfred har till dags dato konfronterats med busschauffören eller Lars Kranz.
Säpo försöker istället spela ut vittnena mot varandra. Båda blir massivt skrämda. Man förföljer dem och avlyssnar deras telefon. Busschauffören blir öppet hotad. Gunnar och Alfred stiger flera gånger in i hans buss för att kontrollera hans reaktion. Säpo varnar honom, och undrar om han inte vet hur sällan det händer att poliser får en fällande dom i Sverige, och när han står i rätten, tryckt mot väggen av skickliga frågor från advokater, och Gunnar och Alfred blir frigivna, om det då är klart för honom vad som skulle kunna hända honom och hans familj. Slutligen tystnar busschauffören, som inte vill ha någonting mer med saken att göra. Också Kranz känner sig på grund av psykoterrorn som ett offer. Busschauffören och Lars Kranz blir förhörda, inte Alfred och Gunnar. Polisspåret får inte finnas.
Igen och igen syns Säpo-anställda på grund av sina extremt högerradikala yttringar. Inte bara ett fåtal Säpo-anhöriga har känt eller noterat ett utpräglat Palmehat. Säpo-agenten Melker Berntler ger till sin tidigare chef Holmér en lista med namn på kollegor som hade önskat sig att Olof Palme mördas. Säpo har femton revolvrar med Kaliber 357 Magnum, av samma typ som Olof Palme mördades med.
Även Norrmalms polisdistrikt är känt som högerinriktat centrum inom Stockholmspolisen. Den beryktade Baseball-ligan hade sitt hem här. Mycket omtyckt var hos vissa Norrmalmspoliser de så kallade kamratträffarna. På programmet stod högerextremistisk litteratur och texter, tysk marschmusik samt Hitlerhälsning.
En dag efter mordet på Olof Palme firade Norrmalmspolisen en fest. Under denna fest utbringade avdelningens ledare Knut en skål tillägnad mordet på Olof Palme. Nästa alla höjde instämmande sitt glas. Även Torsten är Norrmalmspolis. Liksom Alfred och Gunnar var han medlem i Baseball-ligan. Han är öppet fascistisk. På sin ytterrock har han en svensk flagga med ett hakkors broderat. Mordnatten hade han en koordinerande uppgift i innenministriet.
Norrmalmspoliskvinnan Laura arbetade på mordnatten extra i en ambulans. Hon kallas till mordplatsen men svarar dock inte. I hennes ställe tar en händelsevis passerande ambulans upp den nedskjutna Palme.
Ytterligare en Norrmalmspolis är Henrik, även han ex-Baseball-ligist. Han har fotografier där han poserar framför judiska gravar med Hitlerhälsning. Henrik är medlem i högerradikala kulturföreningen Suecia Avantus Gardiae, som också producerar radioprogram i Stockholms Öppna Kanal. Samma dag som mordet görs en lyssnarfråga; en svensk statsman skall bli mördad, och lyssnarna skall gissa vem. Åtta timmar senare är Olof Palme död.
Mordnatten har Henrik, gentemot läkares anvisningar kort efter en blindtarmsoperation lämnat sjukhuset på eget bevåg. Henrik har tillgång till en våning i korsningen Regeringsgatan och David Bagares Gata. Precis där förföljaren Lars förlorade Olof Palmes Mördare ur blicken.
I denna lägenheten bor Egon. Vapenhandlaren och majoren A. D. Egon poserar även han på Henriks Hitlerhälsningsfotografier. Sex veckor innan mordet blir han säkerhetschef för radiotrafik i Storstockholm och kontrollerar därmed även all walkie-talkie-kommunikation. Säkerhetsklassning för denna höga förvaltningspost gör Säpo, positivt. En vecka efter mordet låter Egon sjukskriva sig, och säger upp sig en vecka senare. Hans efterföljare blir Henrik, som även han klassas som ytterst pålitlig av Säpo. Norrmalmspolisen Sigfrid hörde likväl till Baseball-ligan. Mordnatten körde han polisbil 1520. Enligt insatsplanen hade hans mannar egentligen ingen tjänst den natten. Men polisofficeren Paul, som hör till Södermalmspolisen, bytte för denna kväll till Norrmalmsdistriktet. Hans förare Sigfrid ansöker först samma kväll att få köra, och kommer sålunda att ha 21 timmars obruten tjänst.
Bil 1520 är den bilen parkerad på trottoaren, i vilken Ingrid tio minuter före mordet ser en ensam polis tala i walkie-talkie. Två minuter efter mordet åker denna vagn 1520 långsamt och utan blåljus förbi vittnet Lars. Han har ögonkontakt med Sigfrid och Paul. Kort därefter ger Lars upp jakten och går tillbaka i riktning mot mordplatsen och träffar ännu en gång polisbil 1520. Denna gång stannar han polisbilen och frågar om de ochså jagar mördaren, vilket poliserna jakande besvarar.
Men när de verkligen jagar en mördare, varför har de då inte två minuter tidigare arresterat Lars? Han var den enda människan på gatan, kom springande i riktning från mordplatsen, och är därigenom högst misstänkt. Varför åker Sigfried och Paul till brottsplatsen i en riktning där en trappa gör en tillfart omöjlig? Varför gör de inte sin insats, som annars är fallet, över radio tilkänna, och varför leder de inte Lars uppgifter över flykt- riktningen vidare? Och framför allt: Hur är det möjligt att den här vagnen redan känner till skotten? Radiolarmet blir nämligt först fyra minuter senare, 22.39, utlöst.
För att förklara det mystiska uppträdandet av bil 1520 vill spaningsgruppen sätta radiolarmets tid sex minuter tidigare. De kommer att förutsätta att radiolarmet gick ut redan 23.23, även fast samtliga vittnen bekräftar 23.29 som tid för larmet. För att verifiera den tidigare larmtiden används poliscentralens datorutskrift, på vilken alla insatser finns registrerade. Men alla tidsangivelser från 23.23 till 23.30 är manuellt ändrade.
Senare skulle larmcentralens band med tidsangivelser tjäna som bevis för den tidigare larmtiden. Orginalbandet är visserligen förstört, men spaningsledningen lade fram en kopia. Men den här kopian hade ett fel; Televerket har två band för tidsangivelser: det tekniskt felfria bandet A, och ett tidsangivelseband B som har ett lätt bakgrundsbrus. Mordnatten löpte tidsbandet med bakgrundsbrus i Televerkets anläggning. Polisens bandkopia innehåller den brusfria tidsangivelsen.
Samma dag som denna förfalskning blev upptäckt av pressen dykte, som ett under, originalbandet upp. Det blev ögonblickligen hemligstämplat. Spaningsledningen insisterar fortfarande att radiolarmet gick ut 23.23. Skall därmed misstanken vara borta att det fanns poliser som kände till mordet även fast detta inte var möjligt?
Radiolarmet ger ytterligare en gåta: under flera minuter går det inte ut något radiolarm från poliscentralen även fast de känner till attentatet. När vittnet Leif klockan 23.22 försöker nå poliscentralen via mobiltelefon svarar ingen. En minut senare lyckas en taxicentral att komma fram till polisen. Polisen tar upp anmälan om skotten på Sveavägen, skickar dock ingen bil. Taxicentralen larmar även en ambulans över larmcentralen, som i sin tur ytterligare en gångklockan 23.25 informerar polisen. Hos polisen säger man sig inte känna till någonting om skotten, även fast man två minuter tidigare blev från larmade av Järfälla Taxi. En minut senare kommer äntligen vittnet Lars fram till polis-centralen, som nu får höra om attentatet för tredje gången. Trots detta trefaldiga larmande skickas inga bilar till mordplatsen. Ytterligare tre minuter passerar utan att någonting händer, sedan sätter Kasper ut det första Radiolarmet över skotten på Sveavägen.
Kasper jobbar bara den här kvällen i poliscentralen. Vanligtvis hör han till manskapet i piketbil 3230. Den vagnens insatsledare - Max - och besättningsmedlemmen Yngve är delägare i privata säkerhetsfirmor - tillsammans med Baseball-liga-poliser! Yngve är skjutlärare och hör till kretsen av högerextrema poliser.
Vid tidpunkten för attentatet befinner sig piketbil 3230 på Malmskillnadsgatan, bara 150 meter ifrån mordplatsen. Men här har den egentligen ingenting att göra. Enligt uppgift ville besättningsmedlemmen Yngve flytta sin felparkerade bil. Han bor bara 100 meter längre bort i hörnet Regeringsgatan och David Bagares Gata, tvärs över gatan från radiosäkerhetschef Egon, alltså samma gathörn där vittnet Kristian såg två män stå och stirra i det tomma skyltfönstret samt prata i walkie-talkies, och där förföljaren Lars förlorade spåret efter mördaren.
För att hitta en parkeringsplats för sin privatbil åker Yngve nu, bara några minuter före mordet, ytterligare ett varv runt kvarteret. Han åker därigenom parallellt med Olof Palmes hemväg. Ynge parkerar sin bil på David Bagares Gata och går tillbaka till piketbilen. Då går skotten. I samma ögonblick, när mördaren kommer springande på David Bagares Gata åker piketbussen därifrån. Förföljaren Lars förlorar mördaren ur siktet bakom en bil. Det är Yngves bil. Lars träffar sedan bil 1520, något senare kommer även besättningen från Yngves piketbuss. Ingen verkar här märka något misstänkt, utan beger sig samtliga till brottsplatsen. Bara en person stannar helt ensam kvar på David Bagares gata: Yngve - han blir stående vid sin privatbil.
Är han där verkligen ensam? Yngve har för övrigt flyttat sin bil från ett parkeringsförbud till ett annat. Den blir tre dagar senare bortsläpad.
En av walkie-talkie-männen vid det tomma skyltfönstret blir senare identifierad, även han en polis. När Olof Palme blir nedskjuten uppehåller sig i en omkrets av cirka 400 meter av mordplatsen minst trettio poliser, av vilka minst arton inte har någonting där att göra. Ingen av dom hade något uppdrag. Också Karl är i närheten avbrottsplatsen. Karl är en av poliserna i piketbilen som vittnet Eva ser långsamt åka förbi de två walkie-talkiemännen. Han genomför den första personkontrollen efter mordet. Han har en misstänkt som passar in på personbeskrivningen. Men: Vid denna tidpunkt har över huvud taget ingen personbeskrivning gjorts. Karl hade övertagit ett hyreskontrakt för en våning på Järnmalmsvägen i Traneberg. Strax efter mordet övertar Karls kollega Gunnar kontraktet. När i denna våning ett vattenrör brister måste hyresvärden skjuta ett skåp åt sidan. Då rullar plötsligt en SS-hjälm över hans fötter. I skåpet hittar han ochså dussintals hakkors-fanor, avancerad avlyssningsutrustning och några walkie-talkies. När rörmokaren vill fixa vattenskadorna kommer en fullbesatt piketbuss förbi. Även i Stockholm bryr sig sällan polisen om vattenskador, det är ett jobb för hantverkare. Poliserna frågar rasande vad det är som pågår.
Varför har Norrmalmspolisen ett sådant sällsynt intresse av denna våning? Deras färd till Traneberg registreras inte som insats, och Traneberg ligger utanför Norrmalmsdistriktet. Grannarna uppger att ingen bor i den lägenheten, och faktum är att Gunnar har två andra adresser. Nyckeln till denna våning hänger tillgänglig för alla på Norrmalmspolisen. Det finns en speciell telefonledning indragen, och läget lämpar sig utmärkt för walkie- talkie kommunikation ända in i Stockholms innerstad. I precis denna riktning kom de oregistrerade polisbilarna som Tommy såg några minuter innan mordet. En husundersökning genomförs inte. I motsats: spanarna ger Gunnar möjligheten att lugnt föra bort alla dessa mystiska saker ur lägenheten.Fantombilden
Alla hittills kända polisspår-vittnen har letats upp av journalister. Inte ett enda polisspår-vittne har presenterats av polisen själva. Spaningsgruppen hanterar vittnenas observationer på sällsamt vis. Förföljaren Lars blir på brottsplatsen indragen i en piketbuss. Hans iaktagelser blir inte vidarbefodrade. Ingrid som såg bil 1520 blir förhörd först efter det att hennes iakttagelser blir offentligt kända. Man försöker intala henne att hon har sett anställda i ett vaktbolag och inte poliser. Den från spanings- ledningen utpekade vaktbolagsanställde intygar dock att han inte har varit där. Majbritt och Märta kontaktar polisen omedelbart efter mordet. De blir ivägskickade med orden "blonda män söker vi inte", bara utlänningar är intressanta. Eva, som såg Karl, får höra från spaningsledningen att hon bara har sett tre fulla män. Leila sätter ihop en fantombild av mannen hon såg följa Palme i tunnelbanan. Denna fantombild blir ögonblickligen hemligstämplad. Pär upplever samma sak. Inga får bara se fotografier av utlänningar, även fast hon svär på att ha sett typiskt svenska män. Jerker, som kände igen Alfred, känner sig till och med hotad av polisen, likaså Lars Kranz och busschauffören.
Vissa vittnen till polis-spåret har ännu inte förhörts. Men flera år efter mordet blir nya vittnen kända. Först i november 1992 gav Katja och Pirjo sina fällande iakttagelser tillkänna.
Katja och Pirjo kommer från Finland. De bor i en nordlig förort till Stockholm. 1985 gick Katja regelmässigt till en Fitness-studio. Från denna minns hon en finsktalande man. Landsmannen heter Pertti. Han är känd i fitness-studion, går ofta dit, men Katja intresserade sig inte för honom.
På kvällen den 28:e februari kommer Katja och Pirjo samtidigt med Olof Palme ut ur en biograf, men en annan biograf cirka en kilometer bort, på Kungsgatan. Katja och Pirjo vill titta i fönstren på en möbelaffär på Sveavägen. Klockan är 23.18. Trehundra meter norr om dem går makarna Palme. 23.19 har Katja och Pirjo nått Sveavägen. Och nu märker de att de inte har någon klocka. För att inte missa sitt pendeltåg måste de fråga någon hur mycket klockan är.
Olof och Lisbet Palme kommer i motsatt riktning. Det är nu bara 200 meters avstånd mellan dem. 23.20 står paret Palme framför skyltfönstret till den Indiska butiken "Saris". Katja och Pirjo befinner sig 100 meter söder om dem. Framför färgaffären Dekorima ser de en man med sänkta armar. Katja går fram till den här manen för att fråga honom om klockan. Exakt i detta ögonblick märker hon att hon känner den här mannen, till och med med efternamn. Det är Perrti, finnen från fitness-studion. Alltså talar Katja med honom på finska direkt. Men Perrti svarar inte. Han tittar bara nervöst på Katja. Hon blir lite konfys, tar tag i Perttis jacka och frågar igen "varför vill du inte säga hur mycket klockan är?" I detta ögonblick kommer det en röst ur walkie-talkien. En walkie-talkie Pertti har gömd i sitt axelhölster. Rösten säger på finska "nu kommer dom", Pertti svarar på finska "jag har blivit igenkänd, vad skall jag göra?" Svaret, ännu en gång på finska "skit i det, gör vad du ska!"
Katja och Pirjo finner situationen obehaglig, eftersom de även har sett pistolen som Pertti har i sitt andra axelhölster. De vänder sig om och beger sig snabbt därifrån i riktning centralstationen. Kort därefter hör de två skott. Bara hundra meter bort från mordplatsen vänder de sig om. De kan inte se någonting. De hoppas att det bara var avgasknallarna från förbifarande amerikanska gatukryssare. Tidningarna gör nästa dag deras förhoppning till intet.
Katja och Pirjo är övertygade, de har frågat en statsministermördare efter klockan. Visserligen har de inte sett honom skjuta, men att det måste ha varit mannen vid färgaffären blir klart från vittnesmål av vittnet Morelius. Han såg vad som passerade från sin parkerade bil i hörnet Tunnelgatan / Sveavägen och märkte att mördaren under de sista minuterna före mordet inte rörde sig ur fläcken. Det måste alltså ha varit samma man som Katja och Pirjo frågade efter klockan.
Nu fruktar Katja för sitt liv, för Pertti har känt igen henne. Katja och Pirjo lovar varandra att inte berätta dessa iakttagelser för någon. Efter sju år berättar Pirjo sin historia i förtroende för en vän. Vännen berättar historien vidare för en journalist. Och journalisten går vidare till spaningsgruppen, som intresserar sig väldigt mycket för de båda finnarna. Spaningsgruppen arresterar inte Pertti, istället består deras första handling av en husundersökning hos Katja. Möjlig grund för detta: även Pertti är polis.
Katja och Pirjo är till dags dato minst åtta gånger förhörda. De är efter detta väldigt förskrämda. När andra - mindre viktiga vittnen - har fått se över hundra fotografier har man visat Katja och Pirjo sammanlagt tio. En konfrontation mellan Katja, Piro och Pertti har inte skett. Även andra vittnen till mordet har hittills inte konfronterats med Pertti. Händelsevis arbetar Pertti vid Rikskriminalen, alltså vid samma avdelning som hela spaningsgruppen tillhör.
Juni 1994 blev spaningsledaren Hans Ölvebro åtalad på grund av inaktivitet. Den ansvariga riksåklagaren har dock inte öppnat en process mot Ölvebro, eftersom han "hade förhört alla vittnen".
Hans Ölvebro stängde väldigt hårt ögonen för alla fakta som visade på ett deltagande av polisen i Palme-mordet. Vill han inte finna mördaren? Han säger om sina spaningsmål tydligt "vi är intresserade av alla tips. Vi arbetar opartiskt med en serie av tänkbara motiv. Det enda spår som jag vägrar att befatta mig med är polisspåret."
Pertti, Alfred, Gunnar, Siegfrid, Yngve och alla de andra glädjer det säkert.
Efter långt övertalningsarbete av riksdagsledamöter har riksdagen den 24:e november 1993 beslutat att kräva en oberoende medborgarkommission från regeringen. Riksdagen och regeringen enades om att regeringen varken fick utarbeta speciella direktiv för kommissionen eller utse kommissionens medlemmar. Men innan det han gå så långt presenterade Hans Ölvebro ännu en gång en Palmemördare. En 42-årig sinnesstörd skulle ensam ha mördat statsministern. På grund av detta lade regeringen sina direktiv på is. När mördaren var fasttagen, behövde man följaktligen ingen mordkommission.
Efter denna infrysning erkände Hans Ölvebro att han inte hade någon Palmemördare. Han ville bara kolla om någon i spaningsgruppen ledde information vidare till pressen. 29:e september 1994 var direktiven slutligen utarbetade, i slutet av 1994 var medlemmarna utsedda. Aldrig tidigare i Sveriges historia har en undersökningskommission så sent insatts.
Kommissionen skall visserligen explicit undersöka misstanken om att eventuellt poliser var inblandade i mordet, för detta är den dock ingen medborgarkommission, som ursprungligen krävdes. En tidigare regionalpolitiker, en borgmästarinna, en straffrättsdocent, en förste rikskriminalchef och generaldirektören för riksrevisionsverket ska i slutet av januari påbörja arbetet. När inget åtal har väckts innan den 28:e februari 1996 - om ett år alltså - kan bara mördaren själv ställas inför rätta. För alla andra medhjälpande är en straffrättslig procedur utesluten. Kommissionen skall lägga fram sina första resultat i juni 1996. Varför så sent?
Detta är en artikel av Klaus Dieter Knapp publicerad i Die Zeit, No. 9, 24 Februari 1995, sid 13-15, sektion Dossier med originaltitel Der Polizei auf der Spur. Detta är en översättning av intellektuellt gods utan tillstånd, och endast för privat läsning. Om du vill använda den här texten, varsågod, jag bjuder på översättningen men för att få copyright och annat fixat kontakta:
Kommanditgesellschaft Zeitverlag Gerd Bucerius Gmbh & Co,
Pressehaus, Speersort 1, 20095 Hamburg. Tel +49-40-32800, Fax +49-40-327111.
submitted by smurfensmurfen to sweden [link] [comments]


2016.02.12 11:02 Frederna Mitt Rant

Här är mitt "final rant", min förklaring och mitt avsked till Sverige.
Ha överseende dock. Jag är inte van vid att skriva. Here we go.
I måndags så parkerade vi för första gången vår bil på garageuppfarten till vårt nya hus. Vi bar in det sista i ett hus överfullt med kartonger och möbler. Nu har vi börjat möblera vårt nya hus, hälsat på alla grannar, fixat med alla papper etc som hör till en sådan här stor omställning.
Min familj kom till Sverige när jag var liten. Jag kommer inte ihåg så mycket av vår tid i vårt gamla hemland (Kroatien). Mina tidigaste minnen är av mina föräldrar som turades om att gå iväg på kvällarna för att lära sig svenska. Mina ufon till syskon som inte missade en möjlighet att göra livet surt för mig. Fast på ett sätt som gjorde att jag kände mig beskyddad. Pappa körde taxi och mamma var städerska. Jag kommer ihåg vår lägenhet, lukterna av ny mat när mamma experimenterade, mina föräldrars skratt och jag kommer ihåg min skolgång. Min vänner. Några var schyssta… några inte. Som det brukar vara när det kommer en ny till klassen. Jag kommer ihåg hur nervöst det var, jag kommer ihåg kompisarna, viljan att passa in samt hur kul jag hade med mina vänner. Jag kommer ihåg hur jag kämpade med att lära mig svenska. Var inte helt… öh… motiverad i början.
Lång historia kort. Det gick bra för familjen. Pappa hittade till slut ett jobb som var en fortsättning på det han egentligen kunde. Samma sak för mamma. Jag och mina syskon gick i skolan och växte upp. Språket var inte så svårt nu så här i efterhand. Minnen av campingresor, när pappa lärde mig hur man sover själv i skogen, klättra i berg, mamma lärde mig matlagning, alla utflykter och all kärlek. Vi hade inte mycket men allt vad vi behövde.
Jag kommer ihåg min första kärlek. En svensk tjej som hette Maria som luktade viol och min mamma som hela tiden försökte få henne att äta upp sig. Som en - för min ålder - storväxt datornörd var det ett under att jag överhuvudtaget landade en tjej som henne.
Jag kommer ihåg tiden med vännerna i sommarparkerna i Malmö. Att gå igenom högstadiet och sedan gymnasietiden med all ångest och oro inför framtiden. Fler flickvänner, mindre fumlande och mer insikt om spelet mellan män och kvinnor.
Högskolan, tentorna, avhoppet, eget företag, konkursen, nytt eget företag, uppköpet, andra kärleken, följt av seperationen, första lägenheten, första bostadsrätten och till sist… den STORA kärleken. Träffade kvinnan i mitt liv som - utöver att hon är vacker och rolig - utmanade mig intellektuellt. Hon plockar smäller ned mig på jorden när jag blir för stöddig och hon lyfter upp mig när jag är svag.
Barn. Familj. Lycka. Hus. Jag kommer ihåg när jag klicheartat lyfte henne över trösklen till vårt hus. Jag kommer ihåg när vi fick för oss att vi inte kunde packa upp en enda sak förrän vi hade älskat i alla rum i vårt hus (det var egentligen ett ruckel, men det var vårt). Vi kämpade med bolån, hade våra skitår och här kom vårt första barn och förgyllde vår tillvaro.
Åren gick. Min sambo klättrade i karriären. Jag lyckades sälja mitt företag till en skön person som då blev min chef. Några år av ren lycka följde. Här kom till slut vår dotter till världen. En liten tjej med stora nyfikna ögon. Som tur är fick hon utseendet av sin mor.
Kan berätta hur mycket som helst egentligen. Men…
Något började hända i Sverige. Och det var inte lätt att prata om. De ENDA jag har kunnat prata med är de som har varit i samma situation som jag. Alla utländska vänner som jag gick i skola med har uttryckt samma sak nu när de är vuxna. Varför gör inte myndigheterna något åt invandringen? Typ “jävla svennar, varför säger de inte ifrån?!” Varför ställer Sverige inte KRAV på de som kommer? Varför är ett medborgarskap inte värt något? Vi har ALLA minnen av våra föräldrar som slet med sina jobb, slet med språket, peppade oss barn att gå till skolan, lära oss saker… BLI något. Mina svenska vänner är mer försiktiga med att uttrycka sig. Jag har lättare att försvara Sverige än mina svenska vänner. Förstår ni hur SJUKT det är för mig?! Och jag och mina vänner har ändå under livet ändå stött på rasistsvennar från mindre satellitorter. Vi förstår att dessa idioter inte representerade Sverige. Vi var arga på DEM och inte hela jävla svenska folket.
Mina föräldrar är fan vansinniga över vad som pågår i Sverige. De kämpade som galningar, de var tacksamma och de ville bli en del av Sverige samtidigt som vi - i hemmet - höll kvar de traditioner som vi tyckte om. Sverige möjliggjorde mig och mina syskon. Mina föräldrar fick se oss - i Sverige - bli högutbildade, få jobb och möjligheter som är få förunnat. Och sedan förändrades allting. Sverige började krackelera, förfalla och jag började oroa mig för framtiden. Såg mina så starka föräldrar bli äldre, orka lite mindre och sedan gick de i pension. Blev tvungna att flytta från huset eftersom de inte hade råd att bo kvar på de få slantar som låg i pensionskuvertet. Sedan blev pappa sjuk i cancer och när väntan på operationen (vården har helt fuckat ur) blev helt absurd… skramlande vi till operation utomlands nu i mars. De kommer hit till Polen efteråt. Förhoppningsvis. Om allt går bra. Jag ska då berätta om mina planer att flytta dem hit permanent.
Mina jobb har gjort att jag har rört mig i Malmö. ÖVERALLT i Malmö. Rika som fattiga områden. Och sakteligen började jag se en hel del som gjorde mig oroad. Installerade IT-system i delar av Malmö där vi fick ringa polisen för de inte gillade vår firmabil. Fick vår bil sönderslagen men “brott kunde inte styrkas” trots vittnesmål. Tror ni polisen åkte ut till oss för att kolla på bilen? Jo, tjena. Jag mötte en gammal skolkamrat som det inte gått så bra för… och blev överraskad över att hans fru hade slöja. “Det är enklast så… du förstår inte.” sa han till mig med sorg i blicken. Effekten av att inte ha råd att flytta till ett annat område. Tyvärr förstod jag inte honom. Jag har varit med om för mycket i mitt liv för att böja mig för några idioter i skägg.
Ständigt alla dessa små tecken på att något inte stod rätt till.
Sverige skiter ett stort stycke i dessa utsatta Malmöområden. DU läser inte om dem för ni hänger inte på samma ställe på nätet. De gör sig inte hörda för de läser inte media på det sätt som du och jag gör. De är fullt upptagna med vardagen. De försöker inte göra sig hörda för enligt dem “är det inte lönt för ingen bryr sig”. Istället är det diverse fjantar (typ Behrang fucking Miri - ett förstklassigt svin enligt mig) som “för deras talan” i egna “nobla syften” för att bygga sina egna karriärer. Åk ut till problemområden i Malmö och fråga de som bor där om dessa människor så kan ni få det bekräftat på två minuter. Det är två helt olika världar. De har helt andra prioriteringar än vad du och jag har. Det är inte fel… det är bara deras sätt att överleva. Samhället skiter fullständigt i dem och sådant får konsekvenser på sikt.
Så det var redan illa. Sedan började det på allvar hända saker.
I Malmö kom sedan EU-migranterna - som ockuperade mark och betedde sig som svin. De var överallt… noga fördelade de upp alla offentliga ytor mellan sig. Alla såg detta, alla visste egentligen men ingen reagerade. Malmös system krackelerade långsamt men säkert. Skäggiga vänstertomtar vurmade för EU-migranterna och tyckte att de skulle få en bit mark. Att det var Sveriges skyldighet etc. Vi som jobbar ska betala… för ANDRA länders medborgare?! Fuck no. Vänsteridioterna fick LÄNGE härja mer eller mindre oemotsagda i debatterna.
Jag såg tiggaren vid Netto bli hämtad av en fet jävel varje kväll. Innan hon hoppade in i bilen räknade han hennes stålar. Jag såg samma feta jävel köra bort svenska a-lagare vid ett flertal tillfällen. Det hela var uppenbart. Ändå gav naiva människor pengar varje dag. Det var tabu att säga något. Alla visste det som regeringens utredare (Varlfridsson?) kom fram till. Ge INTE pengar. Ska ni stötta så ge stålar till en av de organisationer arbetar i Rumänien. Medias äckeljournalister ifrågasatte fortfarande allting. Sluta ge pengar?! Nej, så omänskligt. Sinnessjukt. Och än idag så FORTSÄTTER svennarna att kasta guldtior i parasiternas muggar! WTF? Läser ni tidningar? Rör ni er ute? Förstår ni?
Sedan kom migrationsvågen. Jag har varit på de hem där man samlar flyktingfamiljer från Syrien. Inget bråk. Det är dessa flyktingar som alla svenskar TRODDE det handlade om i början.
Jag har även i kontakt med landsmän som arbetar på HVB-hem för ensamkommande flyktingungdomar. Det riktigt sjuka är - att dessa män vet exakt hur man ska uppföra sig - men det fattar inte kommunens personal. Alla berörda myndigheter daltar med dessa as istället för att sätta ned foten. De skrattar åt er. De vill ha stålar och lägenhet. Araber från dessa regioner är inget ni kommer att integrera. Ni kommer inte ha nytta av dessa idioter. Hela Europa skriker att dessa ekonomiska migranter, dessa våldtäktsbenägna jävla cilivisationshaverister ska ut från landet. Direkt. Vill inte deras länder ta dem emot så frys biståndet eller sätt dem på en flotte. Agera! Skriverier om att 80.000 ska ut. Herregud vad protester det blev från godhetslandet… detta TROTS att svensk polis inte ens klarar att kasta ut 3000 personer om ÅRET. Och nu - under 2016 - kommer antagligen den STORA vågen av migranter. Ni vet… de har telefoner och Internet… de är fullständigt medvetna om att Europa måste stänga sina gränser. Det innebär att de måste ta sig till Europa NU I ÅR om de ska ha en chans att hinna innan dörrarna stängs. 2016 kommer innebära FLER migranter till EU än 2015. Detta fullständigt uppenbara händelseförlopp ser övriga länder i Europa… utom Sverige.
Så vad läser man då i svensk media. Tja, det vet ni lika väl som jag. Idiotjournalister som spenderar spaltmeter över #inteerkvinna, genusperspektiv (skojar ni med mig? dessa araber har inte en susning - en kvinna är en fitta och en barnmaskin enligt dem) etc. Lycka till era jävla idioter. Er värld kommer snart att rasa ihop. Ni kommer bli tvungna att ta in militären innan 2016 är slut. Och medborgarna kommer vara i TOTAL CHOCK eftersom media hela tiden mörkar.
Än värre är just alla svenskar som trott på allting. Som springer omkring och älskar oss invandrare utan att göra skillnad på oss (det ÄR en jävla skillnad på oss invandrare). Dessa plåster springer runt i sina jävla alternativa kläder och är så självförverkligande goda att det fan lyser glorior över deras skallar. Jag känner för att slå varje flanellfjant med surdegsosande skägg på käften varje gång jag ser dem. Jag spottar på er.
Jag känner några invandrare som bedriver verksamhet runt Möllevångstorget i Malmö. Vissa av dem tillhör de araber som faktiskt arbetar jävligt hårt. De HATAR dessa vurmande svennar som flyttat dit för att det är så trendigt. En god vän till mig (från Irak) sa att han fullständigt avskyr hur de mer eller mindre “klappar oss på huvudet” och tycker att vi är så fantastiska. Fan, fatta mannen… de prutar inte ens på torget… de betalar EXTRA! Vem fan tror de att de är? Vem fan tror de VI är?
I mitt jobb såg jag allt bra med Malmö… men också allt dåligt. Efterhand hörde jag mer och mer från kommunanställda (där vi installerade div. system). På Socialförvaltningen. Folk grät. Vi hörde allt där vi stod och jobbade, De hade ingen kontroll. Ingen verkade vågade rapportera uppåt av rädsla av den där jävla rasiststämpeln. De VET. Alla VET. Men alla - för att gynna sig själva - är med i godhetsracet. Ni vet… “om bara alla förstår hur god JAG är” så innebär det ett steg upp. Speciellt dessa krypande slemmon till kommunanställda som varje dag ser verkligheten men som rapporterar osanningar uppåt. I rädsla för att inte få någon stämpel om obekväm, rasist eller liknande bullshit.
Skolorna i Malmö rasar i resultat. Statistiken talar sitt tydliga språk. Effekterna från migrationsvågen kommer vara brutala eftersom staten lade över ansvaret över alla migranter på kommunerna. Nu läste jag i måndags dessutom ett förslag från Matilda Brinck-Larsen att svenska barns fritidsgårdar etc ska öppnas upp så att integrationen ska gå bättre. Alltså… nu ska våra barn användas som ett verktyg i integrationsarbetet. Hon talar om mina barn som “gemensamma”? Våra barn är våra barn och tillhör INTE det här sjuka samhället.
Vardagsvåldet. Jag kan ta hand om mig själv. Tack vare en väns pappa, fick jag tidigt lära mig boxas. Jag är stor och har ingripit vid ett flertal gånger. Har markerat bland unga nästan varje vecka när jag varit ute. Ibland är det rätt grova grejor. Men när jag kommer hem till min son… min dotter … och min sambo… så vill jag inte att de ska lära behöva ta hand om sig själva i en våldssituation. Jag fixar inte oron… jag fixar inte det faktum att om något hade hänt någon av dem som hade jag dödat svinen och stolt tagit mitt straff. Gud nåde den som kommit i min väg.
MINA barn ska njuta av livet. Upptäcka saker. Kunna cykla hem på kvällen. Och jag upptäckte att JAG inte klarar av oron och mina egna mörka orostankar. Jag vill inte behöva… och kan inte… vara överallt. Så en dag sa jag till min sambo att vi måste prata om min oro. Underbar som hon är så förstod hon. Sa vad hon behövde ha uppfyllt för att vi skulle flytta. Så vi planerade resor lite varstans. Hon föll till slut pladask för Gdansk, Polen. Sedan gick allt fort. En resa till dit, hittade mark, diverse tillstånd etc. senare så var papperna klara för att bygga vårt nya hem. Detta har alltså tagit nästan två år.
Nu har jag alltså tagit min familj med mig till ett annat land. Jag har flytt ännu en gång. Som mina föräldrar en gång gjort. Jag har fått en helt ny respekt för mina föräldrar - för det är ett jävligt jobbigt beslut att flytta. Vi gör det för våra barns skull. För att jag - som förälder - ska kunna sova slappt på verandan till vindens sus utan att behöva oroa mig för att de ska komma hem hela och rena. Att min sambo ska kunna ha en kväll ute utan att jag ska behöva vänta på att höra nycklarna i låset för att kunna somna.
Två nätter har jag spenderat i vårt nya hus. Sonen jublade över sitt nya rum, dottern sprang rundor med sin nalle och hoppade över flyttlådorna, sambon svor över att vi gjort av med listan var allting är. Området är fantastiskt, grannarna är underbara och det verkar som om anledningen till vår flytt både roar och oroar dem.
Jag? Lugn. Glad över att vara här. Känner att jag äntligen kan andas. Är inte med i skiten längre. Jag är inte med och BETALAR längre. Ingen oro för att någon ska kalla mig för rasist, haverist eller allt annat. Min sambo behöver inte oroa sig för att hennes chef ska komma på att hennes man minsann rör sig på demonstrationer mot regeringen. Här kan jag vara öppen och svenska myndigheter, svensk media och svenska tjänstemän kan inte göra mig något mer. Här är bra. Ypperlig engelsk-/polsktalande skola. Bra närmiljö. Tryggt. Roligt.
Men jag är ändå sorgsen. Jag älskar Sverige. Det Sverige jag växte upp i… jag tycker om det landet väldigt mycket.
Jag känner - och detta är ingen underdrift - ett stort hat mot de ansvariga. Att ge bort Sveriges välfärd till vad? Otacksamma ekonomiska flyktingar? Till brottslingar? Folk som har “flytt” genom hur många säkra länder som helst för att parasitera på vårt system. Som tjatar om sin jävla primitiva grottreligion? Som ger sig på våra värderingar. På de svagare i samhället, våra barn och kvinnor. Och vad ska Sverige säga till alla de RIKTIGA flyktingar som nu får ta all skit för vad ekonomiska migranter ställer till med? Hur ser man en riktig flyktingfamilj i ögonen när de hamnar på en skitskola i ett utanförskapsområde där lärarna är rädda och våldet härskar? Hur förklarar man för dem att de är dömda till en annan form av misär?
Jag är skyldig Sverige en hel del. Men jag ser ingen väg att återgälda allt vad Sverige har gjort för mig. Ingen lyssnar på oss kritiker. Ingen respektabel tidning skriver om - förstår - folks oro utan att tillskriva oss obehagliga egenskaper. Främlingsfientliga, brunskjortor, ointelligenta, outbildade etc. Vad ska JAG göra?! Jag har EN fucking förtvivlad röst att lägga i ett val 2018. Det känns så långt bort. Jag tror inte Sverige klarar sig till dess utan att samhället tar sådan skada att det kommer ta generationer att reparera.
Jag tittar på alla flyttlådor här. Och jag, två meter lång och enligt mig själv en tuff jävel, sitter med en tår i ögat för alla mina vänner och deras barn, Sveriges pensionärer, tonåringar… ja - alla - som inte kan göra som vi har gjort. Det känns som om jag sviker alla. Samtidigt är jag lättad. För MIN familj är safe (inte bara fysiskt, utan skolmässigt, vård, pension etc).
Fy fan för de som gjort att jag känner så här just nu.
Fy fan för media som underlåtit att granska makten. Som suttit i knäet på politikerna. Ni kommer aldrig få tillbaks medborgarnas förtroende.
Fy fan för politikerna som har drivits av sina ideologier istället för folkets väl och ve. Ert FÖRSTA ansvar är medborgarna och landet. Ni prioriterat andra länders medborgare. Ni borde fan hängas.
Fy fan för alla ni som har sett… som har vetat… som har förstått… men som låtit er tystnad vinna. Eller hejjat på skiten i jakt på egen vinning. Förrädare är vad ni är.
FÖRSTÅ vad som händer… res er. Gör något. Jag är hemma på mindre än sex timmar om ni behöver min - om än lilla, kanske patetiska men helhjärtade - hjälp. Alternativet till aktion är att Sverige tvingas bli något helt annat och det är en förolämpning mot MINA föräldras kamp men det är framförallt ett OERHÖRT SVEK MOT ALLA de svenska generationer som byggde upp landet som gjorde det möjligt för mig och mina syskon att BLI något. Och kom inte med dravlet om att jag ska vara tacksam och erbjuda andra människor samma sak som jag fått. Det. Är. Inte. Samma. Sak. Vi har jobbat, talat språket, ALDRIG gjort brott, ALDRIG kränkt en kvinna och ALDRIG krävt något.
Jag är för evigt tacksam för allt som Sverige - och dess medborgare - har gjort möjligt för mig och min familj. Jag skiter i dessa vurmande människor som - till mitt ansikte - en gång självförintande för hela Sveriges räkning sa till mig att jag behöver inte vara tacksam. Att det är min mänskliga rättighet. Vilken jävla idiot. Jag är tacksam. Punkt. Gillar inte någon det så kan de fara åt helvete.
Ledsen om det är slarvigt skrivet, har druckit för mycket whisky och jag är för trött i hjärtat. Bara kände för att banka ned mina tankar och dela med mig. Jag avslutar med detta:
Är det någon som frågade er om hur Sverige skulle utvecklas? Känner ni att ni fick som ni ville? Är det inte konstigt att det inte fanns pengar till något INNAN migrantvågen kom till Sverige?
Ni som inte kan, inte vill eller har möjlighet att göra som jag. Res er upp. Hitta andra som tycker som ni. Ta kontroll över era liv och er tillvaro. Ingen annan kommer göra det åt er.
Sloga jači nesklad tlači.
/Darko twitter.com/daccraft
PS. Någonstans inom mig hoppas jag att jag har helt fel om allting. Att mina vänner ska mobba mig i framtiden över min fjantiga oro. Att de ska slänga foliehattar på mig varje gång vi träffas för minnet av “Darkos onödiga oro 2015/2016”. Jag hoppas verkligen att det blir så. Jag ska ha foliehatten på mig vid varje tillfälle så alla kan skratta åt mig. Det skulle vara skönt. Jag skulle glatt skratta med dem.
Källa
submitted by Frederna to sweden [link] [comments]


2012.07.23 16:18 NuttyFanboy Fy bubblan Stockholm, du är frustrerande..

Sex månader, fyra av dem mycket allvarigt. Det var så länge jag har letat efter nåt ställe att bo. Som tur är har jag släkt där jag kann bo för tillfället, men det kommer inte att funka alltför länge.
Det är enklare för mig att hitta jobb här - mycket enklare - än att hitta någon plats att bo. Bostadsförmedlingen? Kann jag glömma för att börja med till jag har fått mit personnummer. blocket.se? Hälften skummigt, andra hälften borttagen med en gång. Eller man är en tjej - då finns det lagom med annonser. Eller du är student. Eller du bryr dig inte om att du måste flytta var fjärde vecka.
Jag börjar bli jävla frustrerad på den hela saken. Har högst 3 veckor på mig att hitta nåt. Suck.
/endrant
submitted by NuttyFanboy to stockholm [link] [comments]


2011.07.09 20:20 Skottska123 Hitta bostad i Lund/Skåne med kort varsel?

Hej
Jag är en brittisk kille och har anmält mig till kurser i svenska som främmande språk vid Lund universitet till höstterminen (jag är självlärd i svenska och har kommit så långt jag kan på egen hand). Jag har läst om hur svårt det kan vara för den som är novisch i Lund att hitta bostad, även om man är ute i god tid... vilket jag tyvärr inte är. (detta beror på att jag inte visste att det fanns platser kvar på de kurserna jag vill gå tills jag mejlade runt för några veckor sedan). Därför undrar jag om det finns några därute på reddit som har erfarenhet av/kan ge tips om hur man ska gå tillväga för att få tag i en bostad med kort varsel i Lundområdet.
Jag vet att om man är ny i Lund bör man i första hand registrera sig hos AF bostäder för att ställa sig i bostadskön, men för detta krävs det antagningsbesked vad jag förstått och det saknar jag i nuläget. Huruvida jag kommer in på kurserna beror på mitt resultat på inträdesprovet som äger rum i slutet av juli. Således har jag hamnat i en situation där jag kommer att ligga illa till vad det gäller studentlägenheter ifall jag kommer in på utbildningen. Jag är medveten om att jag förmodligen måste hyra i andrahand eller bo någonstans längre utanför Lund. Detta skulle jag inte må illa av, men jag undrar dock hur man gör med att hitta sådana bostäder och om det faktiskt går att fixa en på kort varsel...
Utbildningen jag vill gå varar i fem-sex månader så jag kan tänka mig bo som inneboende om så behövs, men helst skulle jag, som alla andra studenter förstås :p, få tag i ett korridorsrum eller något liknande.
Jag har tittat på den här tråden men rådet som ges är att köpa en bostadsrätt, något som är helt omöjligt för mig.
Naturligtvis kan det hända att jag inte ens får godkänt på inträdesprovet och inte blir antagen alls :p, men jag vill förbereda mig på alla eventualiteter redan nu. Det är också bra att jag lär mig mer om bostadsituationen i allmänhet, då jag kan tänka mig flytta till Sverige ett tag förr eller senare och kommer säkert att få nytta av kunskapen.
Tack på förhand.
submitted by Skottska123 to TillSverige [link] [comments]


CHIT CHAT GET READY WITH ME - SEX? YOUTUBE DRAMA? PÅ G MED NÅGON? Petra Mases - 'Du hitta mig' (Official Video) Hitta.se nummersök Sarsari - Hitta Mig Ft Ambessa HADE SEX MED MIN CHEF PLUS KOLLEGA!!! 'Vi hatar sex nu' - ALLA VÅRA LIGG  Intervju Jag tror jag är lite kär i dig - YouTube Sex i skogen? 'Hångel & ligga är livet'  FLORA & FRIDA DEL 2 SHOPPA ZAFUL MED MIG - SPENDERADE 175$│ LOUISE JORGE Mig - Lalunia (Official Video) - YouTube

Sex Erotik (49 Sökträffar) - Företag hitta.se

  1. CHIT CHAT GET READY WITH ME - SEX? YOUTUBE DRAMA? PÅ G MED NÅGON?
  2. Petra Mases - 'Du hitta mig' (Official Video)
  3. Hitta.se nummersök
  4. Sarsari - Hitta Mig Ft Ambessa
  5. HADE SEX MED MIN CHEF PLUS KOLLEGA!!!
  6. 'Vi hatar sex nu' - ALLA VÅRA LIGG Intervju
  7. Jag tror jag är lite kär i dig - YouTube
  8. Sex i skogen? 'Hångel & ligga är livet' FLORA & FRIDA DEL 2
  9. SHOPPA ZAFUL MED MIG - SPENDERADE 175$│ LOUISE JORGE
  10. Mig - Lalunia (Official Video) - YouTube

50+ videos Play all Mix - Sarsari - Hitta Mig Ft Ambessa YouTube; Blacky - Särklass - Duration: 2:51. Botkyrka Music 233,114 views. 2:51. Biggie Juke feat. Adel ... ♥ HITTA MIG HÄR ♥ ... 'Det är viktigt att sex alltid känns lustfyllt' - Nyhetsmorgon (TV4) ... Min Kroppsliga Kollaps - Närmar Mig Utbrändhet - Duration: 12:09. Ustaw utwór LALUNIA zamiast sygnału oczekiwania na połączenie. Wyślij M417 na numer 80833 (0 zł) Abonament: » PLAY - 2 zł « » PLUS - 2,02 zł « » T-Mobile -... Det är dags igen #3e videon i ”läser era hemligheter”!! ♡ Glöm inte gilla och prenumerera♡ ♡ Vanliga frågor: ♡ - Hur kontaktar man dig? - I kommentarsfältet ... ♥ HITTA MIG HÄR ♥ ... Hur ofta måste man ha sex för att hålla kärleken vid liv? - Nyhetsmorgon (TV4) - Duration: 10:52. Nyhetsmorgon 33,403 views. 10:52 Petra Mases debuts with 'Du hitta mig' October 25th on Strangers Candy. Video directed by Anton Höjer. Spotify - https://spoti.fi/32H3JaV https://instagram.c... Jag tror jag är lite kär i dig är en film om grooming. Filmen handlar om Nadja, en helt vanlig tonårstjej. I filmen träffar hon en kille på nätet, först flör... if you see this outside your house get out and RUN away as fast as you can! (someone is watching) - Duration: 21:10. Stromedy 917,701 views. New SHOPPA ZAFUL MED MIG - SPENDERADE 175$│ LOUISE JORGE Louise Jorge. ... SEX PODDAVSNITT: https: ... Ni kan hitta mig här: Mejl: [email protected] Instagram: @louisejorge ... Ni kan hitta mig här: Mejl: [email protected] ... PAPPA KÖPER KLÄDER TILL MIG │ LOUISE ... Mix Play all Mix - Louise Jorge YouTube; Cheat Codes x Kris Kross Amsterdam - SEX (Official ...